Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chattahoochee - Chattanooga - Chatter - Chatterton, Thomas, "underbarnet från Bristol, engelsk skald - Chatt-i-humajun. Se Hatt-i-sjerif. - Chatt-i-sjerif. - Chattuarier - Chaucer,Geoffrey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Alabama, förenar sig vid Georgias gräns med Flint
och får därefter namnet Appalachicola (se d. o.),
under hvilket den utmynnar i Mexikanska viken. Från
källan till mynningen är floden 880 km., däraf 576
km. äro segelbara.
Chattanooga [tjät9nö’g9], stad i nordamerikanska
staten Tennessee, vid floden Tennessee. 30,154
inv. (1900). Universitet. Masugnar, järngjuterier,
valsverk; handel med trä, stenkol och järn. 1863 stod
vid C., 22-25 nov., en ytterst häftig strid, hvarvid
unionstrupperna, under Grant, Sherman och Thomas,
vunno en fullständig seger öfver de konfedererade,
under Bragg.
Chatter, en forngermansk folkstam i västra
Tyskland, kring floderna Werra, Fulda, Eder, Sieg
och Lahn samt i s. ned till Taunus. Chatterna
voro enligt Tacitus ett synnerligt krigiskt och
företagsamt folk. Mot romarna deltogo de i Arminius’
resning, och ehuru Germanicus till straff förstörde
deras hufvudort Mattium (15 e. Kr.), bevarade de
dock sin frihet. Chatterna tillhörde det stora
germanska stamförbund, som under namn af franker
(se d. o.) uppstod i midten af 3:e årh. och sedan
spelade en stor roll i den germanska folkvandringen.
Chatterna öfvergåfvo väl icke därunder sitt hemland,
men utbredde sig dock öfver angränsande områden,
så att det tyska Franken till stor del befolkades
af chattiska kolonister. Ättlingar af de i
hemlandet kvarblifne äro hessarna, hvilkas
namn anses uppkommet af namnet chatter.
Själfva ordet chatter är af omtvistad betydelse:
enligt somliga har det samma ursprung som lat.
cassis, hjälm, och skulle betyda "hjälmbärare",
enligt andra är det af samma ursprung som svenska
hat och betyder "de fientlige", "de stridbare".
S. B.
Chatterton [tjä^eton], Thomas,
"underbarnet från Bristol", engelsk skald, f. 20
nov. 1752 i Bristol. Efter nödtorftiga studier
i en fattigskola måste han, vid fjorton års ålder,
taga tjänst såsom skrifvare hos en advokat; men
under sina lediga stunder sysselsatte han sig
ifrigt med läsning af äldre engelska författare,
och 1768 diktade han, i anledning af den nya
Bristolbrons invigning, ett poem, som han utgaf
för en afskrift af ett gammalt manuskript, funnet
i Redcliffes kyrkhvalf och författadt af en munk,
Rowley, hvilken skulle hafva lefvat på 1400-talet.
Den framgång detta skaldestycke rönte eggade C.
till fortsaftt produktion. Våren 1770 begaf han
sig till London, där hans ekonomiska ställning dock
ej blef bättre, och sedan han i flera dagar lidit
svält, beröfvade han sig lifvet, 25 aug. 1770. -
C:s poetiska alster, som röja en rik fantasi och
djup känsla, hafva under nära ett århundrade varit
föremål för undersökning och tvister. Professor Skeat,
som 1875 utgaf en upplaga af C:s Poetical works,
afgjorde oemotsägligt, att C. själf var författare
till "munken Rowleys" dikter, hvilkas på
mångfaldigt sätt oriktiga språkformer röja den
obildade C. Nästan alla engelska kritiker - bland
dem Coleridge, Wordsworth, Shelley och Rossetti -
ha uttalat sin beundran för C., hvilken vid sidan
af Keats står som en underbar, brådmogen poetisk
begåfning. - C. är poetiskt behandlad
bl. a. af A. de Vigny i dramat "Chatterton" (1837) och
af Per Hallström i en dikt (i "Lyrik och fantasier",
1891).
Chatt-i-humajun. Se Hatt-i-sjerif.
Chatt-i-sjerif (arab.). Se Hatt-i-sjerif.
Chattuarier, Hattuarier l. Attuarier, ett
västgermanskt fylke, som först (under namnet
attuarii) omtalas af Vellejus Paterculus, enligt
hvilken de bodde mellan kanninefater och brukterer
samt år 4 e. Kr. underkufvades af Augustus’
styfson Tiberius. Sannolikt bodde de redan då vid
floden Ruhr, där de år 360 e. Kr. hemsöktes och
besegrades af kejsar Julianus och där det ännu under
medeltiden fanns en pagus hattera (hatteri, hatterun,
hatterungau). Under den stora folkvandringen i 5:e
årh. gingo de, efter hvad det synes, öfver Rhen
och bosatte sig mellan denna flod och Maas. En
"pagus" eller "terra" attuariorum (hattuariorum
l. chattuariorum) omtalas i historiska källor och
urkunder från den äldre medeltiden (sista gången i
delningsfördraget år 870 mellan Ludvig den tyske
och Karl den skallige). Jfr Chasuarier. S. F. H.*
 |
| Chaucer. Från ett manuskript i British museum. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
