- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
481-482

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Codrington, sir Edward C., engelsk amiral - Codrus - Cody, William Frederick, nordamerikansk buffeldödare - Coehoorn, Menno, baron van C - Cœlenterata

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

belönades med utmärkelsetecken af såväl England som
Frankrike, Ryssland och Grekland, blev han dock 1828
återkallad av engelska regeringen, som av politiska
skäl ej gillade hans handlingssätt. 1837 befordrades
han till amiral och var 1839-42 befälhafvande amiral
i Portsmouth. 1832-40 var han ledamot af underhuset
och tillhörde där det liberala partiet. Död i London
1851. O. E. G. N.*

2. William John C., den föregåendes son,
engelsk general, f. 1804, inträdde 1821 i hären,
afgick 1854 med Coldstreamgardet till Bulgarien,
blef där generalmajor och utmärkte sig såsom sådan
vid Alma och Inkerman. Under en del af belägringen
af Sevastopol anförde han en division - "the light
division" - och utnämndes i nov. 1855 till högste
befälhafvare för engelska styrkan på Krim. 1857-59
var C. parlamentsledamot för Greenwich, var 1859-65
kommendant på Gibraltar och blef 1863 general. Han
tog 1877 afsked ur statstjänsten och dog 1884.

Codrus, latinsk form för Kodros.

Cody [kåu’di], William Frederick, nordamerikansk
buffeldödare, f. 26 febr. 1845 i grefsk. Scott,
Iowa, hade först tjänst som postförare i trakterna
väster om Mississippi samt gjorde sig därunder
särdeles omtyckt af de hvite och hade en mängd
blodiga äfventyr med indianerna. Sedan han deltagit
i inbördeskriget som spejare, tog han tjänst hos
ett järnvägsbolag, hvars arbetare han försåg med
buffelkött, och dödade därunder 4,280 bufflar på
18 månader, hvilket förskaffade honom det namn,
hvarunder han sedan blifvit ryktbar, nämligen Buffalo
Bill
. 1862 återinträdde han i armén samt var chef
för kunskaparna i striden mot sioux-indianerna och
cheyennerna. Sedermera invaldes han i Nebraskas
representation. Därpå gaf han sig med en trupp
indianer ut på en turné i landet, men afbröt den för
att 1876 ännu en gång strida mot siouxerna. Efter
krigets slut samlade han ihop en trupp indianer,
cow-boys, spejare, trapper o. s. v., och med denna
trupp har han upprepade gånger med lysande resultat
såväl i Amerika som äfven i Europa gifvit teatraliska
föreställningar ai lifvet i "den vilda västern".

Coehoorn [köhårn], Menno, baron van C., holländsk
militäringenjör, f. 1641 i Friesland, blef redan
vid sexton års ålder kapten och avancerade därefter
till generallöjtnant, chef för ingenjörväsendet,
chef för artilleriet och guvernör öfver holländska
Flandern. Han var samtidig med och kämpade ofta
mot den store franske ingenjörgeneralen Vauban,
som genom större försiktighet vid sina företags
anordnande ofta rönte mera framgång än C. Denne
senare utmärkte sig stundom för en hänsynslös
djärfhet i anfallet. Försvaret af Maastricht samt
belägringarna af Gravelingen 1673, Namur 1695,
Liège 1702, Bonn 1703 m. fl. leddes af honom. C. var
en utmärkt fästningsbyggare och ingenjör. Rörande
befästningskonst utgaf han Versterkinge des vijfhoeks
met alle sijne buytenwerken
(1682) och Nieuwe
vestingbouw
(1685), hvilka skrifter öfversattes på
flera europeiska språk. C. införde flera förbättringar
inom befästningskonsten samt utvecklade i sistnämnda
arbete grundsatserna för det senare nederländska
befästningssystemet, hvilket utmärkte sig för väl
skyddadt murverk, kraftigt flankförsvar, reduiter i
bastionerna, goda förbindelser
m. m. C. föreslog själf 3 olika systemer, som delvis
tillämpades vid fästningsbyggnader i hans hemland
(jfr Befästningskonst, sp. 1199). Dessutom
föranledde han ett allmännare bruk af kastelden
i fästningskriget och konstruerade en liten lätt
mörsare, som benämndes efter honom. Död 1704.
G. U. (L. W:son M.)

Cœlenterata [sel-], Celenterater,
Kavitetsdjur, zool., sammanfattande benämning på ett
antal djurformer, som förr varit förenade med
tagghudingarna till en stor grupp, stråldjuren
(Radiata l. Actinozoa, aktinozoer), men numera
visats vara af mycket ursprungligare organisation
än tagghudingarna, med hvilka de knappast torde
ega någon närmare släktskap. I själfva verket äro
celenteraterna – om vi bortse från svampdjuren,
hvilka stundom räknas till dem – de lägsta af
alla flercelliga djur. Hit höra nämligen former,
som utmärka sig därigenom, att deras kroppsbyggnad
aldrig höjer sig öfver det organisationsskede,
det s. k. gastrulastadiet, som bildar ett tidigt
fosterskede hos alla öfriga flercelliga djur.
illustration placeholder

Hos dessa de lägsta
celenterater, polyperna, är kroppen (fig. 1) en
säck eller cylinder, öppen i ena ändan, sluten i den
andra, och kroppsväggen bildas af två lager celler,
ett yttre (y) och ett inre (i), hvilka motsvara
det yttre och det inre groddbladet hos öfriga djurs
foster; det inre lagret begränsar kroppshåligheten
och öfvergår vid munöppningen (n) i det yttre. Som
en modifikation af polypformen uppfattas den hos
koralldjuren uppträdande organisationen (fig. 2),
som är högre utvecklad, i det dels kroppens öfre ända
med munöppningen är instjälpt i kroppshåligheten,
så att ett svalgrör (n’n) uppstår, dels mellan
de båda cell-lagren ett tredje, mäktigare (m)
utbildats. Den tredje och högsta celenterattypen är
den mera komplicerade medusaformen (fig. 3). Denna
har likaledes uppkommit genom en omdaning af
polypformen, i det polypens slutna ända blifvit
utbredd till en hvälfd skifva. Mellan det yttre och
det inre cell-lagret afsöndras en mer eller mindre
riklig mängd s. k. geléväfnad (m), som bildar större
delen af skifvan; i det inre finnes ett system af
kanaler. Men medan polypen och koralldjuret vanligen
äro fastsittande med den slutna kroppsändan,
äro medusorna i regeln fritt simmande; skifvan är
härvid riktad uppåt. – Med namnen celenterater
(af grek. koi’los, ihålig) och kavitetsdjur (af
lat. ca’vus, ihålig) har man velat betona dessa djurs
kanske betydelsefullaste särmärke: hos dem sammanfalla
– i motsats till förhållandet hos alla andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free