- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
131-132

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Checa, Ulpiano, spansk målare - Checiny - Check - Cheddar - Cheddar-ost - Chediv. Se Kediv. - Cheduba - Chee-foo - Cheer - Chef, her. Se Ginstam - Chef

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kappkörning på en cirkus i Rom under
kejsartiden och Pompejis förstörelse (den
sistnämnda utskälld i Stockholm 1902).
G-g N.

Checiny [chätsi’ny], stad i rysk-polska
guvern. Kielce, vid vägen mellan Kielce och
Krakau. 6,180 inv. (1897). I nejden finnas bly- och
silfvergrufvor samt marmorbrott. Stor spannmålshandel.

Check [tjäck; engelskt uttal: tje’k],
eng. (fr. chèque, ty. check l. scheck), nationalek.,
en anvisning å till utställarens förfogande stående
medel, utfärdad särskildt i ändamål att därmed
verkställa betalning. Bruket att regelbundet medelst
anvisning å bankir eller bank, i stället för med
mynt, papperspengar eller banksedlar, gälda skulder
förskrifver sig sannolikt från England, fastän sådant
redan på 1500-talet lär ha förekommit i norra Italiens
handelsstäder och sedan 1600-talet varit rätt vanligt
i Antwerpen och Amsterdam. Bankväsendets uppsving
sedan midten af 1800-talet har numera föranledt, att
affärsmän och kapitalister, både större och mindre,
hellre än att själfva hålla förråd af mynt eller
ock hos banken först lyfta pengar, för att sedan
med dem gälda sin skuld, måste finna det enklare
och förmånligare att vid behof i hvarje särskildt
fall omedelbart skapa ett betalningsmedel i och
med anvisningen, hvilken mottagaren, om han så
vill, i sin ordning kan använda till insättning å
räkning hos sin bank, så att penningbetalning såvidt
möjligt kan undvikas (se Bank, sp. 858). Sålunda har
checken, den typiska betalningsanvisningen, i vår
tid blifvit ett merendels oumbärligt omlopps- och
kreditmedel (se Byte och Kredit) i jämbredd med
banksedeln. Skillnaden dem emellan är hufvudsakligen
följande: banksedeln utfärdas å vissa runda summor
såsom en bankens egen skuldförbindelse och mottages
alltså i förtroende till bankens betalningsförmåga,
såsom ett medel att verkställa ett obestämbart antal
likvider (generellt betalningsmedel). Däremot är
det kunden, som vid behof utskrifver checken å det
belopp han behöfver disponera för en viss, särskild
likvid (speciellt betalningsmedel), förtroendet, då
checken tages i likvid, visas alltså i främsta rummet
utställaren, som garanterat att den kommer att af
banken inlösas. Sedan numera daglig afräkning bankerna
emellan (se Clearinghouse) mångenstädes blifvit
ett väsentligt led uti våra dagars betalningsmekanism,
erbjuder checkrörelsen dessutom nästan enahanda
fördelar som den kanske snabbaste och säkraste
af nutidens alla betalningsmetoder, girosystemet
(se Giro). Utanför de anglosaxiska staterna har man
likväl ännu icke lyckats att fullt tillgodogöra
sig bruket af checker, något som i viss mån bör
tillskrifvas osäkerheten med afseende å checkens
rättsliga karaktär.

