- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
21-22

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chalkis - Chalkokondylas, Demetrios, grekisk grammatiker. - Challamel, Jean Babtiste Marie Augustin - Challans - Challemel-Lacour, Paul Amand - Challenger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Chalkis (lat. Chalcis), hufvudstad på ön Euboia,
vid det smala sund (Euripos), öfver hvilket sedan
411 f. Kr. en bro ledde öfver till Beotiens fastland,
nu en svängbro. Det dref i forntiden en blomstrande
handel, företrädesvis med bergverksprodukter, anlade
många kolonier och förde en gång ett hårdnackadt krig
med Eretria. 506 f. Kr. måste det likväl underkasta
sig Aten. Under medeltiden kallades det Euripos,
af italienarna Negroponte, men har nu återfått sitt
gamla namn och är åter öns hufvudstad (sedan 1899)
och ärkebiskopssäte. Det är omgifvet af mäktiga
venezianska murar och har många moskéer, som mest
användas som kyrkor. Ofta hemsökt af jordbäfningar,
har det nästan inga minnesmärken från forntiden. 8,661
inv. (1896).

Chalkokondylas, Demetrios, grekisk
grammatiker, f. omkr. 1424 i Aten, d. 1511, uppträdde
efter Konstantinopels fall (1453) såsom lärare
i grekiska språket, först i Perugia och därefter
i Florens, dit han blifvit kallad af Lorenzo di
Medici. Han skref en grekisk grammatika, Erotemata
(1493), på gammalgrekiska. Sin största förtjänst
förvärfvade han genom ombesörjandet af de första
tryckta upplagorna af Homeros (1488), Isokrates
(1493) och Suidas (1499), hvilka alla tillika äro
typ grafiska mästerverk.

Challamel [jalamä’1], Jean Baptiste Marie Augustin,
fransk historiker, f. 1818 i Paris, d. 1894 där,
var först advokat, men egnade sig snart helt åt
litteraturen och blef 1844 anställd vid biblioteket
Sainte-Geneviève i Paris, hvilket han 1890 lämnade
som "conservateur honoraire". Dels under eget namn,
dels under pseudonymen Jules Robert utöfvade han ett
flitigt författarskap, bland hvars alster märkas
Histoire-musée de la république française depuis
l’assemblée des notables jusqu’ à l’empire
(1841;
3:e uppl. 1857), Isabelle Farnèse (1851), Histoire
populaire de la France
(s. å.), Mémoires du peuple
français
(8 bd, 1865-73), Histoire de la mode en
France
(1874), La France et les français à travers les
siècles
(1883) och Histoire de la liberté en France
(1886).

Challans [jalla’], stad i franska depart. Vendée
(Poitou), i en sumpig trakt. 2,109 inv. (1901). Där
stod 12 april 1793 ett slag mellan republikaner och
vendéer, hvarvid de förre segrade.

Challemel-Lacour [jalmä’1-lakör], Paul Amand, fransk
statsman, f. 19 maj 1827 i Avranches, genomgick
école normale supérieure i Paris och blef lärare
i filosofi i Pau och Limoges. Ifrig republikan,
blef han landsförvist efter statskuppen 2 dec. 1851,
gjorde då vidsträckta resor på kontinenten och slog
sig 1856 ned som lärare i fransk litteratur vid
polyteknikum i Zürich. Amnestien 1859 återförde
honom till Frankrike, där han försörjde sig som
skriftställare och var en flitig medarbetare i flera
tidskrifter. Efter kejsardömets fall utnämndes
C. af nationalförsvarsregeringen till prefekt i
dep. Rhône, där han undertryckte upproren i Lyon. 1872
invald i nationalförsamlingen och 1876 i senaten,
hörde han först till yttersta vänstern, men hans
kritiska temperament tillät honom icke i längden
att sympatisera med radikalismen, utan förde honom
småningom öfver till de moderate republikanerna,
hvilkas ledare han slutligen blef. C. var en af
Gambettas varmaste anhängare och utgaf en tid hans
organ "République
française". 1879 fransk ambassadör i Rom och 1880
i London, hade han föga framgång som diplomat och
afgick 1882. Febr.-nov. 1883 var han utrikesminister
i Jules Ferrys kabinett, blef 1890 en af senatens
vicepresidenter samt 1893 Ferrys efterträdare som dess
president. Genom sin kraftiga vältalighet utöfvade han
där ett stort inflytande och invaldes s. å. som en
af Frankrikes främste talare i Franska akademien. I
den strid, som en tid utkämpades mellan senaten och
deputeradekammaren, förde han med kraft den förras
talan, men afgick
1895 på grund af sjuklighet och dog 26 oktober
1896 i Paris. C. skref Philosophie individualiste;
étude sur Guillaume de Humboldt
(1864), utgaf en
upplaga af madame d’Épinays verk (1869) samt
öfversatte till franska Ritters "Geschichte der
neueren philosophie". 1897 utgaf J. Reinach
Œuvres oratoires de Challemel-Lacour.
E. A-t.

