- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
7-8

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cevennerna. - Ceylanit,miner,järnspinell. - Ceylon.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

västra mellaneuropeisk växtlighet. Utom med åkerbruk
syssla invånarna med boskapsskötsel ("Roquefort-ost"),
bergsbruk, skogsbruk och.industri. De voro förr ifriga
hugenotter. J. F. N.

Ceylanit, miner., järnspinell. Se Spinel1.

Ceylon [silå’n; sanskr. Lanká, på de inföddes språk
Singhala l. Tamraparni hvaraf det grekiska namnet
Taproba’ne, arab. Selendib], brittisk ö i Indiska
oceanen. Det är beläget mellan 5° 56’ och 9° 49’
n. br. samt 79° 42’ och 81° 55’ ö. lgd fr. Gr. samt
har en utsträckning från n. till s. af 445 km. och
från ö till v. af 160–235 km. Från Indien skiljes
C. genom Manarviken i v. och Palksundet i n. och
n. v., men har sannolikt flera gånger varit därmed
förenadt genom den s. k. Adamsbron (se d. o.). Arealen
är 65,610 kvkm. Ön är till sin gestalt ägg- eller
päronformig och till sin byggnad ett tydligt stycke
af det gamla afrikansk-indiska fastlandet. Dess kärna
bildar ett i terrasser från slätten brant uppstigande
berg af arkeiska skiffrar och granit och till höjd
öfverensstämmande med Syd-Indiens berg. Den högsta
toppen är Pedrotallagalla l. Pidurutallagalla (2,538
m.), i sina lägre delar skogbeklädd, men på toppen
kal, bildande en klimatisk gräns mellan den torrare
nordöstra och den fuktigare sydvästra delen, hvilka
få sitt regn på olika tider af resp. nordöst- och
sydvästmonsunerna. Väster om detta berg reser sig
granitberget Adams pik (se d. o.), 2,241 m., med
imposant skarpt framträdande kam. I den mot norden
öppna halfbåge, som C:s viktigaste berg bilda,
ligger hufvudstaden Kandy. Andra betydande toppar
i dessa centralberg äro Nanuma Kuli (2,000 m.) och
Nuwara Eliya (1,893 m.). Hela norra delen af ön är ett
slättland, bestående af kvartära bildningar (hafssand
och korallkalk). Mellan bergen sträcka sig dalar och
slätter, hvilka liksom större delen af slättbygden
i yppig vegetation söka sin like. De af berg och
kullar uppfyllda trakterna äro äfven utmärkta för sin
naturskönhet, så att C. alltid räknats som ett af de
yppigaste och vackraste tropikländerna. Utomordentligt
sköna äro i synnerhet flodstränderna, särskildt
Mahavili-Gangas. Hela ön garneras af kustslätter,
som hafva en mängd laguner, hvilka äro förenade
genom konstgjorda, för smärre farkoster segelbara
kanaler. I höglandet finnas några småsjöar, som i stor
utsträckning användas till artificiell bevattning, och
en mängd små strömmar flyta därifrån mot kusten. På
västra kusten utfalla Kalani-Ganga och Kala-Oya,
på östra Mahavili-Ganga.

Klimatet är rent tropiskt. Vid kusten är
årsmedeltemperaturen 26°–27° C. med ringa
variationer, då den varmaste månaden på västkusten
icke har öfver 28°, den svalaste icke under 24°,
och då i Colombo det absoluta minimum belöper
sig till 18,8°, medan det absoluta maximum
varit 35,4°. På den varmare östra kusten har
man däremot månadsmedeltemperaturer af 30° och
däröfver. Bergstationen Nuwara Eliya, vid foten af det
liknämnda berget, har i maj 15,5°, i januari 13,1°
med extremer af 26,1° och 0,0°. Regnmängden är i
Padupala 5,800 mm., i Katnapura 3,800 mm. – båda ligga
i de sydvästra bergstrakterna –, i Colombo 2,237 mm.,
i Kandy 2,047 mm. och i Batticaloa, på östra kusten,
1,372 mm. De för sydvästmonsunen utsatta trakterna
äro alltså mycket regnrika, medan östra kusten,
som får sin nederbörd af nordöstmonsunen, är mycket
torrare. Den förra blåser under april–september,
den senare under november–februari. Östkusten har
hufvudsakligen höstregn, den västra har regn på alla
tider; dock räknar man där två egentliga regntider,
en i oktober–november och en i april–maj. Dessa
regntider sammanfalla med monsunernas öfvergång till
annan riktning.

