- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
303-304

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ciconi - Ciconia - Ciconidae - Cicuta - Cicutoxin - Cid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rönte komedierna Il troppo tardi, I garibaldini,
Le mosche bianche
m. fl. Äfven som publicist väckte
C. stor uppmärksamhet.

Ciconia, zool. Se Storkfåglar.

Ciconridæ, zool. Se Storkfåglar.

Cicuta, romarnas namn på
odörten. Se Conium. - Cicuta virosa L.,
sprängört, bot., växt af fam. Umbelliferæ,
är allmän bland vass vid dyiga stränder. Från
andra till denna familj hörande vattenväxter
skiljes den genom sin betydliga storlek, sin ofårade
stjälk, sina 2-3-dubbelt parbladiga blad med
hvassågade småblad k samt saknaden af allmänt svepe.
Den är en af vår floras giftigaste växter och har
ofta anställt stor förödelse bland boskapen. Giftig
är i synnerhet den
uppsvällda, liksom i fack delade rotstocken,
hvilken innehåller en blekgul saft, som i
luften blir saffransgul, samt har skarp
smak, äcklig lukt och narkotisk verkan.
S. A.*
illustration placeholder

Den giftiga beståndsdelen i saften af denna ört,
framför allt i dess rot, benämnes cicutoxin. Denna
kropp är hartsartad, ljusbrun, med vidrigt bitter
smak och sur reaktion. Infördt under huden eller
direkt i ett blodkärl på lefvande djur retar
cicutoxinet redan i helt ringa mängd förlängda
märgen, framkallande fruktansvärda konvulsioner,
förminskad puls, stegradt blodtryck, först
påskyndande, därefter upphäfvande af andningen
samt död. Äfven efter förtärande af något större
mängder af giftet följa samma symtom. Cicutoxinet
öfverensstämmer i sina verkningar i hög grad med
pikrotoxinet (se d. o.) m. fl. krampgifter. Jfr
Stäkra. C. G. S.
illustration placeholder


Cicutoxin, farm. Se Cicuta.

Cid (af arab. sidi, herre), Rodrigo (Ruy) Diaz
de Bivar
, det spanska folkets nationalhjälte,
kallas i folkdikten vanligen Mio Cid, "min herre",
hvilket namn han fick af morerna, eller
ock El Campeador, som enligt den allmännaste åsikten
betyder "envigeskämpen", till minne af ett envig,
hvari han under ett krig mellan Kastilien och Navarra
besegrade sin navarresiske motståndare. C. föddes
tidigast 1040, senast 1044. Hans namn uppträder för
första gången i ett diplom af Ferdinand I år 1064,
redan då med tillägget Campeador. Efter Ferdinands död
stod C. på hans son Sanchos, konungens af Kastilien,
sida och hjälpte denne i hans strider mot sina syskon,
med hvilka han fått dela arfvet efter fadern. Då
Sancho vid Volpejar besegrats af sin broder Alfons af
Leon, öfverrumplade han på C:s inrådan och med dennes
bistånd den intet ondt anande segraren, som i lugn
låtit sina trupper skingra sig. Alfons besegrades i
sin tur och togs till fånga. Sancho ville nu med C:s
tillhjälp bemäktiga sig äfven sina öfriga syskons
besittningar, men blef vid belägringen af det hans
syster Urraca tillhöriga Zamora lönnmördad. Alfons
var nu närmast till tronen, men måste, innan han
utropades till konung, med ed värja sig för misstanken
att hafva haft någon del i eller vetskap om mordet på
brodern. C. åtog sig att förestafva konungen eden,
som han enligt traditionen lät honom aflägga tre
gånger å rad. Detta ökade ytterligare den förbittring
Alfons kände mot C. alltsedan slaget vid Volpejar,
men klokheten bjöd honom att svälja harmen och göra
allt för att stå väl med en så mäktig man. I denna
tanke förmälde Alfons 1074 C. med sin kusin Jimena,
dotter till grefve Diego af Oviedo, en framstående
asturier. Någon tid därefter sändes C. af Alfons
till Sevilla för att uppbära lydskatten af den
moriske konungen Motamid. Denne låg just i krig med
Granada och fick nu hjälp af C., som i grund slog
den granadensiska hären, tog många fångar, bl. a. den
bekante Garcia Ordoñez, som jämte flera andra kristna
riddare kämpade på Granadas sida, samt förvärfvade
ett rikt byte. Vid hemkomsten anklagades han af sina
fiender och främst af Garcia Ordoñez för att hafva
orättmätigt tillegnat sig byte, som borde tillkomma
konungen. Denna anklagelse bragte konungens länge
kufvade groll till utbrott. C. jagades nu (1084)
i landsflykt. Han tog då tjänst hos den moriska
dynastien Beni Houd i Zaragoza och vann under flera
på hvarandra följande regenter de mest lysande segrar
öfver moriska och kristna fiender. 1088 ingick han
med den dåvarande regenten i Zaragoza, Mostaîn, ett
fördrag i ändamål att eröfra det rika och mäktiga
Valencia, som då styrdes af den despotiske och allmänt
afskydde Câdir. Enligt fördraget skulle allt bytet
tillfalla C., medan Mostaîn skulle erhålla själfva
staden. C. disponerade öfver sin egen 7,000 man starka
krigshär och utvecklade med denna under lång tid ett
storartadt hjältemod, men visade äfven prof på en
utomordentlig list och förslagenhet under växlande
förbund med eller intriger mot en eller annan af
Valencias många fiender, som alla sträfvade efter att
bli herrar öfver den rika staden. Han sökte nu åter
närma sig Alfons, förklarade sig för hans vasall och
utlofvade att inom kort sätta Alfons i besittning
af hela landet. Då dessa löften upptogos väl af
konungen, begaf sig C. till Kastilien och erhöll af
Alfons stora gåfvor och förläningar samt ett diplom,
som tillförsäkrade honom och hans efterkommande
eganderätt till alla de länder och fästningar han
eröfrade från morerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:58 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free