- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
549-550

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Collot d'Herbois - Collum - Collybia - Coll y Vehi - Colman, George C., engelsk teaterförfattare - Colman, Samuel, amerikansk målare - Colne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det komiska. La famille patriote ou la fédération
rönte t. o. m. lysande framgång. Där visade sig
C. som ortodoxt monarkisk, hvilket han fortfor att
vara t. o. m. efter konungens flykt till Varennes
(juni 1791). I Paris, där han bosatt sig 1789,
uppträdde han som omtyckt folktalare, blef medlem af
jakobinklubben, som 1791 prisbelönte hans ryktbara
skrift Almanack du perèe Gérard pour 1792 (ånyo tryckt
under titeln Étrennes aux amis de la constitution
française ou entretiens du père Gérard avec ses
concitoyens
, 1792) för dess åskådliga häfdande
af den nya franska konstitutionens fördelar. Han
avancerade emellertid med stormsteg åt vänster,
höll 2 mars 1792 i jakobinklubben ett loftal
öfver republiken och antog sig med öfversvallande
välvilja de för sin delaktighet i militärupproret i
Nancy (aug. 1790) straffade, men genom lagstiftande
församlingens beslut (31 dec. 1791 och 12 febr. 1792)
benådade schweizarna, hvilka han skaffade en fest
i jakobinklubben i Paris och äran att öfvervara ett
sammanträde i församlingen (9 apr. 1792). Oerhördt
populär genom denna handling, tog han väsentlig del
i upproret i Paris 10 aug. 1792, blef "rådgifvare"
åt justitieministern Danton samt valdes i sept. i
Paris till medlem af nationalkonventet och var som
president för stadens elektorskollegium en af de
ifrigaste att påyrka republikens proklamering. Vid
konventets andra sammanträde (21 sept.) var C. också
den, som begärde konungadömets afskaffande, hvilket
enhälligt bifölls. Han hörde därefter, nära förbunden
med Billaud-Varennes, till Héberts anhängare inom
yttersta vänstern, uppträdde ytterst hätskt mot
girondisterna, röstade för Ludvig XVI:s afrättning och
för dödsstraff för emigranterna samt förhärligade
i jakobinklubben septembermorden, "hvarförutan
revolutionen aldrig skulle fullbordats". Efter
girondens fall blef han 13 juni 1793 konventets
president och uppträdde oförtrutet för dess
radikalaste tvångsåtgärder. Bl. a. genomdref han (26
juli) en lag om dödsstraff och egendomssekvestrering
för "les accapareurs", d. v. s. de, som på grund af de
lagligen påbjudna maximiprisen ej lämnade uppgift om
sina förråd af lifsmedel. Sänd som konventskommissarie
jämte Fouché till det efter sitt uppror kufvade
Lyon, uppträdde C. med hänsynslös grymhet och blef
beryktad för sina "mitraillades", massafrättningar af
misstänkta medborgare, äfven om hans våldsdåd blifvit
mycket öfverdrifna. Tillsammans med Billaud-Varennes
invaldes han 6 sept.
1793 i allmänna välfärdsutskottet, där han
först hörde till Héberts parti, men småningom vanns
för Robespierres, tills denne, afundsjuk på honom för
hans (särskildt genom ett misslyckadt attentat
af Lamiral, en tjänsteman vid nationallotteriet)
vunna folkgunst och fruktande hans äregirighet,
beslöt verkställa sin länge närda plan att låta
afrätta honom och såmedelst undanröja det sista
motståndet i välfärdsutskottet. Jämte några
andra konventsledamöter, som fruktade för sina lif,
ingick då C. den sammansvärjning mot Robespierre,
som slutade med dennes störtande och afrättning
(28 juli 1794). C. och hans anhängare, som icke
desto mindre ifrade för skräckregeringens konsekventa
fortsättning, anklagades därefter i konventet
upprepade gånger af Lecointre från Versailles,
och efter att l sept.
1794 ha nödgats utträda ur välfärdsutskottet, blef
C. 2 mars 1795 fängslad och trots ett glänsande
försvarstal deporterad till Guyana, där han 8
jan. 1796 afled i Cayenne, enligt en uppgift på
grund af dryckenskap. Se Aulard, "Les orateurs de la
législative et de la convention" II (1886). E. A-t.

