Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 627-628 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Concordia parvae res crescunt discordia maximae dilabuntur - Concordia pia - Concours - Concours hippique - Concursus delictorum - Condamine - Condat - Conde sp.,grefve - Condé, namn på flera franka städer - Condé, fransk furstesläkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Concordia parrvæ res cre’scunt, discordia maximæ
dilabuntur, latinskt ordspråk efter Sallustius
("Jugurtha"): Genom endräkt främjas små företag,
genom tvedräkt fördärfvas de största.

Concordia pia (lat.), benämning på en samling af
den lutherska kyrkans symboliska böcker jämte Uppsala
mötes beslut af år 1593. Se Konkordieboken.

Concours [kåkor], fr. (af lat. concursus,
sammanlopp; strid), täflan (om en syssla, en belöning
o. s. v.). - Hors (de) concours [år de-], utanför
täflan, icke deltagande i en sådan. - Jfr Konkurrens.

Concours hippique [kåkor ippi’k],
fr. (eg. "hästtäflan"), benämning på årliga
hästutställningar, som hållits i Paris från 1866
till 1898 i industripalatset och därefter i den på
Marsfältet belägna maskinhallen. De bästa ridhästar
och ekipager prisbelönas därvid af en jury, hvarjämte
riduppvisningar ega rum. Dylika hästutställningar,
ofta under den franska benämningen (concours
hippique), anställas numera i de flesta länder
samt utgöra öfverallt en festlighet ej blott för
de förnäma sällskapskretsarna, utan äfven för den
sportintresserade allmänheten. Jfr nästutställning.
B. C-m.

Concursus delictorum l. Concursus ad delictum
(lat.), jur. Se Sammanträffande af brott.

Condamine [kädami’n], Charles Marie de la, fransk
matematiker, f. 1701, d. 1774, anställdes 1730 såsom
adjoint i kemi vid franska vetenskapsakademien och
deltog 1735-45 i uppmätandet af en meridiangrad under
ekvatorn samt uppgjorde därunder (1744) den första
på astronomiska bestämningar grundade kartan öfver
Amasonfloden. Han var en ifrig kämpe för införandet
af ett internationellt måttsystem och af obligatorisk
skyddskoppympning. C. förstod de flesta europeiska
språk och utgaf flera lärda afhandlingar.

Condat [kåda’], ett keltiskt ord, som betyder
"sammanflöde" och som förr var namn på flera orter
i Frankrike, bl. a. Cognac, Rennes, S:t Claude. Det
förekommer också under formen Condé.

Conde (sp., af lat. comes), grefve. - Condesa,
grefvinna. Jfr Comte och Conte.

Condé [kåde], namn på flera franska städer, bland
hvilka de märkligaste äro: 1. C.-sur-l’Escaut
[-syr-läskå], i depart. Nord, i närheten af belgiska
gränsen, vid floderna Escauts (Scheldes) och Haines
sammanflöde. 3,611 inv. (1901). Staden eröfrades 1676
af fransmännen från spanjorerna. Sedermera befästes
den af Vauban. Ståtlig arsenal. Militärsjukhus,
cikorie-, tvål- och stärkelsefabriker. Stamsäte
för släkten Condé. 2 km. norr om C. ligger byn
Vieux-C. med stenkolsgrufvor och järnindustri. 3,603
inv. (1901; som kommun 7,550). - 2. C.-sur-Noireau
[syr-nwarå], i depart. Calvados, vid Noireaus och
Drouances sammanflöde. 6,110 inv. (1901). Rätt
betydliga bomullsspinnerier, garfverier och
färgerier. Födelseort för amiral Dumont d’Urville.

Condé [kade], fransk furstesläkt, yngre gren af
ätten Bourbon (se d. o.), har sitt namn efter staden
Condé-sur-l’Escaut (dep. Nord), hvars namn träffas
i historiska urkunder redan på 800-talet och som
genom gifte 1335 tillföll Jacques I de Bourbon-La
Marche. Dennes ättling i sjätte led
Louis I de Bourbon antog såsom prins af blodet
furstetiteln och kallade sig prins af Condé. Ätten
utdog 1830 med Louis Henri Joseph de Bourbon, prins af
C., hvars ende son, hertigen af Enghien (se d. o.),
blef skjuten i Vincennes 21 mars 1804. Jfr Aumale
(hertigen af), "Histoire des princes de Condé pendant
les XVI:e et XVII:e siècles" (7 bd, 1869-95).

1. Louis I de Bourbon, prins af C., femte son till Charles de
Bourbon, hertig af Vendôme (f. 1489, d. 1537), och
yngste broder till konung Anton (se d. o.) af Navarra,
föddes 7 maj 1530 på slottet Vendôme. Under Henrik
II:s regering deltog han med utmärkelse i Frankrikes
krig både i Italien, Tyskland och Nederländerna. Trots
sin ofta ådagalagda militära duglighet, var
han på grund af Guisernas inflytande illa sedd
vid hofvet. Mera kanske af äregirig beräkning och
fiendskap till dessa sina ärkekatolske vedersakare än
af verklig öfvertygelse omfattade han därför liksom
sina bröder kalvinismen, och sammansvärjningen i
Amboise (1560) var hufvudsakligen hans verk. På grund
af detta företag, som afsåg Guisernas fördrifvande
och konungens tillfångatagande, blef han vid
riksständernas möte i Orléans s. å. arresterad
samt dömd till döden och väntade hvarje dag sin
afrättning, då Frans II:s död (5 dec. 1560) räddade
honom och förde Anton af Navarra och honom själf till
makten i Frankrike under Katarinas af Medici förmyndarregering.
Mot Bournerna bildade sig då ett
triumvirat, Guise, Montmorency och Saint-André, och
genom blodbadet i Vassy inleddes det inbördes kriget i
Frankrike, lika mycket en strid om makten mellan dessa
två partier som ett religionskrig. Sedan C., som på
grund af börd och militära förtjänster därunder var
hugenotternas ledare, misslyckats i att vinna Katarina
af Medici på sin sida, sökte han förgäfves bemäktiga
sig konungen och hofvet i Fontainebleau (31 mars
1561), men intog Orléans (2 april s. å.) och kallade
alla franska protestanter under vapen (jfr Coligny,
Gaspard de). Sedan han blifvit tillfångatagen
vid Dreux (19 dec. 1562), underhandlade han med den
af katolikernas stora framgångar uppskrämda Katarina
af Medici om fred, hvilket ledde till fördraget i
Amboise (12 mars 1563). C. deltog därefter i den armé,
som återeröfrade Le Hâvre från engelsmännen (28 juli
1563), men blef genom sitt öfvermod och genom att såra
hennes älsklingsson, dåv. hertigen af Anjou, misstänkt
inför Katarina, som på grund däraf gjorde upp en plan
att bemäktiga sig såväl C. som amiral Coligny. I
tid varnade, flydde de båda och organiserade det
"andra hugenottkriget", hvarunder C., efter att ånyo
förgäfves ha försökt bemäktiga sig konungens person
i Monceaux-en-Brie, 1567 lyckades hålla stånd mot
den öfverlägsne fienden i den oafgjorda drabbningen
vid Saint-Denis samt förena sina krafter med de af
pfalzgrefven Johan Kasimir ledda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>