- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
383-384

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claëson - Claessens - Claesson - Claëstorp - Claesz - Claeuw

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i det boströmska systemet, som bestod däri att Boström
väl upptagit den filosofiska etnologien såsom en
af den teoretiska filosofiens tre hufvuddelar, men
själf icke lämnat något bidrag till denna disciplins
utveckling. Till detta ämne höra båda de större
filosofiska afhandlingar, som C. under sitt korta
lif hann fullborda, nämligen Om möjligheten af en
filosofisk rältslära
(akad. afh. 1857) och Om språkets
ursprung och väsende
(Nord. univ. tidskr. 1858). I
båda dessa skrifter börjar han med en omsorgsfull
granskning af de åsikter, som förut i vetenskapens
historia framträdt rörande problemet i fråga, och
söker uppvisa såväl rättens som språkets karaktär
af att vara individuella, förnuftiga bestämningar
hos nationens väsen. I flera uppsatser behandlade
han frågor på språkundervisningens område, såväl
den klassiska som den svenska, liksom han ock skref
värdefulla essayer om Goethes "Faust", Byrons "Don
Juan" m. m. Mot slutet af hans lif var det särskildt
religiösa och moraliska frågor, som upptogo hans
intresse. Hans religiösa ståndpunkt var frisinnadt
kristen. Liksom filosofien är människans högsta
teoretiska angelägenhet, ansåg han religionen vara
hennes högsta praktiska; och då enligt hans åsikt
viljan är människans lifs centrum, så anser han
religionen såsom viljans högsta lifsform vara
människans högsta uppgift, den där griper vida
kraftigare in i det mänskliga väsendet både till
omfattning och djup, än någon vetenskap enligt
själfva sin uppgift förmår det. Med sina mångsidiga
intressen för hvad som djupast rörde sig i tiden
förenade C. såsom skriftställare stor klarhet och
åskådlighet i framställningen, och hans skrifter
voro därför väl egnade att göra vetenskapens resultat
fruktbringande för den allmänna bildningen. Vid hans
död yttrade en kompetent bedömare, att vårt land i
honom "förlorat en af våra rikast begåfvade och mest
lefvande vetenskapsmän". C:s samlade Skrifter utgåfvos
året efter hans död (2 bd, 1860) af hans broder Gustaf
C., med en af denne författad lefnadsteckning samt
en af C. Y. Sahlin lämnad filosofisk karakteristik.
S-e.

2. Gustaf Albert C., den föregåendes broder,
läroboksförfattare, f. 12 juni 1830 i Stockholm,
skolföreståndare därstädes 1869-85, utarbetade
en Öfversigt af svenska språkets och litteraturens
historia
(1870; 4:e uppl. 1877), hvilken utgjorde
en fullständig omarbetning af Bjurstens arbete
med samma namn och under ett årtionde var allmänt
använd som lärobok. C. har dessutom författat sin
ofvannämnde broders biografi (se ofvan) och öfversatt
bl. a. Robertsons predikningar (4 bd, 1896-1904).

3. Otto Hjalmar Leonard C., den föregåendes
kusins son, ämbetsman, riksdagsman, f. 17 juli
1836 i Kristianstad, aflade sina juridiska examina
i Uppsala, tjänstgjorde i Svea hofrätt och är
sedan 1875 häradshöfding i Nedan-Siljans domsaga.
Han har varit medlem af hospitalsstadgekommittén
(1894 -96), egna-hems-kommittén (1899-1901; han var
dennas ordförande) och den s. k. Norrlandskommittén
(1901-04). Under riksdagarna 1885-93 representerade
han Kopparbergs län i första kammaren samt var
därunder flera år ledamot i lagutskottet, 1889
i särskilda väglagsutskottet och vid 1892 års
urtima riksdag i särskilda utskottet. C. var som
riksdagsman utprägladt konservativ, men tillhörde
den frihandelsvänliga sidan och uppträdde under 1887
års tullstrider i hemorten som en energisk
motståndare till Liss Olof Larssons omval.
3. T-s.