Vegetationen är likaledes tropisk. Nästan hela
västra hälften af ön bar ända till nyaste tider
tropiska urskogar, hvilka dock nu till stor del
fått vika för kaffe-, te- och kinabarkodlingen,
så att skogen nu bibehållit sig endast på enskilda
ställen öfver 1,500–2,000 m. höjd. Den viktigaste
karaktärsväxten är Caryota urens, en palm med
egendomlig bladform. Bland de inånga andra palmerna i
öns flora må nämnas släktena Areca, Calamus, Borassus,
Phœnix och Cocos, hvilken sistnämnda har invandrat
österifrån och naturaliserat sig till den grad,
att den från stranden till långt in i berglandet
bildar stora skogar, öns största rikedom. Mossor och
lafvar lefva epifytiskt på träden, och de sumpiga
kusterna täckas af mangroveskogar. Östra delen
af ön är fattigare på skog, och i norra delen
träffas sådan nästan blott på flodstränderna
samt öfvergår på längre afstånd från dem till
buskvegetation. Kanelträdet har sitt egentliga
hem på C. Andra värdefulla trädslag äro ebenholts,
tekträd, brödfruktträd och flera färgträd. En
mängd tropiska kulturväxter (bl. a. kaffebusken,
te- och bomullsbusken, kakaoträdet och kinaträdet)
har införts från de mest olika nejder.

Hvad djurlifvet angår, som i rikedom och
mångfald ej kan mäta sig med växtvärlden, står
C. i flera hänseenden nära södra Indien (till
Nilgiribergen), men det har jämte originella
former äfven arter gemensamma med Malakka-
och Sundaöarna. Den för Ostindien egendomliga
elefanten (Elephas sumatranus) förekommer både
vild och tam samt värderas för sin styrka och
läraktighet. Buffeloxar användas i halftamt tillstånd
vid åkerbruket. Fem arter af apsläktet och fyra af
rådjursläktet äro inhemska på ön. Dessutom finnas
där halfapor (Lemur), som anses visa på ett forntida
samband med östra Afrika. Tigrar förekomma ej på C.,
men pantrar, sjakaler och snabel- eller läppbjörnar
äro tämligen allmänna. Inemot 320 fågelarter
finnas, däribland salanganen, flera arter dufvor
samt många slags vadare och simfåglar. I floder
och dammar förekomma i stor mängd tvenne arter
krokodiler. C. är rikt på stora ormar, däribland
fyra giftiga arter, äfven den fruktade glasögonormen
(Naja tripudians). Termiter och blodiglar äro en
landsplåga. På västkusten, mellan 8° och 9° n. br.,
drifver regeringen pärlfiske.

C:s befolkning, 3,578,333 pers. 1901, är tämligen
blandad; den bestod nämligen med afseende på
härstamning af 9,509 européer, 23,539 burghers eller
eurasier (ättlingar af portugiser och holländare,
hvilka före engelsmännen innehade delar af ön),
2,331,045 singaleser, 953,535 tamiler, 228,706
s. k. morer (afkomlingar af muhammedaner från Deccan
och Arabien), 11,963 malajer, 3,971 vedder och 16,065
andra, bl. a. boers (krigsfångar) och egyptier, som
följt Arabi pasja till C. År 1800 tyckes C. icke
haft mer än 700,000 inv. och har alltså under
19:e årh. fått sin befolkning femfaldigad. År 1903
beräknades folkmängden till 3,740,562 pers. Med
afseende på religionsbekännelsen tillhörde de fleste,
2,141,599, buddismen, som infördes till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free