Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Codex - Codiæum - Codicillus - Codille - Cod-liver-oil - Cod. ms., - Codogno - Codrington, sir Edward C., engelsk amiral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till antalet, äro omväxlande violetta
(purpurinpergament), ined guldskrift - där och hvar
med hvita bokstäfver eller silfverbokstäfver -, och
hvitgula, med svart skrift, dock så att hvarje första
rad ("rubrik") i ett nytt kapitel är skrifven med
rödt. Dessutom finnas ornament i olika färger: hvitt,
svart, silfver och guld. Codex aureus innehåller äfven
(af en senare hand tillagda) Hieronymus’ bref till
påfven Damasus samt Hieronymus’ och andra författares
prologer till evangelierna. Enligt en angelsaxisk
anteckning på 11:e bladet blef "guldboken" något af
åren 871-879 skänkt till domkyrkan i Canterbury af
hertig Aelfred och hans gemål, hvilka själfva köpt
den af hedniska sjöröfvare. Om bokens öden efter
denna tid intill 1690 vet man ingenting. Sistnämnda
år inköptes den i Madrid af J. G. Sparfvenfelt, som
skänkte den, jämte 96 andra verk, till k. biblioteket
i Stockholm. - Tiden för "guldbokens" tillkomst
bör sannolikt förläggas mellan 5:e årh:s utgång
och 7:e årh:s ingång. De flesta skälen tala för att
denna handskrift blifvit gjord i Italien; men som de
ofvannämnda yngre tillsatserna vittna om brittiskt
inflytande, måste man antaga, att boken från Italien
kommit till de brittiska öarna och där fått de senare
tilläggen. Det låter äfven tänka sig, att hela codex
aureus blifvit förfärdigad inom något från Britannien
anlagdt kloster (ett sådant, upprättadt omkr. 610,
fanns t. ex. i Bobbio). "Guldboken" utgafs 1878 af
norrmannen J. Belsheim under titeln "Codex aureus sive
quattuor evangelia ante Hieronyrnum latine translata".
4. Codex bildstenianus (lat.). Se nedan Codex 5.
5. Codex bureanus (lat.), en i k. biblioteket
i Stockholm förvarad pergamentshandskrift i kvart,
innehållande från latinet öfversatta helgonlegender.
Den förskrifver sig från 1350-70, men språkbyggnaden
och rättskrifningen visa tillbaka på en ännu äldre
period, möjligen slutet af 1200-talet. Att denna
codex blifvit afskrifven i Vadstena kloster eller
åtminstone tillhört detta, har man velat sluta af
ett i den ena pärmen fastlimmadt pergamentsblad,
innehållande ett stycke ur den heliga Birgittas
"revelationes extravagantes". Denna codex
är en bland de äldsta kända svenska handskrifterna;
den öfverträffas nämligen i ålder endast af några
landskapslagar. Af de ursprungligen omkr. 200
bladen återstå numera endast 60. Skriften är
särdeles redig. Öfverskrifter ("rubriker")
och initialer äro merendels röda, de senare någon
gång blåa. Om denna märkliga handskrifts senare
öden vet man endast, att den 1634 skänktes till
Joh. Bureus samt att denne öfverlämnade den till
riksarkivet, hvarifrån den vandrat genom
antikvitetskollegium och antikvitetsarkivet till
k. biblioteket (1780). En senare afskrift af samma
original, som låg till grund för denna codex, är känd
under titeln Codex bildstenianus. Denna, en
pergamentshandskrift i stor kvart, förvaras i Uppsala
universitetsbibliotek. Den innehåller 170 blad
och torde vara skrifven 1420-50. - Hufvudsakligen
på Codex bureanus och Codex bildstenianus grundar
sig det af G. Stephens 1847-58 utgifna arbetet
"Ett fornsvenskt legendarium" d. l-2 (i "Svenska
fornskriftsällsk:s samlingar"). 1875 utgaf
J. G. Landtmanson "Om ordböjningen i den svenska
fornskriften Codex bureanus", och 1900-05
utgaf O. Ottelin "Studier
öfver Codex bureanus" I, II.
R.G.
6. Codex frisianus (lat.). Se Frisboken.
7. Codex justinianeus (lat.), den del af den
af östromerske kejsaren Justinianus I (527- 565
e. Kr.) föranstaltade stora samling af den romerska
rättens källor, hvilken innefattar de kejserliga
förordningar (constitutiones principum), hvilka
skulle förblifva. i kraft. Justinianus lät
först (år 529) verkställa en samling och bearbetning
af desamma; men detta arbete (Codex vetus)
har gått förloradt, hvaremot en ny samling och
bearbetning (Codex repetitæ prælectionis),
som några år senare verkställdes och år 534
stadfästes af kejsaren, ännu finnes i behåll.
I. L.*
8. Codex nazaraius (lat.), "nazarenska
codex’’. Se Adams bok.
9. Codex regius (lat.), äldsta kända handskriften
af poetiska eddan. Se Edda.
10. Codex (Ephraemi Syri) rescriptus,
bibelhandskrift från 5:e årh. Se
Bibelhandskrifter, sp. 225.
11. Codex sinaiticus (lat.), bibelhandskrift
från 4:e årh. Se Bibelhandskrifter, sp. 224-225.
12. Codex theodosianus (lat.), en af
den östromerske kejsaren Teodosius II (408-450)
föranstaltad samling af de föregående kristne
kejsarnas förordningar. Denna samling, som
af Teodosius stadfästes år 438 e. Kr. och
genom Justinianus’ lagverk åter upphäfdes,
finnes till största delen ännu i behåll och
började 1905, på föranstaltande af preussiska
vetenskapsakademien, utgifvas i modern upplaga,
redigerad af Th. Mommsen och P. Meyer.
I. L.*
13. Codex vaticanus, bibelhandskrift från 4:e årh.
Se Bibelhandskrifter, sp. 225.
Codiæum Rumph, bot., växtsläkte af
fam. Euphorbiaceæ, omfattande 4 buskar eller
träd på Stilla hafvets öar och i Australien. I
växthus odlas allmänt en mängd varieteter
af C. variegatum Bl. (s. k. Croton),
med smala, ofta vridna brokiga blad.
G- L-m.
Codicillus (lat.). Se Kodicill.
Codille [kådi’j], fr. Se Kodilj.
Cod-liver-oil [kå’d-liv9-åi’l], eng. Se
Fisklefverolja.
Cod. ms., förkortning för Codex manuscriptus. Se
Codex.
Codogno [kåda7nja], stad i italienska
prov. Milano, s. ö. om Lodi. 11,594
inv. (1901). Sidenväfverier. Handel med parmesanost.
Codrington [kå’drinten]. 1. Sir Edward C., engelsk
amiral, f. 1770, inträdde 1783 i krigstjänst
och deltog, såsom löjtnant ombord på lord Howes
flaggskepp, i sjöstriderna utanför Ouessant
1794. I slaget vid Trafalgar (1805) var han chef på
linjeskeppet Orion. Sedan tjänade han med utmärkelse
under en mängd sjöexpeditioner, särskildt under sir
Alex. Cochrane i kriget mot Nord-Amerika, där han
1814 befordrades till konteramiral. 1821 utnämndes
han till Viceamiral, och 1826 fick han befäl öfver
Medelhafseskadern samt ledde de allierade engelska,
franska och ryska flottorna i slaget vid Navarino
1827. Ehuru han genom denna lysande och blodiga seger
förvärfvade sig europeisk ryktbarhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