Challenger [tjä’lin-dJ9], "utmanaren", engelsk
korvett, som 1872-76 under befäl af kaptenen sir
George Nares med sir Wyville Thomson som vetenskaplig
ledare utförde en jordomsegling för undersökning af
världshafvet, den s. k. Challenger-expeditionen. Jämte
utmärkta sjöofficerare förfogade expeditionen
öfver ett antal fackmän i olika vetenskaper, och
fartyget var utrustadt med de rikaste medel för sin
särskilda uppgift samt med apparater af alla slag
för djuphafsforskning, med kemiska, fysiska och
biologiska laboratorier m. m. Förutom hydrografiska
forskningar utfördes meteorologiska, magnetiska,
geologiska, zoologiska och botaniska, hvarjämte
enstaka mindre kända öar och kuststräckor mättes
och kartlades. C. utgick från Sheerness i dec. 1872,
anlöpte Gibraltar och seglade under ständiga lodningar
och släpnätsfiske öfver Atlanten för att undersöka
Golfströmmen. Därifrån ställdes färden förbi Azorerna
och Kap-Verde-öarna till Bahia, vidare tvärsöfver
södra Atlanten till Godahopps-udden samt därifrån i
dec. 1873 förbi Prins Edvards ö, Crozet-, Kerguelen-
och Mac-Donald-öarna i antarktiska regionen till den
s. k. antarktiska ismuren under 66° 40’ s. br. och
78° ö. lgd, men utan att kunna upptäcka ett spår
af land. Efter flera stormar bland isberg styrde
C. åter mot n., anlände i mars 1874 till Melbourne,
och besökte därefter Sydney, Nya Zeeland och
Tongaöarna. Därifrån seglade man genom Torres’ sund,
förbi Nya Guineas sydkust, Molukkerna och Filippinerna
till Hongkong, förbi Filippinerna tillbaka längs
nordkusten af Nya Guinea till Amiralitetsöarna
samt norr ut till Yokohama, dit C. ankom i april
1875. Från Japan gick återresan till Valparaiso,
genom patagoniska kanalerna och Magalhães’ sund
till Montevideo, därifrån öster ut till närheten
af Tristan da Cunha och senare mot n. till Vigo i
Spanien och till Portsmouth, dit C. ankom 24 maj
1876. Ändamålet med expeditionen hade på bästa
sätt vunnits. Under en sjöresa af sammanlagdt
68,890 nautiska mil (127,790 km.) företogos 374
djuplodningar, 255 temperaturmätningar på djupet
och 240 släpnätsdrag, och expeditionen insamlade
resultat af största betydelse rörande djurlifvet
på stora djup, ström- och temperaturförhållanden,
bottnens beskaffenhet o. s. v. Det naturhistoriska
och öfriga under resan samlade materialet var så
omfångsrikt, att bearbetningen och publiceringen af
detsamma först 1895 afslutades.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free