Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 359-360 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Citta di Castello - Citta ducale - Citta Leonina - Cittanova - Citta Sant' Angelo - Cittavecchia - Citterring - Cittra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Biskopssäte. Sidenväfveri, vin- och olivodling,
mineralkällor.

Città ducale [tjittä-], distriktshuvudstad i
italienska prov. Aquila, landskapet Abruzzo, s. om
berget Monte Ternimillo (2,213 m.) och vid järnvägen
Terni-Solmona. Omkr. 2,000 inv. (som kommun 4,317
inv., 1901). C. har en kyrka med berömd portal. 5
km. östligare ligga mineralkällorna Bagni di
Paterno, med ruiner efter det gamla Cutiliæ, där
Vespasianus dog år 79 e. Kr.

Città Leonina [tjittä leånlna], den del af staden Rom,
hvilken påfvarna Leo III och Leo IV läto omgifva med
fasta murar och torn till skydd mot sarasenernas
anfall. Den "leoninska ringmuren", hvaraf lämningar
ännu synas, kvarstod in i 15:e årh,

Cittanova [tjittanåva], stad i italienska
prov. Reggio di Calabria, vid norra kanten af
Aspromonte. 11,713 inv. (1901). C. ligger på ruinerna
af det genom jordbäfningen 1783 förstörda Casalnuovo
och fick sitt nuvarande namn 1852.

Città Sant’ Angelo [tjittä santa’ndjelå], stad i
italienska prov. Teramo, vid Salino, 5 km. från
Adriatiska hafvet. 3,300 inv. (1901; som kommun
8,258). Handel med spannmål, vin och olja. Det var i
forntiden en af vestinernas fyra städer. I närheten
synas spår af de saltverk, som försågo befolkningen
utmed Via Salaria ända in i sabinerlandet med salt.

Cittavecchia [tjittavä’kkia] l. Città
vecchia. 1. Slav. Starigrad, stad i Dalmatien,
vid en vik på norra kusten af ön Lesina. 3,120
inv. (1900). Fiske, skeppsbyggen. - 2. San Antonio
l. Melita (äfven Notabile, af infödingarna
begagnas det arabiska namnet Medina), stad på
ön Malta och belägen midt på denna ö. Omkr. 4,000
inv. C. var fordom hufvudstad på ön och starkt befäst,
men är nu förfallet. Där finnas en katedral och ett
gammalt slott, som var residens för malteserordens
stormästare. Under och i närheten af staden finnas
stora katakomber.

Citterring, skpsb. Se Bottenstock.

Fig. 1.

Cittra (förr äfven Zittra). 1. Mus. Musikinstrument,
till namnet besläktadt med det grekiska
kithara, men i sin nuvarande gestalt närmast
härstammande från de tyska och österrikiska
bergstrakterna. Som dess urform anses det
s. k. scheitholt, som hade ett med "band" diatoniskt
indeladt gripbräde med en eller ett par strängar
och där bredvid ett större eller mindre antal lösa
ackompanjemangssträngar, hvarjämte det i likhet med
den moderna cittran vid spelandet var placeradt på
ett bord.
Cittran (fig. 1) består af en vid pass 3
cm. hög och 50 cm. lång resonanslåda med rundt
ljudhål. Gripbrädet är afdeladt med metallband och
försedt med metallsträngar, vanligtvis 5, på hvilka
melodien i de flesta fall föredrages. Parallellt med
dessa äro spända 26-37 lösa ackompanjemangssträngar,
antingen tarmsträngar och öfverspunna silkessträngar
eller ock öfverspunna metallsträngar. Flera
besträngningssystem finnas, bland hvilka de
s. k. normal- och wienbesträngningarna förekomma
mest. En normalsträngad cittras gripbräde har följande
stämning, uppifrån räknadt: a¹, a¹, d¹, g, c. De 12
närmaste ackompanjemangssträngarna äro stämda i kvart-
och kvintsteg sålunda: ess¹, b, f¹, c¹, f¹, c¹d¹,
a, e¹, h, fiss, ciss¹, giss. Följer sedan en dylik
serie en oktav lägre och därpå ännu en, ytterligare
en oktav lägre, hvarpå ytterst kommer ett kontra-F. -
En wiencittra har följande gripbrädsstämning: a¹,
d¹, g¹, g, c. Ackompanjemangssträngarna på densamma
äro oftast 29 till antalet och stämda från ettstrukna
ass till kontra-A.

Fig. 2.

För att på de med 37 ackompanjemangssträngar försedda
instrumenten underlätta gripandet af de
aflägsnare bassträngarna samtidigt med
melodisträngarna har man konstruerat korssträngade
cittror, s. k. perfekta-cittror (fig. 2), hvilka
numera ganska allmänt användas som konsertinstrument.

Af cittror finnas 3 hufvudarter, nämligen
diskant- eller primcittra, konsertcittra, som är något
större än den förra, och alt- eller elegi-cittra, den
sistnämnda stämd en kvart lägre än de förstnämnda,
hvilka bägge stå i normalton. Elegi-cittran användes
mest vid ensemblespel. Vid citterspelningen är högra
handens tumme försedd med ett ringformigt plektron
af metall eller sköldpadd, med hvars nedskjutande
spets melodi-strängarna anslås. Handens öfriga
fingrar sköta ackompanjemangssträngarna, och med
vänstra handen nedtryckas melodi-strängarna mot
gripbrädets band. Cittrans ton har ett öfvervägande
lyrisk-elegiskt tycke. Cittermusik skrifves alltid
på två notsystem, af hvilka det undre numera oftast
noteras i basklav.

Den nu nämnda citterformen kallas äfven slagcittra,
till skillnad från stråkcittran, som är hjärtformig
med hvälfdt, band-indeladt gripbräde och 4
metallsträngar, för det mesta stämda i e², a¹, d¹,
g eller i a¹, d¹, g, c. Altstråkcittran står en kvart
lägre. Äfven stråkcittran ligger vid spelningen på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>