- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
489-490

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cœlenterata - Cœlestin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett föremål i hafvet och utväxer till en liten polyp
med en tentakelkrans ("scyphistoma" b, c). Efter någon
tids förlopp iakttager man tvärfåror på densamma
(d), hvilka småningom blifva djupare och slutligen
sönderfalla i ett antal skifformiga stycken (e),
af hvilka hvar och en utbildas till en liten medusa
(f, g; dessa figurer föreställa unga skifmaneter
från undre kroppssidan). - Hos några släkten saknas
en dylik generationsväxling, i det ur medusaägget
omedelbart framgår en medusa. Alla skifmaneter
lefva i hafvet. - Af hithörande släkten märkas
följande. 1) Öronmaneten, Aurelia aurita: kanten af
den plattade skifvan åttaflikad och utrustad med en
mängd korta tentakler i en rad; radialkanaler nätlikt
förgrenade; färg vanligen blekt violett; blir ända
till 40 cm. stor. 2) Brännmaneten, Cyanea capillata:
tentakler i knippen; ingen ringkanal; färg brun-
eller rödgul; skifvan kan uppnå en diameter af l m.,
tentaklerna kunna blifva öfver 2 m. långa. Denna manet
fruktas af badande för den starka sveda och brännande
känsla, som dess beröring förorsakar å huden. Båda
dessa släkten förekomma i Nordsjön och Östersjön.

III. Anthozoa, koralldjur. Hithörande arter
äro med få undantag sessila hafsdjur och bilda
vanligen individrika kolonier af stundom kolossal
storlek. Som redan antydt, skiljer sig korallpolypen
från hydrozopolypen såväl därigenom, att kroppens öfre
ända med munöppningen är instjälpt i kroppshåligheten,
så att ett svalgrör uppstår, som ock därigenom, att
mellan de båda ursprungliga cellagren ett tredje
mäktigare utbildats (fig. 2). Men äfven i andra
afseenden äro koralldjuren högre utbildade. Från
urtarmens vägg utgå lodräta, radiärt stående
skiljeväggar, som icke nå fram till djurets midtaxel,
så att urtarmen blir ofullständigt delad i flera
rum. Upptill nå dessa skiljeväggar till svalgröret
och stödja detta. En eller flera rader tentakler
omgifva ingången till svalgröret. Som munöppningen
ofta bildar en oval springa, visa dessa djur antydan
till bilateral symmetri. - Förutom könsfortplantning
har det öfvervägande antalet koralldjur förmågan att
föröka sig förmedelst knoppning. Vanligen bildas på
detta sätt kolonier, ofta bestående af tusentals
individer. Nästan alltid ega dessa kolonibildande
koralldjur ett skelett af kalk eller hornsubstans
(se Korallref). Alla koralldjur lefva i hafvet. De
indelas i tvenne ordningar:

1. Octactinia: ega åtta skiljeväggar och
lika många tentakler, hvilka å hvarje sida äro
försedda med små fjäderlika utskott (fjäderformiga
fångstarmar). Hit höra: ädelkorallen,
hornkorallerna, sjöpennorna, orgelkorallerna (se
dessa ord) och korkkorallen (se Alcyonium).

2. Zoantharia: ega vanligen 6, 12 eller
flera skiljeväggar och ett motsvarande antal icke
fjäderformiga fångstarmar. Endast de till gruppen
Malacodermata hörande formerna sakna skelett
(se Actinia). Flertalet (Sclerodermata)
utmärker sig genom den starka utbildning, som
kalkskelettet uppnår. Sällan uppträda dessa djur
enstaka (såsom Fungia); vanligen äro de förenade
till en koloni (såsom Astræa), ofta bestående af
tusentals individer, hvilka antingen såsom öfverdrag
bekläda föremål i hafvet eller ock antaga formen af
förgrenade, trädlika bildningar.

illustration placeholder
Fig. 12.


Mellan kolonier och enstaka individer finnas
alla tänkbara öfvergångar. En koloni uppstår ur
en enstaka individ genom fortsatt delning eller
knoppning. När denna delning eller knoppning ej
kommer till afslutning, uppstå mer eller mindre
slingrade rader af ofullständigt från hvarandra
skilda individer ; å dylika koloniers skelett kan
antalet individer ej bestämmas (jfr fig. 12, Favia,
en koloni
med väl skilda individer, och fig. 13, Coeloria,
som hör till det sistnämnda slaget). Flertalet
Sclerodermata förekommer i de varmare hafven;
Lophohelia är en nordisk form.
illustration placeholder
Fig. 13.

- Hos några
paleozoiska koraller täckes djurets mynning
af ett "operkel", bestående af ett eller
flera kalkstycken; så är förhållandet hos det
i Gottlands silurformation förekommande |
släktet Rhizophyllum.

IV. Ctenophora, kammaneter. Denna klass, som
intar en rätt isolerad ställning, öfverträffar
alla hafsdjur i väfnadernas genomskinlighet och
ömtålighet. Somliga kammaneter äro så bräckliga,
att en någorlunda stark vattenströmning kan bryta
sönder dem. Kroppens grundsubstans utgöres af
mjuk geléväfnad, som i alla riktningar genomkorsas
af muskelceller. Kroppsformen är olika hos olika
släkten. Den strålformiga anordningen af kroppsdelarna
är endast antydd; vanligen är kroppen tvåstråligt
symmetrisk, d. v. s. den kan delas blott i två
symmetriska halfvor. Den på undre kroppssidan belägna
munöppningen mynnar in i en hålighet ("tratten"),
från hvilken utgå bl. a. åtta meridiant löpande
kanaler. Längs nämnda kanaler finnas på kroppsytan
lika många rader af små skifvor eller blad, som
ofta äro kamformigt delade i den fria brädden och
som uppkommit genom sammanväxning af cilier. Dessa
organ äro djurets viktigaste rörelseorgan. Å öfre
kroppspolen finnes ett sinnes-(hörsel-?)organ. Hos
somliga arter förekomma två långa tentakler;
hos andra saknas sådana. Nässelceller finnas
aldrig. Kammaneterna äro hermafroditer. Alla äro
pelagiska djur, och flertalet förekommer i de varmare
hafven. I Nordsjön lefva representanter för släktena
Beroë och Cydippe.

Litt.: Milne-Edwards och I. Haime, "Histoire naturelie
des coralliaires" (3 dlr, 1857-60), G. I. Allman,
"A monograph of the gymnoblastic or tubularian
hydroids" (1871-72), N. Kleinenberg, "Hydra" (1872),
E. Haeckel, "System der medusen" (1880-81), C. Chun,
"Die ctenophoren des golfes von Neapel" (1880),
och O. Carlgren, "Studien über nordische actinien"
(Stockholm 1893). L-e.

Cœlestin [sel-] Werner (af lat. cœlestis, himmels-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free