Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colonel - Colonia, koloni - Colonia. Departement i republiken Uruguay - Colonna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
truppstyrka), truppanförare, öfverste; boktr, (äfven
halfmittel l. mignon), en tryckstil, som i kägeln
håller 3 l/2 kvartpetit l. 7 typografiska punkter och
alltså står emellan nonpareille och petit (exempel:
colonel).
Colonia (lat.), koloni. Detta ord förekommer i
åtskilliga fornromerska stadsnamn: C. Agrippina
l. Agrippinensis. Se Köln. - C. Augusta Aroe
Patrensis. Se Patras. - C. Augusta Trevirorum. Se
Trier 2. - C. Claudia Agrippina. Se Köln. - C. Julia
Augusta. Se Parma.
- C. Julia Augusta Dertosa. Se Tortosa.
- C. Eboracensis. Se York. - C.
Julia Equestris. Se Nyon. - C. Julia Fanestris.
Se Fano. - C. Julia Pisana. Se Pisa 2. - C. Julia
Romula. Se Sevilla 2. - C. Julia Victrix
Tarraconensis. Se Tarragona 2. - C. Marcia
edessenorum. Se Edessa. - C. Neptunia.
Se Tarent. - C. Sæcundanorum.
Se Orange.
Colonia. 1. (La C.) Departement i republiken
Uruguay, vid Rio de la Plata, nedanför Uruguay. 5,682
kvkm. 53,223 inv. (1902), däribland många inflyttade
européer. Landet är delvis ofruktbart; åkerbruk och
boskapsskötsel äro huvudnäringarna.
- 2. (C. del santissimo sacramento)
Hufvudstad i nämnda departement, vid La Plata. Omkr.
1,500 inv. Staden är omgifven af gamla, förfallna
fästningsverk. God hamn.
Colonna, italiensk adlig ätt, som har sitt namn efter
borgen (nu byn) Colonna i Albanobergen, några mil
utanför Rom. Släkten omtalas i urkunder tidigast 1047
och hade sedan hela medeltiden igenom starkt politiskt
inflytande i Rom, ej minst vid påfvevalen. Den egde
vidsträckta besittningar och en mängd klienter samt
kunde genom den rad bergfästen, som voro i dess ego,
utöfva en fruktansvärd makt i de ständigt återkommande
partifejderna. Släkten C. tillhörde nästan alltid
det ghibellinska partiet och hade till ständig fiende
ätten Orsini. I Rom egde släkten det berömda Palazzo
C. vid Kvirinalens fot, hvilket i sin nuvarande
gestalt förskrifver sig från 1400-talet, med ny- och
ombyggnader intill 1700-talet. Det är särskildt vida
kändt genom sitt praktfulla tafvelgalleri, som leder
ut till härliga trädgårdar, terrassformigt anlagda
på Kvirinalens västra sluttning, där Konstantins
termer förut legat. Ehuru förminskad genom upprepade
arfskiften, är den där förvarade konstsamlingen ännu
af mycket stort värde. Bland sina medlemmar räknar
släkten C. en påfve (Martin V) samt många kardinaler,
fältherrar och skriftställare. Den är nu delad i två
linjer: C. di Paliano och C. di
Sciarra, furstar af Carbagnano. En sidogren af den första
linjen är furstesläkten C. di Stigliano i Neapel.
1. Egidio de C., teolog och filosof.
Se Ægidius a Columnis.
2. Stefano C., statsman, född i senare hälften
af 1200-talet, måste fly till Frankrike och England
undan påfven Bonifatius VIII, intog efter dennes
död en bemärkt plats inom den romerska aristokratien
och blef efter Ludvigs af Bajern hemfärd 1328 som
senator Roms verklige styresman. Han stod vid
Rienzis resning i spetsen för det mot denne
fientliga adelspartiet, förjagades, men återkom 1347
efter Rienzis störtande och afled kort därefter,
sannolikt 1348. Hans söner, kardinal Giovanni C. och
biskop Giacomo C., äro bekanta som skalden Petrarcas
beskyddare.
3. Sciarra C., den föregåendes broder, krigare,
belägrades af Bonifatius VIII i den släkten tillhöriga
staden Palestrina och måste liksom sin broder
Stefano (se ofvan) 1298 fly ur landet, men råkade
då utanför franska kusten i händer på sjöröfvare,
hölls af dem hårdt fängslad och lösköptes slutligen
af konung Filip IV i Frankrike. Till Italien
återvände han 1303 med Nogaret och var behjälplig
vid Bonifatius’ tillfångatagande i Anagni s. å.
C. var en ifrig anhängare af den tyske konungen Ludvig
"bajraren", öppnade 1327 för denne Roms portar och
satte 17 jan. 1328 i Peterskyrkan kejsarkronan på
hans hufvud. Efter Ludvigs hemfärd måste C. lämna
Rom och dog i landsflykt 1329.
4. Oddone C., påfve under namnet Martin V
(se d. o.).
5. Prospero C., berömd condottiere, f. 1452,
stred först i franske konungen Karl VIII:s här vid
dennes infall i Italien 1494-95, men trädde kort därpå
i spansk tjänst och var Conzalvo af Córdoba behjälplig
med att drifva ut den franska hären ur Italien.
Som påflig general deltog han i de följande årens
strider, togs 1515 till fånga af fransmännen, men
köpte sig fri och blef anförare för de förbundna
påfliga och kejserliga härar, som besegrade Frans
I och förjagade de franska trupperna ur
Italien. Konung Frans’ general Lautrec besegrades 1522
vid Bicocca af C., hvilken äfven intog Cremona
och Genova samt försvarade Milano. Han afled 1523.
6. Pompeo C., den föregåendes brorson,
f. 1479, blef 1517 kardinal, gjorde sig känd som
ifrig och hänsynslös förfäktare af den kejserliga
politiken mot påfvarna Julius II och Klemens VII,
utnämndes 1529 af kejsar Karl V till vicekonung af
Neapel och dog 1532. Han var äfven berömd som poet
och skref bl. a. till ära för sin fränka, Vittoria
C. (se nedan), diktverket De laudibus mulierum.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
