Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 337-338 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cirkelns kvadratur - Cirkelrörelse - Cirkelsegment - Cirkelsektor - Cirkelslut - Cirkelsåg - Cirkla - Cirknitz - Cirkular-polarisation - Cirkulation - Cirkulationspump - Cirkulationsvatten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i synnerhet sedan det af Newton och Jean Bernoulli
med differentialkalkylens tillhjälp ådagalagts,
att en cirkelsektor icke kunde exakt kvadreras. Man
började misstänka, att ett liknande förhållande
kunde ega rum äfven med afseende på hela cirkeln,
och denna misstanke vann i styrka genom studiet
af de analytiska egenskaperna hos talet pi, hvilka
visade sig vara högst väsentligt olika de rationella
talens och radikalernas egenskaper. Slutligen beslöt
franska vetenskapsakademien formligen 1775 att icke
vidare till granskning upptaga några afhandlingar,
som sysselsatte sig med cirkelns kvadratur, och
detta exempel har sedan följts af flera andra lärda
samfund. Om också omöjligheten af cirkelns kvadratur
genom användning af endast algebraiska kroklinjer
först nyligen blifvit ådagalagd, hade dock problemet
redan ett par århundraden tidigare förlorat betydelse
som ett af vetenskapens hufvudproblem. Detta har dock
ej hindrat, att försöken till dess lösning på denna
väg fortsatts och ännu fortsättas af matematiskt
obildade personer. Många hafva drifvits härtill af
den oriktiga föreställningen, att ett stort pris
för lösningen vore utlofvadt, en föreställning,
som franska vetenskapsakademien i sitt ofvan nämnda
beslut uttryckligen, ehuru synbarligen utan framgång,
sökte aflägsna. Andra åter hafva själfva utlofvat
penningsummor åt den, som kunde vederlägga deras
lösningar. Så t. ex. vann matematikern Nicole i
början af 1700-talet en summa af 3,000 livres, emedan
han uppvisade felet i Mathulons cirkelkvadratur,
och vid midten af samma årh. utfäste Causans sig
att erlägga 300,000 fr. för en vederläggning af
sin lösning. Han blef också kräfd för summan, men
förklarades af myndigheterna otillräknelig. Antalet
under 1700- och 1800-talen utgifna lösningar kan
räknas i hundratal. I Sverige utkommo t. ex. under
1700-talets senare hälft två afhandlingar (1763, 1797)
af S. Chronander, där möjligheten af cirkelkvadratur
på elementär väg fasthölls, och ännu 1746 utgaf
Schenmark i Lund en akademisk afhandling med
anslutning till Grégoire de S:t Vincents ofvannämnda
lösning. Äfven i våra dagar utkomma årligen flera
skrifter rörande cirkelns kvadratur, och antalet
försök till lösningar, som ej offentliggöras, torde
årligen utgöra ett eller annat hundratal. Dessa
lösningar kunna delas i två klasser. Den första
innefattar sådana, hvilkas innehåll egentligen icke
har något med matematiken att skaffa, utan utgöres af
rent nonsens, t. ex. då problemet sättes i samband
med uppenbarelsebokens tal 666 och anses förklara
arfsynden. Till den andra klassen höra de lösningar,
vid hvilka matematiska satser och konstruktioner
användas. Af dessa äro ganska inånga groft felaktiga
och vittna om stor okunnighet. Andra åter gifva
visserligen en riktig lösning, men förutsätta
konstruktioner, som icke med elementar-geometrien
kunna utföras. Slutligen finnas några, där visserligen
konstruktionen är fullt utförbar, men den förment
exakta lösningen endast approximativt riktig,
således icke en lösning af cirkelns kvadratur i
egentlig mening. Så utgåfvos t. ex. i Tyskland 1887
två försök till lösning, af hvilka det ena gaf pi =
3,0976..., således mycket för litet, det andra pi =
3,1446..., således något för stort. Jfr Montucla,
"Histoire des recherches sur la quadrature du cercle"
(1754; 2:a uppl., med tillägg af Lacroix, 1830).
G. E. (M. L.)

Cirkelrörelse, mek., en centralrörelse, vid hvilken
banan är cirkelformig.

Cirkelsegment, geom., den plana figur, som begränsas
af en cirkelbåge och en körda. Jfr Segment.


Cirkelsektor, mat., den plana figur, som begränsas
af en cirkelbåge och tvenne radier. Jfr Sektor.
.

Cirkelslut, log. Se Felslut.

Cirkelsåg. Se Sågning.

Cirkla, afmäta med cirkelmått, bilda cirklar; med
öfverdrifven noggrannhet afpassa (t. ex. sina ord). -
Cirklad, afmätt, konstlad.

Cirknitz och Cirknitzsjön. Se Zirknitz och
Zirknitzsjön.

Cirkulär-polarisation, fys. Se Polarisation.

Cirkulation (lat. circulatio), kretslopp, omlopp. Jfr
Cirkulera. - 1. Bot. Termen cirkulation begagnas
af nutidens växtfysiologer för att beteckna en
särskild form af protoplasmarörelse inom den
membranklädda eller nakna växtcellen. Se Cell.
H. Hu.

2. Fysiol. Se Blodomlopp.

3. Landtbr. Om s. k. cirkulationsbruk se
Växe1bruk.

Cirkulationspump, maskinl. För att bortleda den
ånga, som i en ångmaskin redan förrättat sitt arbete,
låter man den antingen fritt utströmma i luften eller
inströmma i ett särskildt rum, kondensorn,
där den afkyles och öfvergår till vatten. I senare
fallet försiggår ångans afkylning därigenom att ångan
kommer i beröring antingen med ständigt inströmmande
kallt vatten eller med en större metallisk yta,
hvilken ständigt hålles vid låg temperatur. Den
apparat, som användes i det förstnämnda af dessa bägge
fall, kallas därför insprutningskondensor; vattnet,
som åstadkommer ångans afkylning, benämnes kallvatten,
och den kran, genom hvilken kallvattnets tillopp
till kondensorn regleras, kallvattenskran. Allt
det i kondensorn samlade vattnet bortföres af den
s. k. luftpumpen. Den apparat åter, som användes,
när ångan afkyles genom beröring med en metallisk
yta, kallas ytkondensor. Den afkylande ytan i
en sådan kondensor består af en mängd metallrör
med liten diameter, och dessa hållas vid låg
temperatur därigenom, att kallt vatten oupphörligt
får strömma antingen igenom dem eller omkring dem
på deras utsida. Den ständiga omsättningen af detta
afkylnings- l. cirkulationsvatten åstadkommes af
cirkulationspumpen. Ångan, som skall kondenseras,
inströmmar i en riktning, som är motsatt kylvattnets,
och gifvetvis på motsatt sida om tubväggen, och det
vatten, som uppkommer vid kondensationen, bortskaffas
medelst luftpumpen. Cirkulationsvattnet kommer således
icke i beröring med det genom ångans kondensation
bildade vattnet, hvarför detta är fullkomligt
rent. Det uti insprutningskondensorn samlade vattnet
innehåller däremot alltid större eller mindre
föroreningar. Cirkulationspumpen uppfanns
år 1828 af John Ericsson under hans vistelse i
London. J. G. B. (E. Hjr.)

Cirkulationsvatten. Se Cirkulationspump.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>