- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti /
1489-1490

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ceratites ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cerisoles [tʃe-]. Se Ceresole.

Cerit (af cerium), miner., rombiskt, vattenhaltigt
cer-, lantan- och didymsilikat från Bastnäs grufvor
vid Riddarhyttan i Västmanlands län. Under namn
af Bastnäs-tungsten omnämndes det af Cronstedt,
och i början af 1800-talet blef det närmare
undersökt af Berzelius, Hisinger och Klaproth,
som visade, att detta mineral innehåller en egen
metall, cerium. Sedermera undersöktes mineralet
ytterligare af Mosander, som däri träffade två
andra, förut okända enkla ämnen, nämligen lantan
och didym. Cerit är det viktigaste råmaterialet för
beredning af dessa metallers salter. Det har icke
träffats på andra ställen än vid förut nämnda grufvor.

A. E. N.*

Cerium l. Cer, kem., metalliskt grundämne, hvars oxid
1804 upptäcktes samtidigt af Klaproth i Tyskland samt
af Berzelius och Hisinger i Sverige. Den förstnämnde
kallade oxiden "ochroit-erde", de senare benämnde
grundämnet cerium, efter den kort förut upptäckta
planeten Ceres. Cerium hör till de sällsyntare
grundämnena och förekommer såsom beståndsdel i
flera mineral, bland hvilka cerit är det för
ceriumföreningars erhållande mest använda. Cerium
ledsagas nästan alltid af de af Mosander upptäckta
metallerna lantan och didym. (Sedermera har didym
uppdelats i 2 enkla ämnen.) Den af Berzelius och
Hisinger framställda oxiden var i själfva verket en
blandning af de trenne metallernas oxider. Metallen
cerium kan nu genom elektrolys af den smälta kloriden
erhållas i större stycken och i rent tillstånd
(Muthmann och Hofer). Den är smidig, liknar järn,
har 7,04 egentlig vikt, smälter vid 623°, är lätt
antändlig och förbrinner med starkt eldfenomen och
under mycket stark värmeutveckling. Förbrinner
1 gr. cer till cerdioxid, utvecklas 1,600
kalorier. Metallen angripes föga af vatten, men
lätt af syror. Dess atomvikt är 140,25 och tecknas
Ce. C. hör till de fyratomiga grundämnena. Med syre
ger cerium trenne oxider, nämligen cer-oxidul,
Ce2O3, cer-oxid, CeO2, och cer-superoxid,
CeO3. Cer-oxidulens salter äro färglösa och likna i
hög grad lantans salter. Oxalatet, som är ett hvitt
pulver, har användts i medicin såsom antispasmodiskt
medel. Cer-oxiden är ett citrongult pulver och ger
orangeröda salter, som äro starka oxidationsmedel och
användas till beredning af anilinsvart. Cer-superoxid
är en rostbrun fällning, som erhålles, om man blandar
oxidulsalternas lösningar med vätesuperoxid och alkalier.
Cerium räknas till de sällsynta jordmetallerna.

P. T. C.*

Čermak [tʃe’r-]. 1. Jan Nepomuk Č., bömisk
fysiolog, f. 1828 i Prag, var professor först i Graz,
sedan i Krakau och slutligen i Pest. 1860 bosatte han
sig i sin födelsestad, där han för sina forskningar
inrättade ett fysiologiskt laboratorium, och 1865
kallades han till den fysiologiska lärostolen i Jena,
hvarifrån han 1869 flyttade till Leipzig. Död 1873. –
C:s hufvudsakliga förtjänst består i införandet och
användandet af struphufvudsspegeln för diagnostiska
och fysiologiska ändamål. Några af hans arbeten äro
af stor betydelse för ljudfysiologien, t. ex.
Der kehlkopfspiegel und seine verwerthung für physiologie und medicin (1860; 2:a uppl. 1863),
Ueber den spiritus asper und lenis, und über die flüsterstimme (1866) och
Populäre physiologische vorträge (1869) m. fl.
Hans Gesammelte schriften utgåfvos i 2 band 1879–80.

