Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 329-330 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cinnamomum - Cinnober - Cinnor - Cinober - Cino da Pistoja - Cinq-mars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omfattar många arter, hvilka utmärka sig genom å
grenarnas öfre delar motsatta blad, som äro
skaftade, äggrunda, aflånga eller nästan hjärtlika,
helbräddade, läderartade, glatta, ofvantill glänsande,
med vanligen 3 hufvudnerver. Blommorna äro gulhvita,
med 9 ståndare. Frukten är ett enfröigt, af blomkalken
till hälften omgifvet bär. - De mest bekanta arterna
äro C. Camphora Nees (Laurus L.), som lämnar kamfer,
C. zeylanicum Breyn.,
moderväxten till den äkta kanelen eller Ceylon-kanel,
och C. Cassia Blume, som anses lämna kanel-kassia,
kinesisk kanel eller den vanliga kanelen samt
kanelknopp. Jämte de nämnda användas i Ostindien
flera andra arter såsom kryddor, enär de alla utmärka
sig för aromatiska beståndsdelar (flyktiga oljor),
företrädesvis i bark och blad. Exempelvis må nämnas
C. Culilawan Bl., hvilken har en bark, som till lukt
och smak lifligt påminner om kryddnejlikor. Jfr
Bärnsten (sp. 858), Kamfer och Kanel.
O. T. S. (G. L-m.)

Cinnamomura zeylanicum.

Cinnober l. Cinober (af grek. kinnabari,
pers. zinjarf), miner. och kem., svafvelkvicksilfver,
sammansatt enligt formeln HgS. Detta ämne förekommer
vanligen som impregnation i sedimentbergarter,
stundom kristalliseradt i små hexagonalt
tafvelformiga kristaller eller romboedrar. Färgen är
röd, genomskinlig till ogenomskinlig, med diamantartad
glans. Egentl. vikt 8,0. Cinnobern förbrinner vid
upphettning i luften samt gifver svafvelsyrlighet
och kvicksilfvergas; i slutet kärl sublimerar den
oförändrad. Cinnober är kvicksilfrets förnämsta
malm. Vid Almadén tillverkas däraf årligen omkr. l
mill. kg. kvicksilfver,
vid New Almaden (Kalifornien) 2 mill., vid Idria
endast 3-4 tusen kg. I Sverige är cinnobern
ej funnen anstående. Cinnober är äfven en röd
målarfärg, som dock sällan utgöres af malen
mineralisk cinnober, utan i stället vanligen är
med konst framställdt svafvelkvicksilfver i röd
modifikation. För sådant ändamål blandas kvicksilfver
med svafvel under uppvärmning, hvarvid en svart
form af svafvelkvicksilfver uppstår. Genom denna
produkts sublimering i järnpannor, försedda
med hjälm och förlag af lera, fås cinnober i
röda, sammanhängande finkristalliniska massor,
hvilka sedan krossas och malas. Konstgjord
cinnober kallas äfven vermillon.
P. T. C.*

Cinnor, fornhebreiskt musikinstrument. Se Kinnor.

Cinober. Se Cinnober

Cino da Pistoja [tjlnå-], Guittoncino Sinibaldi
l. Sinibuldi, italiensk skald och rättslärd,
f. 1270 (efter hvad det vanligen uppgifves, men
troligen något tidigare), d. 1336, föreläste civilrätt
vid flera italienska lärosäten och utarbetade en
kommentar till "codex justinianus". Såsom skald
tillhör han den florentinska skolan, il dolce stil
nuovo, en vidare utveckling af den bolognesiska. Han
var vän med Dante och växlade sonetter med honom,
men hans diktning (sonetter och canzoner) är dunkel
och förkonstlad, och äfven själfva formen är ofta
svag. Liksom hela den skola han tillhör, besjunger
han hufvudsakligen kärleken. Flera af hans sånger
äro riktade till en kvinna vid namn Selvaggia.
J. M.


Cinq-Mars [samär], Henri Coiffier de Ruzé d’Effiat,
markis de C., fransk hofman, f. 1620. Andre son till
markis d’Effiat, marskalk af Frankrike, kom C. redan
som barn till hofvet, där kardinal Richelieu ville
använda honom som spion. Genom sitt fördelaktiga
yttre tilldrog han sig mycken uppmärksamhet och vann
hastigt stort inflytande hos Ludvig XIII, som gjorde
honom till kapten vid sitt lifregemente och redan vid
19 års ålder till öfverstallmästare. "Le grand", som
C. efter denna sin värdighet kort och godt kallades,
blef snart öfvermodig och ville icke gå Richelieus
ärenden, utan sökte t. o. m. uttränga denne ur
konungens gunst. Hans hat till kardinalen växte,
när denne satte sig emot hans äregiriga anspråk: att
förmäla sig med prinsessan Maria Gonzaga af Mantova,
bli hertig och pär, få öfverbefälet för en här samt
säte och stämma i statsrådet. Vid hofvet bekämpade
C:s och Richelieus partier hvarandra, och C. sökte
oupphörligt uppreta konungen mot kardinalen samt
planlade slutligen dennes mördande. Han drog en mängd
officerare på sin sida, förband sig med hertigarna
af Orléans och Bouillon, med parlamentsrådet de Thou
m. fl. och slöt 13 mars 1642 förrädiskt ett fördrag
med Spanien, som lofvade de sammansvurne 17,000
man hjälptrupper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>