Collum (lat.), hals. 1. Anat. Se Hals. - 2. Bot. Se
Rot. - C. femoris, anat., lårbenshalsen.

Collybia, Kollybia, Nagelskifling,
bot., svampsläkte af fam. Agaricaceæ bland
hymenomyceterna. Kollybiorna likna musseronerna
(Tricholoma), men skilja sig från dem genom
broskartad fot. Flera arter äro ätliga; särskildt
är C. tenacella, vårnagelskifling, som är allmän i
synnerhet på våren och senhösten, vanligen fäst vid
ruttnande grankottar, en läcker, men till följd af
sin litenhet föga använd matsvamp. G. L-m.

Coll y Vehi, José, spansk humanist och
novellförfattare, f. 1828 i Barcelona, d. 1876 i
Gerona, professor i retorik växelvis i Barcelona
och Madrid. Hans förnämsta arbeten, som alla
utmärka sig för grundlighet, omsikt och en
förträfflig språkbehandling, äro: Elementos de
la literatura latina (1846), Diálogos literarios,
Retórica y poética, Modelos de poesia castellana,
La satira provenzal, Elementos de literatura

(1856), Arte métrica latina y castellana samt
Cuentos, leyendas y baladas. C. har äfven utgifvit
djupgående kommentarier till Don Quijote.
Ad. H-n.

Colman [karlman]. 1. George C., engelsk
teaterförfattare, f. 1732, d. 1794, efter att hafva
varit direktör först vid Covent-garden-teatern
och sedermera vid Haymarket-teatern i London. 1760
gick hans första lustspel, Polly Honeycombe, öfver
scenen och mottogs med stort bifall. Antalet af C:s
dramatiska alster, af hvilka åtskilliga gifvits äfven
i senare tider, uppgår till öfver 30. Bland dem är
Clandestine marriage, författadt af C. och Garrick,
det mest kända.

2. George C., den yngre, den föregåendes son,
engelsk lustspelsförfattare, f. 1762, d. 1836,
debuterade 1782. Det första försöket misslyckades
emellertid helt och hållet, men det följande rönte ett
gynnsammare mottagande, och därpå följde en rad af
stycken, som nästan alla vunno den fullständigaste
framgång. Mest berömdt är John Bull (1803), som
af Walter Scott förklarades för den bästa bland
nyare engelska komedier. Poor gentleman och The
review, or the wags of Windsor
må också nämnas. Blue
devils
(öfversatt af O. F. af Wannqvist) uppfördes
under åren 1842-43 åtskilliga gånger i Stockholm,
under titeln "Mjeltsjukan, fars i 40 minuter". I
ledningen af Haymarket-teatern efterträdde han sin
fader. B. författade äfven travestier och skämtvers,
samlade i Broad grins (1802). Sina memoarer utgaf
han 1830 under titeln Random records.

Colman [kå~u’lm9n], Samuel, amerikansk målare,
f. 1833 i Portland (Maine), började redan som barn
teckna efter naturen, vid hamnen i New York och på
Hudsonfloden, men reste till Europa och studerade i
Frankrike, Spanien, Italien och Schweiz. Han stiftade
det amerikanska akvarellistsällskapet, hvars president
han var 1866-71. C:s landskap äro, heter det, icke
poetiska, men natursanna och detaljerade i utförandet.

Colne [kåu’ln], stad i engelska grefsk. Lancaster,
n. om Burnley, vid Calder, 23,000
iny. (1901). Bomullsindustri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free