Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus, Kristofer, Amerikas upptäckare, - Columbus. Jonas C., universitetslärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedersposter, men lefde under någorlunda goda villkor i
Sevilla. Man erbjöd honom i utbyte mot hans
vicekonungadöme besittningar i Spanien, men därpå
gick han ej in; han ville afstå därifrån endast till
förmån för sin son Diego, men detta afböjdes af
regeringen. Så tillbragte han sjuk, nedböjd och
ensam de sista åren af sitt lif och dog 20 maj 1506 i
Valladolid. Hans kvarlefvor bisattes först i
franciskanklostret därstädes, sedan i klostret S:ta Maria
de las Cuevas vid Sevilla, men fördes 1537 till San
Domingo, för att 1796 öfverflyttas till domen i
Habana. C. lefde och dog i den tron, att han kommit
till öar och länder utanför Asiens östkust,
d. v. s. tillhörande Indien. "Han lefde" - säger
Ranke - "i idel andliga idéer och hade ingen
aning om tillvaron af en oerhörd kontinent, hvilken
ligger liksom halfvägs i den västliga oceanen. I
det han landade på Antillerna, trodde han sig där
skola finna guld och silfver för att bekämpa
muhammedanerna och eröfra det förlofvade landet. Aldrig
har ett större misstag frambragt en mera storartad
upptäckt".
Litt.: H. Harrisse, "Chr. Colomb, son origine,
sa vie, ses voyages" (2 vol. 1884), "Chr. Colomb
devant l’histoire" (1892) och "The discovery of
America" (Paris s. å.), Humboldt, "Examen
critique de l’histoire de géogr. etc." (1836-37), K.
Kretschmer, "Die entdeckung Amerikas" (1892),
Cl. Markham, "Life of C. Columbus" (s. å.), S.
Ruge, "Columbus" ("Geisteshelden", V, 1892,
2:a uppl. 1902), G. Storm, "Christopher Columbus
og Amerikas opdagelse" (Kristiania 1892), H. Wagner,
"Die rekonstruktion der Toscanelli-karte v. j.
1474" (1894) samt "Raccolta di documenti e studi
publicati dalla r. commissione colombiana" (1892-96).
Se vidare Ahlenius, "Columbus och
upptäckandet af Amerika"
(1892). K. A.
Columbus. 1. Jonas C., universitetslärare,
musiker, f. 1586 i Munktorps socken i Västmanland,
blef direktör för sång och musik vid universitetet
i Uppsala 1613, filos. magister därstädes 1617,
director musices och lärare i Västerås 1618, prästvigd
s. å. År 1619 erhöll han uppdrag att resa
till Tyskland, "i then afsigt, att han icke allenast
måste perfektionera sig sjelf uti vetenskapen, utan
ock hemskaffa the bästa musicalier och instrumenter,
hvilket allt med stor flit af honom skedde". 1623
blef han græcæ linguæ lektor i Västerås, 1625
poëseos professor och 1627 director musices i Uppsala,
1630 kyrkoherde i Husby församling i Dalarna och
1643 prost. Död 27 aug. 1663. Han är utan tvifvel
att anse som "grundläggaren af det musikaliska lif,
som sedan utmärkt rikets första högskola". Som
alster af C:s latinska versskrifveri finns i behåll en
handskrifven samling, innehållande (i 5 böcker) rätt
goda elegier, bröllopskväden, "triumphi" (bl. a.
öfver Gustaf I och Gustaf II Adolf) samt lyriska
sånger.
A. L.*
2. Johan C., den föregåendes son, latinsk
skald, f. 1640, d. 1684, blef student i Uppsala
1659, filos. magister 1668, filos. adjunkt 1669 och
poëseos professor (efter Fornelius) 1673. Jämte
grundliga kunskaper i den klassiska litteraturen egde
C. ovanliga insikter i de moderna språken, af hvilka
han obehindradt talade tyska, franska och italienska.
