Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 483-484 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cœlenterata

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flercelliga djur - tarmkanal och kroppshålighet:
kroppsväggarna omsluta en mer eller mindre enhetlig
hålighet ("urtarm"), hvilken tjänstgör både som
matsmältnings- och cirkulationsorgan. Särskilda
afsöndrings- och andedräktsorgan äfvensom särskild
analöppning saknas likaledes; osmältbara ämnen, som
kommit in i urtarmen, aflägsnas genom munöppningen.

Celenteraterna äro oftast försedda med bihang:
fångstarmar, tentakler, som äro utväxter eller
utstjälpningar af kroppsväggen; de äro fästa
i munöppningens närhet eller dessutom, såsom hos
medusorna, vid kroppsskifvans kant. Alla hithörande
djur ha de olika organen strålformigt anordnade;
antalet kongruenta stycken, i hvilka kroppen kan
delas, är 4, 6 eller en mångfald af dessa tal. -
Kännetecknande för celenteraterna (med undantag af
kammaneterna) är förekomsten af nässelceller i
kroppens ytlager. Vid beröring utkasta nässelcellerna
en fin tråd med en brännande vätska (fig. 4 a,
b); denna förlamar eller dödar de djur, som tjäna
celenteraterna till näring. (Som bekant kunna vissa
maneter och andra större celenterater på detta sätt
tillfoga äfven människan ganska smärtsamma sår.)

Fig. 3. Fig. 4.

Nervsystemet
uppträder under sin enklast kända form, hos de lägre
celenteraterna i eller omedelbart innanför det yttre
kroppslagret, äfvensom stundom i det inre, ännu
utan någon skillnad mellan centralt och periferiskt
nervsystem; hos vissa högre celenterater har denna
differentiering inledts sannolikt i sammanhang
med de enkelt byggda sinnesorganen (ögon och
hörselredskap). De flesta celenterater undergå
en metamorfos. Könlös fortplantning (delning och
knoppning), hvarigenom kolonier bildas, spelar en
viktig roll. Hos några arter förekommer en regelbunden
generationsväxling (se nedan). Det stora flertalet
lefver i hafvet, endast några få i sött vatten. Rester
af celenterater anträffas redan i de äldsta geologiska
lagren.

Celenteraterna kunna indelas i fyra klasser: Hydrozoa,
polypmaneter; Scyphomedusæ (Acalephæ), skifmaneter;
Anthozoa, koralldjur; och Ctenophora, kammaneter.

I. Hydrozoa, polypmaneter. Denna klass innesluter de
lägsta celenteraterna. Vidare är det kännetecknande
för densamma, att generationsväxling uppträder samt
att könsgenerationen och den könlösa generationen
äro hvarandra mycket olika. Den senare, de
s. k. polyperna, hvilkens allmänna kännetecken redan
ofvan antydts, är i regeln med den slutna kroppsändan
fäst vid föremål i hafvet; de bilda vanligen genom
knoppning kolonier.
Maneterna l. medusorna (fig. 5, sedd från sidan, 6
sedd underifrån), som representera könsgeneration,
kännetecknas därigenom, att den del af kroppen, som
motsvarar polypens undre ända, är utvidgad till en
rund, mer eller mindre hvälfd skifva (klockan, e),
från hvars undre sida i midten ett rör (kläppen,
m) nedhänger, som slutar med munöppningen (o).

Fig. 5.

Från
urtarmen sträcka sig in i skifvan radiärkanaler (r),
hvilka förena sig vid skifvans rand till en ringkanal
(c). Längs skifvans rand finnas kontraktila trådar (t)
samt ögon och hörsel- l. statiska organ (tr); under
det yttre kroppslagret ligger en mängd nervceller,
förenade med hvarandra genom sina utskott till en
nervring (n). Å skifvans konkava undre sida finnas
muskeltrådar, som, ringformigt anordnade, äro
särskildt talrika i en från skifvans rand inåt riktad
membran (velum, v). Genom musklernas kontraktion
erhåller skifvan en starkare hvälfning, och
vattnet pressas ut, hvarigenom medusan skjuter
fram i vattnet, med skifvans konvexa yta riktad
framåt. Könsprodukterna (g) utvecklas än å
radialkanalerna, än å kläppen.

Fig. 6.

Utvecklingen försiggår genom generationsväxling. Ur
en medusas befruktade ägg utbildas en ciliebeklädd
larv, hvilken, sedan den någon tid fritt simmat
omkring, fäster sig vid något föremål i vattnet;
genom knoppning kan ur den ena polypen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>