(R. T–dt.)

2. Jaroslav Č., den föregåendes broder, österrikisk
målare, f. 1831, d. 1878 i Paris, studerade i Prag
och Antwerpen samt slutligen i Bruxelles hos Gallait,
hvars stil han tillegnade sig. Han började med att
måla scener ur den bömiska historien, särskildt
från husittiden, och vände sig därefter till den
historiska genren. Bland hans taflor – ofta med
heroiska eller romantiska motiv från Kroatien och
Montenegro, där han vistades en längre tid – må nämnas
Montenegrinsk kvinna, som vid geväret vakar öfver sin sårade man,
Hercegovinsk kvinna, som bortröfvas af turkar,
Sårad höfding bäres genom en hålväg (i Agram) samt
Flyktingarnas hemkomst (i Bruxelles).

(G–g N.)

Cerna [tʃe’rna], "den svarta", en 70 km. lång biflod
fr. v. till Donau, upprinner i Rumänien, på södra
sluttningen af de transsylvanska alperna, bildar under
en del af sitt lopp gräns mellan Ungern och Rumänien
och utmynnar i Donau vid den ungerska staden Orsova.

Cernagora, oriktig form för Crnagora.

Černavoda [tjer-; "svart vatten"], stad i Dobrudsja
(Rumänien), på högra stranden af Donau, 56 km. från
Constanta vid Svarta hafvet, med hvilken stad
C. är förenadt genom järnväg. Mellan dessa bägge
städer sträcker sig Trajanusvallen (se
d. o.). Omkr. 2,000 inv. Genom en 1895 fullbordad
järnvägsbro öfver Donau samt kärrtrakten mellan
dess hufvudarm och en västlig sidoarm, Borcea, har
det rumäniska järnvägsnätet utsträckts till Svarta
hafvet. Hela sammanbindningsbanan är 28 km., har
kostat öfver 30 mill. kr. och kan värdigt ställas vid
sidan af de största likartade verk. Bron öfver Borcea
höjer sig i tre spann, hvartdera af 140 m. längd,
20 m. öfver lägsta vattenståndet och har tillsammans
med sina viadukter en längd af 983 m. Broanläggningen
öfver Balta, det mellan de båda flodarmarna liggande
sumpiga, ofta öfversvämmade området, räknar 34 spann
af 42,8 m. öppning. Bron öfver hufvudarmen har väldiga
dimensioner. De pelare, som uppbära viadukten, höja
sig 35 m. öfver underliggande sumpmark och uppbära 15
spann af 60,85 m. vidd. Den egentliga bron består af
5 spann, af hvilka 4 hafva 140 m. och det mellersta
190 m. längd, enligt uppgift den största längd,
som vid brobyggnader kommit till användning på den
europeiska kontinenten.

Cernay [särnä]. Se Sennheim.

Cernera (af fr. cerner, lat. circinare, göra
cirkelrund, omringa, af circus), krigsv., innesluta,
kringränna. Jfr Cernering.

Cernering (jfr Cernera), inneslutning,
kringränning, är den första åtgärd, som vid
fästningsanfall bör vidtagas, och afser att afskära
alla fästningens förbindelser med den yttre
världen. Cerneringen, som utföres af en särskild
cerneringskår, bör om möjligt ske öfverraskande och
samtidigt från alla sidor samt börjar med fästningens
kringränning af kavalleri, som sedan med biträde af
ingenjörtrupper afskär förbindelserna, uppbringar
utanför fästningen varande boskap och
lifsmedelsförråd, hindrar all civil befolkning att lämna
fästningen m. m. d. När cerneringskårens hufvudstyrka
anländer, anordnas en till försvar inrättad
cerneringslinje, som lägges så nära intill fästningen, som
omständigheterna medgifva, omgifves med stormhinder
och förses med nödiga förbindelser af olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:42:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbd/0807.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free