- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
317-318

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cilier - Cilioflagellatae - Cilli - Cima, it., bergspets - Cima, Giovanni Battista da Conegliano - Cimabue

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ega alltid förmåga af ställflyttning. De flesta
ciliebärande växtceller äro fortplantningsceller, antingen
så, att de hvar för sig kunna gro och gifva upphof
åt nya individer – de benämnas då zoosporer,
zoogonidier eller svärmsporer –, eller så, att
två och två eller någon gång flera förena sig med
hvarandra och därefter gro – de kallas då
gameter –, eller slutligen så, att de tjänstgöra som
befruktande celler, hanceller – de benämnas då
anterozoider eller spermatozoider. (Jfr
Befruktning, fig. 1–4 och 7–10.) Cilier hos
näringsceller förekomma hos de alger, som tillhöra
grupperna Volvocineæ och Peridineæ, hos flagellater
samt hos bakterierna. Cellerna äro där ej nakna, utan
cilierna skjuta ut genom små öppningar på cellväggen.
Se vidare Blefaroplast.
V. W. (H. Hn.)

Ciliofiagellatæ, bot. Se Dinoflagellatæ.

Cilli (slovenska Celje), stad i nedre Steiermark,
vid Sann, en biflod till Drava, samt vid järnvägen
Wien–Trieste. 6,743 inv. (1900). I och omkring
staden finnas zinkhytta, järnbruk, bly- och
zinkgrufvor, stenkolslager m. m. Betydlig handel. –
C. är den gamla romerska kolonien Claudia Celeja,
som var hufvudorten i mellersta Noricum. Ännu i
12:e årh. funnos stora ruiner af denna koloni. 1314–1457
tillhörde staden grefvarna af Cilli. Slovenernas
fordran att få slovenska parallellklasser vid
det dittills uteslutande tyska gymnasiet i C.
föranledde i juni 1895 koalitionskabinettet Windisch-Grätz’
fall, emedan tysk-liberalerna, som motsatte sig
saken, öfvergåfvo koalitionen. Den 11 juli s. å.
beslöt österrikiska riksdagens deputeradekammare
villfara slovenernas fordran.

Cima [tjīma], it., bergspets ingår i namnen på
åtskilliga bland de italienska alpernas toppar, såsom
Cima d’Asta i Tridentinska alperna, mellan
Fleims- och Sugan ad alarna, 2,848 m., Cima
Tosa
i Brenta-gruppen, 3,176 m., Cima
Dodici
i Vicentinska alperna, 2,338 m., Cima di
Presanella
i Adamello-gruppen, 3,546 m.,
Cima di Castello i Bernina-alperna, 3,402
m., Cima di Jazzi i Penninska alperna, 3,818
m., Cima dei Gelas i Hafs-alperna, 3,153 m.

Cima [tjīma], Giovanni Battista da
Conegliano
, kallad C., italiensk målare af venezianska
skolan. Hans födelse- och dödsår äro okända.
Han utbildade sig under inflytande af Giovanni
Bellini och Antonello da Messina samt var verksam i
Venezia och Friuli, enligt data på hans taflor
1489–1516. Hans framställningar ega drag af plastisk
stränghet med ofta hård modellering och kantiga
draperiveck, men Bellinis inverkan visar sig i färg
och komposition. Figurerna framträda klart mot det
vackra landskapet, till hvilket motivet hämtats från
Friulis bergsluttningar. Präktigast ter sig hans
konst i tronande madonnor, med symmetrisk anordning
under öppen renässans-arkitektur. Hans äldsta
bibehållna tafla är Maria med Jesusbarnet i en
marmorsal med veranda, jämte Jacobus d. ä. och
Hieronymus (1489, utförd i tempera, nu i Vicenzas
galleri). Minst bunden i uppfattningen är af hans taflor
en Madonna med barnet i Louvre, omgifven af
Johannes döparen och Magdalena, med känsligt
målade, ädla figurer, glänsande färg och ett härligt
landskap.
C. R. N. (O. G–g.)

Cimabue [tjimabo′e], Giovanni, italiensk
målare, Giottos lärare, f. omkr. 1240 i Florens, d. där
kort efter 1302, har blifvit kallad den moderna
målarkonstens fader.
illustration placeholder

Ehuru han icke mäktade frigöra sig
från bysantinismens konventionella framställningssätt, var han likväl bland 1200-talets målare den, som bäst lyckades att med de ärfda traditionerna förena ett kraftigt natursinne, att föra behandlingen af draperiet framåt och att i de sjablonmässiga figurerna ingjuta lif och uttryck, ja
t. o. m. skönhet.
illustration placeholder
Madonna de’ Rucellai.

Hans förnämsta
verk äro två stora
madonnor, målade å guldgrund, på trä, i Florens (den ena i
konstakademiens galleri, den andra och bättre, Madonna
de’ Ruccllai
, i kyrkan S. Maria Novella), och
en tredje, härstammande från Pisa, i Louvre, hvilka
gjorde epok i den kristna konstens historia, samt de
numera af tiden illa åtgångna freskerna i den öfre
delen af S. Francesco i Assisi, den första kyrka i
gotisk stil i Italien. Denna består af en dyster
underkyrka, byggd öfver helgongrafven, med breda kor
på sidan om midtskeppet, och en ljus och glad
öfverkyrka, som är enskeppig med tvärskepp; det
är i denna, som C. hufvudsakligen framträdt som
freskomålare. Honom tillskrifvas de tre dekorerade
hvalfven i långhuset, där han utfört medaljongbilder
af heliga personer och i hörnen änglar. Dessutom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free