Fasta rättsregler angående checken och dess verkningar
hafva nämligen stadgats jämförelsevis sent och äro
ännu ingalunda öfverallt i lag bestämda. I England
infördes först 1882 dylika lagbestämmelser; Frankrike,
Belgien m. fl. länder hafva visserligen äldre, men
ganska ofullständiga lagstadganden, och Tyskland
saknar fortfarande sådana. De tre nordiska staterna
hafva emellertid åstadkommit så godt som likalydande
och nära nog uttömmande checklagar 1897-98 (den
svenska lagen är af 24 mars 1898). I väsentliga delar
hafva i dessa lagar växelrättens (se d. o.) regler
tillämpats å checken, som i ekonomisk mening skulle
kunna betecknas såsom en till
åstadkommande af omedelbar betalning dragen
siktväxel. Överensstämmelse består sålunda särskildt
i fråga om rättsreglerna angående regress. Checkens
mottagare eger till följd häraf med stöd af själfva
handlingen rätt att utkräfva beloppet hos utställare
och öfverlåtare, för den händelse den ej infrias
af banken, på hvilken den är dragen. Olikheterna i
förhållande till växeln härleda sig å andra sidan
därifrån, att checken alltid är bestämd att genast
inlösas (blott då blir den nämligen ett verkligt
betalningsmedel), under det växeln vanligtvis har en
längre omloppstid. Därför skall checken ovillkorligen
utställas att betalas vid uppvisandet och kan (i
motsats mot växeln) ställas äfven till innehafvaren,
men kan ej med någon verkan accepteras. En viss
kortare tidsfrist (enligt nordisk rätt i regel från
3 till 10 dagar, alltefter olika omständigheter) är
därjämte föreskrifven för checkens uppvisande till
betalning, vid äfventyr att innehafvaren förlorar sin
återgångstalan. Reglerna om protest för uteblifven
betalning äro med afseende å checken förenklade. Såsom
formellt kännetecken föreskrifver nordisk rätt ordet
check, infördt i handlingens text; däremot erfordras
ej uttryckligt tillkännagifvande i checken därom,
att den utfärdats mot innestående tillgodohafvande,
ej heller är enligt nordisk rätt nödvändigt, att
check lyder å betalning hos bank eller bankir. För att
påskynda checkens omlopp och minska tillfällen till
dess missbruk har af ven nordisk rätt lämnat rum för
från engelskt affärsbruk hämtade regler om "korsning"
(eng. crossing), d. ä. ett medelst två tvärstreck
å checkens framsida uttryckt tillkännagifvande,
att endast bank eller bankir eger lyfta beloppet.

I flera länder har checken af lagstiftningen
gynnats med frihet från stämpelskatt. Äfven i
Norden har man hittills lyckats af styra försök
att välja checken till beskattningsföremål. Litt.:
Fritz Fick, "Die frage der checkgesetzgebung
auf d. europ. kontinent" (1897), A. Pavlicek,
"Der check" (1898), Georg Cohn, artikeln Check
i "Handwörterb. d. staatswissensch." (1900)
och andra arbeten, samt W. Scharling,
"Bankpolitik" (2:a uppl. 1903).
I. Hkr.

Cheddar [tjeMe], by i engelska grefskapet Somerset,
vid foten af Mendip hills. Berömd osttillverkning.

Cheddar-ost [tjeMe-], ett slags sötmjölksost, som
har sitt namn efter byn Cheddar i engelska grefskapet
Somerset. Se Ost.

Chediv. Se Kediv.

Cheduba [tjidö^o] l. Tscheduba, en England tillhörig,
fruktbar ö i Bengaliska viken, vid Bortre Indiens
västkust. Omkr. 9,000 inv. C. har flera dyvulkaner.

Chee-foo [tji-fö], engelsk namnform för Tsji-fu,
stad i kinesiska prov. Sjan-tung. Se Tsji-fu.

Cheer [tji’9], eng., munterhet; bifallsrop,
motsvarande bravo, hurra o. s. v.

Chef, her. Se Ginstam.

Chef (fr., af lat. caput, hufvud), öfverhufvud;
befälhafvare, anförare; styresman (inom ett
ämbetsverk, en handelsaffär, en fabrik o. s. v.). Vid
svenska krigsmakten till lands nyttjas denna benämning
om hvarje person, som innehar verkligt befäl öfver
en afdelning, t. ex. fördelnings-, regements-,
kompanichef o. s. v. Befälet öfver en stab föres af
en stabschef. Tillförordnad chef kallas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free