4. Nils Ludvig Alfred C., den föregåendes halfbroder,
ämbetsman, f. 15 nov. 1848 i Botkyrka, Stockholms
län, blef 1867 student i Uppsala, tog där 1871
examen till rättegångsverken, befordrades 1883 till
assessor i Svea hofrätt samt förordnades s. å. till
revisionssekreterare och 1884 till expeditionschef
i ecklesiastikdepartementet. Han valdes 1889 till
riksdagens justitieombudsman, utnämndes 1892 till
justitieråd och kallades i juni 1898 till statsråd
och chef för ecklesiastikdepartementet, i Boströms
ministär. Detta ämbete bibehöll C. i von Otters
ministär, men afgick jämte statsministern 5 juli 1902
och återgick till högsta domstolen. Han var ledamot i
kyrkolagskommittén 1890 och ombud vid kyrkomötet 1898.

Claessens [kläs-], Lambertus Antonius, nederländsk
kopparstickare, f. 1764, d. 1834, var lärjunge af
Bartolozzi och en i sitt fack synnerligen utmärkt
konstnär. Bland hans bästa gravyrer må nämnas Den
vattusiktiga kvinnan
, efter G. Dow (i nationalmuseum),
och Nattvakten, efter Rembrandt.

Claesson [kläs-], Aris, holländsk bildhuggare,
född i Haarlem (okändt när) och verksam i Sverige
åtminstone 1625-29. Artisten, som i sitt hemland
icke är bekant vare sig genom efterlämnade arbeten
eller dokument, utförde på Per Baners beställning
i slutet af 1620-talet det i banérska grafkoret
resta, storartade, 1629 fullbordade monumentet
öfver beställarens far, det 1600 halshuggna
riksrådet Gustaf Banér och dennes maka, Kristina
Sture. C. var redan 1625 verksam i Uppsala och
högg 1628-29 sandstensfönstren till riddarhuset i
Stockholm. Banér-monumentet är utfördt i barockstil
och framställer i sandsten de båda döde, hvilande
under ett baldakintak, som uppbäres af gråtande
karyatider. På katafalkens främre långsida ses
i relief de aflidnes fjorton barn i knäböjande
ställning. Förmodligen hette mästaren egentligen
Aris Claesz. (den vanliga holländska formen).
O. G-g.

Claëstorp, gods i Södermanland. Se Klastorp.

Claesz. [kläs]. 1. Aris C. Se Claesson (Aris). - 2.
Pieter C. van Haarlem, holländsk stillebensmålare,
f. omkr. 1590 i Burgsteinfurt (i Westfalen), d. 1661,
verksam i Haarlem. C. målade - under en tidigare
period i öfvervägande grå, senare i brunare färgton
- mestadels s. k. frukoststycken af anspråkslösare
art, som han dock emellanåt gjorde något pompösare
genom att i dem anbringa förgyllda pokaler, blommor
o. s. v. De stå ganska nära mästarens i denna
genre, Willem Claesz. Hedas, arbeten. C:s bästa verk
(dat. 1624) ses i Dresdens museum. Den enda i Sverige
kända, signerade målningen af hans hand, ett helt
litet Stilleben (dat. 1637), eges af hofintendenten
J. Böttiger. - C. var far till den berömde landskaps-
och djurmålaren Claes Pietersz. Berchem och dennes
förste lärare. Han upptäcktes 1882 af A. Bredius,
som fann honom vara identisk med monogrammisten
P. C., hvars i både offentliga gallerier och
privatsamlingar talrikt förekommande stilleben
dittills plägade tillskrifvas än Cornelis Pierson,
än Catharina Peeters, än Cornelis Pottenburg.
O. G-g.

Claeuw [klöjv], Jacques de, holländsk
stillebensmålare, född i Dordrecht (obekant när) samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free