Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cerneringskår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slag. Äfven för de framskjutna förposterna
inredas försvarsställningar. Cerneringslinjen
indelas i sektorer, till hvilka lämpliga taktiska
truppförband afdelas, under det att allmänna reserven
förlägges på ett eller möjligen flera ställen bakom
densamma. Trupperna förläggas helst i kvarter. Någon
gång kan den anfallande, om han ej förfogar öfver
tillräcklig belägringsmateriel och om han vet
fästningen vara otillräckligt försedd med lifsmedel,
försöka att betvinga densamma ensamt medelst
cernering; detta anfallssätt, som kräfver mycken tid
och vanligen medför stora förluster genom strider
och sjukdom samt dessutom verkar demoraliserande
på trupperna, är emellertid ej att tillråda annat
än som en nödfallsåtgärd. Befinnes cerneringskåren
vara för svag, måste den åtnöja sig med att observera
fästningen. - Cernering af en kustfästnings sjöfront
benämnes blockad. Jfr Belägring,
Blockad, Bombardering och Fästningskrig.
L. W:son M.
Cerneringskår, krigsv. Se Cernering.
Cerneringslinje, krigsv. Se Cernering.
Cernobog [tje’r-], slavisk gudomlighet. Se Tsjernobog.
Cernuschi [tjernurski], Enrico, italiensk-fransk
nationalekonom och finansman, f. 1821 i Milano,
d. 1896 i Mentone, studerade juridik och kastade
sig med entusiasm in i den nationella rörelsen på
1840-talet. Efter revolutionens utbrott 1848 var
han medlem af den konstituerande församling, som
utropade republiken i Rom, och sattes 1849 till
chef för barrikadkommittén. Sedan revolutionen
krossats, kastades C. i fängelse, men lyckades
efter ett år fly till Frankrike. Där egnade han
sig åt industriella företag och bankaffärer,
förvärfvade en stor förmögenhet och utsågs
till en af de tre direktörerna för Banque de
France. Samtidigt bekämpade han i tidningen Siècle
socialisternas teorier. 1871-73 företog han resor
i främmande världsdelar, bl. a. i Kina och Japan,
hvarifrån han hemförde en rik etnografisk samling,
som han 1882 testamenterade till staden Paris. Som
nationalekonom är C. minnesvärd i sin egenskap
af en af bimetallismens ifrigaste förkämpar; hans
många arbeten i myntväsen utmärkas af klarhet och
skärpa i bevisföringen. Bland hans skrifter märkas
Mécanique de 1’échange (1865), Or et argent (1874),
La monnaie bimétallique (1876), Le bimétallisme
à quinze et demi (1881), Les grandes puissances
métalliques (1885) och Anatomie de la monnaie (1887).
(E. Hkr.)
Cerofani. Se Cerafani.
Cerografi (af lat. cera, vax, och grek. graffein,
inrista), boktr., framställning af relief-klichéer
sålunda, att en polerad metallplåt öfverdrages med
ett tunt vaxlager, en teckning eller fotografi
öfverföres på detta, linjerna graveras med
grafstickel eller radérnål ned igenom vaxet till
plåtens yta och text anbringas medelst vanliga
bokstafstypers nedtryckning i vaxet, hvarefter
klichéer tagas genom galvanisk utfällning öfver den
sålunda åstadkomna gravyren. Cerografien användes mest
i Amerika, till kartor och planer. En liknande metod,
gypsografi, användes till framställande af
gjutna reliefklichéer. I detta fall göres teckningen
med agatnålar i ett slags gipsmassa, som är jämnt
utbredd på en tjock stålplåt. Sedan teckningen utförts
och massan hårdnat, omramas plåten med kantstänger,
hvarefter den begjutes med vanlig stereotypmetall,
då en visserligen grof, men
dock användbar kliché erhålles.
A. T-g.
Ceroma (lat.), vaxhud (hos fåglar).
Ceropegia L., bot., växtsläkte af
fam. Asclepiadaceæ. Arterna, som härstamma
från varmare länder, äro örter eller halfbuskar,
ofta klängande, med vackra blommor. Flera odlas
som prydnadsväxter i varmhus. Rotknölarna af
flera arter ätas kokta i Abessinien. Bladen och
de unga skotten af C. acuminata m. fl. kokas
och användas som grönsaker i Ostindien.
Ldt. (G. L-m.)
Ceroplastik. Se Vaxplastik.
Cerosin, miner., detsamma som ceresin.
Cerotinsyra, kem., en i bivax förekommande, fast och
mättad enbasisk fettsyra, C26H52O2 eller, hvilket är
detsamma, C25 H51 CO2H.
Cerotostoma, bot. Se Blåved.
Cer-oxid, kem. Se Cerium.
Cer-oxidul. Se Cerium.
Ceroxylon H. B. K., Vaxpalm, bot., växtsläkte
af fam. Palmæ. Resliga, ända till 53 m. höga
palmer, växande i Anderna ända till 2,672 m. öfver
hafvet. Dessa växter ge ett vaxlikt ämne, som kallas
palmvax. Detta utsvettas från stammen, hvilken det
bekläder i form af en skorpa, och afskafves därifrån
samt renas genom omsmältning. Den berömdaste vaxpalmen
är C. andicola H. B. K. Ett palmvax af mycket större
ekonomisk betydelse fås af en annan palm, Copernicia
(se d. o.). G. L-m.
Cerquozzi [tjerkvå’tsi], Michel Angelo, italiensk
bambocciad- och bataljmålare, f. 1602 i Rom,
d. där 1660, elev af Cavaliere d’Arpino och
P. P. Bonzi, framställde med naivitet och humor,
slående sanning och kraftig färg, i holländaren
P. v. Laers maner, scener ur det italienska
lazzaronlifvet, marknadsuppträden o. s. v. Hans
bataljstycken, som skaffade honom binamnet
"Michelangelo delle battaglie", äro i allmänhet
flyktigt utförda. C. var tillika högt värderad som
blomster- och fruktmålare. De bästa af hans arbeten
finnas i de större gallerierna utanför Italien. I
nationalmuseum är han representerad af tre målningar.
(O- G-g.)
Cerreto Sannita [t j er-], gammal stad i
italienska prov. Benevento (Kampanien). 5,338
inv. (1901). Biskopssäte. Vacker domkyrka.
Cerretti [tjere’tti], Luigi, italiensk skald,
f. 1738, d. 1808, blef 1804 professor i vältalighet
vid universitetet i Pavia, för hvilket han vid sin
död var rektor. Som anhängare af franska revolutionen
blef han af styrelsen öfver Cisalpinska republiken
utnämnd till sändebud vid hofvet i Parma. Hans
dikter utmärka sig genom sanning, enkelhet och
behag. Främsta rummet bland hans skrifter i obunden
form intager Instituzione di eloquenza (1811;
ny uppl. 1832). Valda arbeten af C. utkommo 1812,
1822 och 1823, hvarjämte hans bref utgåfvos 1830 och
1836. Se vidare Dall’Oglio, "Vita letteraria e civile
di Luigi Cerretti" (1808).
Cerrito [tjeritå], Fanny (eg. Francesca), italiensk
dansös, f. 1821 i Neapel, väckte såväl i Italien
som i Österrike, England, Frankrike, Tyskland
och Ryssland ett entusiastiskt bifall för sin
skicklighet. Utmärktast var hon i framställningen af
det naiva, täcka och skälmska. 1850 skilde hon sig
från sin man, violinspelaren och dansören S:t Leon,
och 1854 afgick hon från scenen. Hon är bosatt i Passy
(Paris).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
