- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
133-134

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chef - Chef d'escadron - Chef d'oeuvre - Chefläkare - Chefläkare - Chefren - Chefsfartyg - Chefsintendent - Cheilon - Cheiloplastik - Cheimatobia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den, som med chefs myndighet utöfvar tillfälligt
befäl of ver en af delning, befälhafvare den, som
gör detta utan chefs myndighet. I åtskilliga härar,
t. ex. den tyska och den österrikiska, är benämningen
chef liktydig med hederschef och tillägges kungliga
personer eller högre officerare, som upptagas vid
ett regemente eller en motsvarande truppenhet. I
franska benämningar förekommer chef i förening med
ett annat ord för att utmärka den högste ledaren,
t. ex. "general en chef". C. O. N.

Inom svenska flottan förstås med chef
(fartygschef) den officer eller underofficer,
som är befälhafvare på beväradt, obeväradt eller
för kronans räkning förhyrdt fartyg. Chefen för på
fartygets stortopp eller (där mast ej finnes) på
särskild flaggstång sitt befälstecken, för officer
örlogsvimpeln och för underofficer en blå galjadet.
R. N.*

Chef d’escadron [jä’f deskadrå7], fr.,
"skvadronschef", benämning på majorsgraden vid
kavalleriet och artilleriet i Frankrike. Benämningen
härleder sig från 17:e årh., då skvadron betecknade
nutidens bataljon.

Chef-d’œuvre [jedovr], fr., mästerverk,
hufvudarbete.

Chefläkare, militärläkare, som har högsta ledningen
öfver sjukvården vid ett sjukhus eller befälet öfver
en sjukvårdsanstalt.

Chefren l. Kefren (egypt. Chafra), egyptisk
konung af 4:e dynastien, var sannolikt son till Cheops
och yngre broder till Dedefra, som företrädde honom
på tronen. Af C. uppfördes den andra af pyramiderna
vid Gise. För öfrigt har han ej efterlämnat några
historiska minnen, -st-son.
illustration placeholder
Chefren


Chefsfartyg, sjöv. 1. Fartyg, som för högste
befälhafvares, eskaderchefs eller
afdelningschefs befälstecken. Svenska flottan
eger ett fartyg, Drott, som officiellt
benämnes chefsfartyg. Jfr Amiralsskepp. - 2.
En särskild, från skärgårdsflottans tid
kvarstående klass af logementsfartyg
för bataljonschefen och hans stab.
O. E. G. N.*

Chefsintendent, sjöv., civilmilitär tjänsteman
i marinintendentstaten. Har samma värdighet som
kommendörkapten af första graden.

Cheilon (grek. X&ow l. XetÅcov, lat. Chilo), en
af Greklands "sju vise", bördig från Sparta, där
han säges hafva beklädt ett eforsämbete omkr. 560
f. Kr. Honom tillskrifves bl. a. den bekanta
vishetsregeln "känn dig själf" (gnothi seauton). En
samling af hans sentenser finnes hos Diogenes Laertius
och i Stobaios’ Florilegium.

Cheiloplastik (af grek. cheilos, läpp), täckning af
defekter på läpparna. Se Plastisk operation.

Cheimatobia, zool., insektsläkte tillhörande
mätarfjärilarnas grupp. Två skandinaviska arter
äro kända, af hvilka den mest bekanta är
frostfjärilen, C. brumata L., ett af de allra svåraste
skadedjuren i trädgårdar och parker. Hannen mäter 28
à 30 mm. mellan vingspetsarna; hans främre
vingar äro gråbruna med ett par mörkare,
vågformiga tvärband, hans bakvingar mycket tunna,
ljusa. Kroppen är smal, omkr. 10 mm. lång. Honans
vingar äro förkrympta, blott 2 à 3 mm. långa, gråa
med mörkbruna tvärband. Kroppen är tjock och klumpig,
omkr. 8 mm. Larverna ha 10 fötter. Deras färg är
mycket växlande, än ljusgul, än grågrön eller rent
grön, på ryggen alltid mörkare, på sidorna med ett
par skarpt framträdande, gulhvita linjer. Hufvudet
är först svart, senare brunt eller grågrönt. De
fullbildade insekterna framkomma på hösten, vanligen
först i oktober, och äro i rörelse hufvudsakligen
under lugna kvällar efter solnedgången. Då honorna
sakna flygförmåga, äro de nödsakade att krypa uppför
de träd och buskar, på hvilkas finare grenar de lägga
sina ägg. Under vandringen uppför stammarna uppsökas
de af hannarna, och parningen försiggår. Äggen äro
nyss efter läggningen ljusgröna, men blifva snart
ljusröda, och denna färg behålla de under hela
vintern. På våren strax före löfsprickningen antaga
de en mörkgrå färg, ett tecken till att de om få dagar
komma att kläckas. De små larverna äta sig kort efter
kläckningen in i knopparna, där de angripa de späda
bladanlagen. Finnas många larver i en knopp, förmår
denna sällan att utveckla sina blad. Från något mindre
svårt angripna knoppar skjuta bladen visserligen ut,
men de sammanspinnas af larverna, som efter hand
förtära den gröna bladväfnaden, så att föga mer än
bladskaftet och rester af de gröfre nerverna blir
kvar. Då larverna hunnit en viss storlek, anträffas
de äfven fritt utanpå bladen, i synnerhet på dessas
undersidor. Vid midten eller under senare hälften af
juni äro larverna fullvuxna och begifva sig nu från
träden för att förpuppas i jordytan. Larverna angripa
i synnerhet fruktträd, lind, ek, lönn, alm, ask och
andra löfträd, hasselbuskar, törnrosor o. s. v.,
men anträffas under år, då de uppträda mera ymnigt,
stundom äfven på åtskilliga örter, ja i sällsynta fall
t. o. m. på barrträd. I synnerhet skadas fruktträden
svårt af dessa härjningar. Visserligen kan ett af
larverna kalätet träd vanligen utveckla nya blad under
sommarens lopp, men fruktskörden felslår icke blott
under samma, utan äfven under påföljande sommar,
och en år efter år upprepad kalätning medför ofta
trädets undergång. I synnerhet inträffar detta med
stenfruktträden, framför allt bigarråer. Lyckligtvis
synes larvernas uppträdande vara periodiskt, och efter
3 à 4 års ymnigt uppträdande på en plats försvinna
insekterna mer eller mindre fullständigt, förmodligen
till följd af att deras fiender bland parasitsteklarna
tagit öfverhand. Starar, mesar, gråsparfvar och
andra småfåglar bidraga, ehuru i mindre grad, till
larvernas utrotande. - För att skydda fruktträd och
andra värdefullare löfträd använder man i trädgårdarna
hufvudsakligen två metoder. Ett medel består däri,
att stammen på hösten omgifves af en "limgördel",
d. v. s. en pappremsa, bestruken med ett klibbigt
ämne, s. k. frostfjärilslim l. brumatalim, i hvilket
honorna fastna, då de begifva sig uppför stammen för
att lägga sina ägg. Metoden är ej fullt säker, då
limmet kan flyta bort eller stelna eller en brygga
bildas däröfver af fastnade fjärilar, blad m. m.,
hvaröfver honorna kunna passera. Äfven om inga ägg
lagts på trädet, kunna larver uppträda på detsamma,
dels sådana som hängande på långa silkestrådar förts
dit af vinden från närstående träd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free