Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 49-50 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Champagne, Landskap - Champagne, Ph. De. Se Champaigne. - Champagne pouilleuse - Champagny, Jean Baptiste Nompere de C. - Champaign - Champaigne l. Champagne, Philippe de - Champaran - Champ-Aubert - Champenois - Champetre - Champfleury, pseudonym för den franske författaren Jules Fleury. - Champfort, fransk skriftställare. Se Chamfort. - Champignoner. Se Champinjoner. - Champigny - Champinjoner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. Landskap söder om nedre Loire, begränsadt
af dess bifloder Cher och Indre, tillhörigt
dep. Indre.

3. Landskap i dep. Charente, mellan
Charente och dess biflod Né, berömdt för sin
brännvinsproduktion ("Champagne-konjak").
J. F. N.

Champagne [ʃãpa’nj], Ph. de. Se Charnpaigne.

Champagne pouilleuse [ʃãpa’nj pojös], fr., "lusiga
Champagne", kallas med anledning af sin ytterst
magra jord ett af kalkstensplatåer bestående område i
Frankrike mellan Marne och nedre Aube, utgörande södra
hälften af depart. Marne, norra delen af depart. Aube
samt sydöstra delen af Aisne.

Champagny [jäpanji’]. 1. Jean Baptiste Nompère
de C., hertig af Cadore, fransk statsman, f. 4
aug. 1756 i Roanne, d. 3 juli 1834 i Paris, kom i
unga år till sjöss och blef kapten på ett franskt
örlogsskepp. 1789 valdes han af adeln i Forez till
medlem af riksständerna, där han anslöt sig till dem
af sina ståndsbröder, som förenade sig med tredje
ståndet. Efter den konstituerade nationalförsamlingens
slut uppträdde han icke offentligt, men blef likväl
1793 fängslad för antirepublikanskt sinnelag och blef
befriad först genom Robespierres störtande (27 juli
1794). Efter 18 brumaire (9 nov. 1799) inträdde han
åter i offentlig verksamhet, slöt sig till Napoleon
och var honom trogen in i det sista. Han inträdde som
statsråd i marindepartementet, fick 1801 den ytterst
viktiga posten som fransk ambassadör i Wien, blef 1804
inrikes- och 1807 utrikesminister. Som sådan var han
särskildt verksam vid underhandlingarna med spanska
hofvet, hvarigenom den nya ordningen i Spanien för en
kort tid genomfördes. Af Napoleon upphöjd till hertig
af Cadore 1808, ledde han efter kriget med Österrike
1809 förhandlingarna med denna makt angående kejsarens
giftermål med ärkehertiginnan Marie-Louise. 1811
fråntogs honom utrikesministeriet, hvarefter han blef
intendent för kronodomänerna. Under ryska fälttåget
var han statssekreterare hos kejsarinnan-regentinnan
och åtföljde tillsammans med ett par af kejsarens
bröder henne till Blois 1814. Genom restaurationen
1814 förlorade han sina ämbeten och värdigheter,
men under de hundra dagarna utnämnde Napoleon honom
till pär af Frankrike, och efter slaget vid Waterloo
lät Ludvig XVIII utstöta honom ur pärskammaren,
där han dock 1819 åter insattes.

2. François Joseph Marie Thérèse Nompère de C.,
vanligen kallad grefve François de C., den
föregåendes son, fransk skriftställare, f. 10
sept. 1804 i Wien, d. 4 maj 1882 i Paris, var en
talangfull förkämpe för katolicismen. Han medarbetade
flitigt i "Ami de la religion" och "Le correspondant"
och var en af grundarna af "Revue contemporaine". I
dessa och en del mindre skrifter uppträdde han
som en ifrig målsman för undervisningsfriheten,
ehuru från klerikal ståndpunkt. C:s hufvudverk
är Histoire des Césars, tableau du monde romain
sous les premiers empereurs (4 bd, 1841-43; 2:a
uppl., 2 bd, 1853) och dess fortsättningar Les
Antonius (3 bd, 1863; 2:a uppl. 1866) samt Les
Césars du III:e siècle (3 bd, 1870). 1869 blef
C. medlem af franska akademien efter Berryer.
E. A-t.

Champaign [ʃämpei’n], stad i nordamerikanska
staten Illinois. 9,098 inv. (1900).
Statsuniversitet. Fabriksort.


Champaigne [jäpä’nj] l. Champagne, Philippe de,
flamsk historie- och porträttmålare, f. 1602 i
Bruxelles, d. 1674 i Paris, var i Antwerpen elev af
Jacques Fouquieres, men begaf sig 1621 till Paris,
där han fortsatte sina studier hos Duchesne och
(tills, med Poussin) hos G. Lallemand. Han fick
sedermera såsom rektor för akademien en ledande
ställning i den franska konsten, tills han på äldre
dagar måste vika för Lebrun. Hans arbeten tillhöra den
tidens franska konstriktning Särskildt är Poussins
inflytande omisskännligt, men C. var för mycket
nederländare för att han icke skulle öfverträffa
denne i färgens kraft och värme. Visserligen äro
C:s religiösa bilder kalla och nyktra, men desto
käckare och natursannare äro hans porträtt, som ofta
präglas af en osökt förnäm hållning. I synnerhet
beundrar man hans Själfporträtt och Segergudinnan,
bekransande konung Ludvig XIII (båda i Louvre).
(O. G-g.)

Champaran [tʃampāra’n], distrikt i brittisk-indiska
divisionen Patna, provinsen Behar, s. om Nepal. 9,145
kvkm. 1,791,026 inv. (1901). Hufvudstad är Motihari,
med omkr. 10,000 inv.; största staden är Bettia,
med 24,696 inv. (1901).

Champ-Aubert [ʃãpåbär], by i franska depart. Marne,
s. v. om Épernay. Där vunno 10 febr. 1814 fransmännen
(under Marmont och Ney) en seger öfver ryssarna,
som förlorade 2,400 man, hvarjämte deras anförare
Olsuviev tillfångatogs. Jfr Montmirail.

Champenois [ʃãpnωa’], fr., invånare i Champagne.

Champêtre [ʃãpätr], fr., landtlig. – Bal champêtre,
dans i det gröna. Jfr Bal. – Fête champêtre [fät],
fest i det fria.

Champfleury [jaflöri], pseudonym för den franske
författaren Jules Fleury.

Champfort [Jäfåi], fransk skriftställare. Se Chamfort.

Champignoner. Se Champinjoner.

Champigny [ʃãpinjī], by s. ö. om Paris, vid
Marne. Under det tyskarna 1870 belägrade Paris,
gjorde fransmännen (30 nov.) under anförande af
general Ducros ett kraftigt utfall mot denna by
och byn Villiers samt besatte dem, men nödgades 2
dec. draga sig tillbaka in i staden.

Champinjoner (Champignoner), bot., svampar,
som tillhöra det stora släktet Agaricus L., af
gruppen Hymenomycetes. De bilda inom sitt släkte ett
undersläkte, som af E. Fries benämnts Psalliota. Detta
undersläkte skiljes från sina samsläktingar därigenom
att lamellerna (sporskifvorna), som äro fullkomligt
fria från foten, slutligen svartna, samt genom den
kring foten sittande ringen. Af dess arter odlas
ljusa l. allmänna champinjonen, A. arvensis Schæff.,
och i synnerhet mörka l. äkta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>