Han var äfven en af Sveriges ypperste latinske
skalder och författade åtskilliga skaldestycken på
svenska. En del af C:s poetiska skrifter är
intagen i "Samlade vitterhetsarbeten af svenska
författare från Stjernhjelm till Dalin, utgifna af P.
Hanselli" (I, 1871).
3. Samuel C., den föregåendes broder, skald,
f. 1642 i Husby socken i Dalarna, blef student i
Uppsala 1659, där han vann Olof Rudbeck d. ä:s
vänskap. Efter en kort vistelse i Uppsala anställdes
C. som lärare i en förnäm familj i hufvudstaden.
Där gjorde han bekantskap och vardt intim vän
med Georg Stiernhielm. När Stiernhielm (1661)
kallades till ledamot af krigskollegium, gjorde han
C. till kanslist därstädes, och när han (1667) blef
"director" för antikvitetskollegium, följde C. honom
dit som amanuens. Också röjes i C:s tidigare stycken
tydligt nog Stiernhielms inflytande. Gemensamt
verkställde de en dramatisk bearbetning af Stiernhielms
"Hercules": Spel om Herculis vägeval; eller,
Den förste comoedie, som speltes för H. Kongl. May:t
konung Karl den XI. år 1669. De däri förekommande
sångstyckena äro författade af C. 1674
åtföljde C. som guvernör två unga Reenstjernor på en
utrikes resa. Strax efter sin återkomst till fäderneslandet
bortrycktes han af döden, 8 juli 1679. Han
begrofs i Uppsala domkyrka med en akademisk
högtidlighet, till hvilken universitetets rektor, Olof
Rudbeck, utfärdat ett latinskt program - en ovanlig
ärebetygelse för en person, som ej stått i närmare
förhållande till akademien.
Under pseudonymen "Myrtillus af Bergen"
framträdde han med hexametriska tillfällighetsverser,
efter Stiernhielms mönster. 1674 utgaf han tvenne
samlingar af lyrisk-religiöst innehåll: Den bibliske
verlden och Odæ svcticæ, thet är någre
verldsbetrachtelser, sång-vijs författade. Odena, till hvilka
musik komponerades af kapellmästaren Gustaf
Düben, skaffade författaren äretiteln "den svenske
Flaccus". Bland dem finns äfven psalmen 440 i
1819 års psalmbok. 1676 utkom, under titeln
Rådrijk oder anweiser zur tugend, en samling tyska
dikter, hvilka i språklig och versifikatorisk ledighet
öfverträffa hans svenska alster. "Den bibliske verlden",
"Odæ sveticæ" och "Rådrijk" utgåfvos
tillsammans (1687) af Jak. Reenstjerna. Af C:s hand
ega vi dessutom åtskilliga tillfällighetsverser vid
bröllop och begrafningar, "öfverskrifter" (epigram),
samt Måålroo eller Roo-måål, bestående af
allehanda rolige frågor och svar, snack och sagor, pusser
och äfventyr, språk och kortvill, innehållande
karakteristiska berättelser och anekdoter om bl. a.
Lucidor och Stiernhielm. Äfven på språkforskningens
område uppträdde C. som författare, ehuru
hans 1678 skrifna En svensk ordeskötsel angående
bokstäfver, ord och ordesätt (utgifven med inledning,
anmärkningar och register 1881 af G. Stjernström
och A. Noreen) stannade i handskrift under
hans lifstid.
C. var som skald själfständig, och hans betydelse
för vår poesi är framför allt, att genom honom
kommer det musikaliska elementet i lyriken mera till
sin rätt än hos föregångarna. Mindre kraftfull än
Stiernhielm, ger C. uttryck åt en mer idyllisk och
vek stämning. Hans diktion är smidigare och
lättare än hans samtidas. Genom sin subjektiva känsla
och versens melodiska fall förebådar han Frese.
Hans språkliga arbete röjer förträffliga iakttagelser
och ett sundt omdöme. Han var principiell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
