Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Contrarium - Contrastimulus - Contrat social - Contra vim non valet jus - Contre - Contre-approche - Contre-attaque - Contre-batterie - Contre-escarpe - Contre-fort - Contre-garde - Contre-mine - Contre-pente - Contre- puits - Contreras - Contrexeville - Con tristezza - Contritio cordis - Contubernium - Contucci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Contrarium (lat.), motsats. – Contraria,
motsatta ting.
Contrastimulus (lat.), med., l. Rasorism,
en åsikt, framställd af Rasori, som höll före,
att hälsan betingades af två hvarandra motverkande
och i jämvikt hållande krafter, stimulus och
contrastimulus. Verkningarna kallades stimulation och
kontrastimulation. I hvarje sjukdom råder öfvervikt
af endera. Äfven läkemedlen indelades i två klasser,
de stimulerande och de kontrastimulerande. Till
de stimulerande räknades: födoämnen, opium (!),
spritdrycker, aromatiska medel; till de kontrastimulerande:
hunger, åderlåtning och köld (indirekta
contrastimulantia) samt antimon-, kvicksilfver- och
järnpreparat, afföringsmedel, Ipecacuanha, Scilla,
Colchicum, stryknin, Belladonna m. m. Detta system
erinrar mycket om engelsmannen Browns åsikter och
är numera fullständigt öfvergifvet.
C. G. S.
Contrat social [kåtra; såsia1], fr.,
"samhällskontraktet", titeln på ett af Jean Jacques Rousseaus
arbeten.
Contra vim non valet jus (lat.), mot våld gäller
ingen rätt; makt går öfver rätt.
Contre [kåtr], fr. (lat. contra), mot. Ordet
förekommer äfven i många sammansättningar.
Contre-approche [kåtr-apprås], fr.,
Konterapproche, fortif., löpgraf, som de belägrade
utföra i ändamål att fördröja de anfallandes arbeten.
Se Fästningskrig.
L. W:son M.
Contre-attaque [kåtr-atak], fr., fortif., benämning
på de försvarsverk, som, när en belägring
motses, utföras framför en fästning, för att man
från dem sedan skall kunna enfilera de blifvande
anfallsverken. Se Fästningskrig.
L. W:son M.
Contre-batterie [kåtr-batri], fr., fortif. Se Kontrabatteri.
Contre-escarpe [kåtr-eskarp], fr., fortif. Se Kontereskarp.
Contre-fort [kåtr-får], fr., bygnk. och fortif.,
sträfpelare; stödjemur. Se Konterfort.
Contre-garde [kåtr-gard] och Couvre-face,
fr., fortif., sköldvall, namn på ett slags vallar, som
fordom ofta anlades framför utgående (mera sällan
framför ingående) vinklar af en fästnings hufvudvall,
dels för att skydda denna mot beskjutning och dels
för att erbjuda ytterligare en eldlinje, som, lägre
än hufvudvallen, samtidigt med denna kunde besättas
med kanoner eller skyttar och således bereda eldförsvar
i flera våningar. Dylika vallar, som borde
behärskas från bakom varande verk, tvingade ock
angriparna till besvärligare anfallsarbeten. Contre-gardena
voro inrättade för artilleriförsvar och hade
murad eskarp; couvre-facerna voro antingen
anordnade endast för infanteriförsvar eller ock ej
försvarbara, och deras eskarper saknade murklädnad.
Voro flera contre-garden eller couvre-facer
sinsemellan förenade, kallades de envelopper.
Dessa slags verk hafva kommit ur bruk, emedan
deras besättande splittrade försvararnas styrka och
beröfvade hufvudvallen för stor del af dess
besättning.
(L. W:son M.)
Contre-mine [kåtr-min], fr., fortif. Se Kontramina.
Contre-pente [kåtr-pat], fr., fortif. Se Fältvall.
Contre-puits [kåtr-pui], fr., fortif., 2-2,5 m.
under jordytan urtagna hålrum, afsedda att mottaga
sprängladdningar för förstöring af den anfallandes
minarbeten utan skada för egna gallerier. Se
Minkrig.
L. W:son M.
Contreras. 1. Juan Senen de C., spansk general,
f. 1760, d. 1826, deltog i österrikiskturkiska kriget
1788-91, utmärkte sig i spanska befrielsekriget
(1808-14), blef 1810 öfverbefälhafvare för
en operationskår mellan Tajo och Guadiana och
s. å. generalkapten öfver Galicien samt fick
därpå i uppdrag att försvara det svagt befästa
Tarragona. När denna stad måst gifva sig (1811),
fördes C. i fransk krigsfångenskap, hvarur han dock
lyckades fly (1812). Med Ferdinand VII återvände han
1814 till Spanien. Han författade bl. a. en skildring
af kriget 1788-91.
2. Juan de C., spansk general, f. 1807 i Pisa,
af spanska föräldrar, deltog på cristinos’
sida i striden mot carlisterna 1833-42, blef
1849 fältmarskalk, var sedan med om nästan alla
sammansvärjningarna mot drottning Isabella och blef,
efter hennes fördrifvande (1868), af Prim satt
till generalkapten öfver Katalonien. Efter Prims
död (1870) sökte C. spela dennes roll, men utan
framgång. När cortes och regeringen 1873 hyllade
federativt republikanska tänkesätt och "kantonen"
Murcia proklamerade sin oafhängighet i Cartagena, blef
C. kantonens president. Genom en sträng beskattning af
de förmögne skaffade han den nya "staten" penningar
och skickade krigsskepp för att medelst bombardering
tvinga Almeria och Alicante m. fl. städer att ingå i
"kantonen". I aug. 1873 begaf han sig med 2,000 man
och 2 kanoner på järnväg till Madrid, som han genom
öfverraskning hoppades bringa i sitt partis (de
"intransigentes") händer. Men under vägen blef han
oväntadt anfallen och måste draga sig tillbaka. När
han icke längre kunde försvara Cartagena mot de
belägrande regeringstrupperna, steg han, jämte juntan
och ett följe af 2,500 man, 11 jan. 1874 ombord
på fregatten "Numancia", genombröt blockaden, som
upprätthölls af fem spanska krigsskepp, och landade
i Alger, där han gaf sig åt de franska myndigheterna.
Contrexéville [kåträksevi’1], by i franska
dep. Vosges, vid floden Vair, en biflod till
Meuse, och vid franska östbanan. 340 m. ö. h. 937
inv. (1901). C. har kalkhaltiga källor, som äfven
hålla järn i mindre mängd, och är en af personer,
som lida af blåssjukdomar, njurgrus m. m., mycket
besökt kurort. Frekvens omkr. 5,000 kurgäster. Säsong
juni-okt.
Ln.
Con tristezza [triste^tsa], it., mus., med
sorgsenhet, svårmodigt.
Contritio cordis (lat.), teol. Se Bot.
Contubernium (lat., af con, med, tillsammans,
och taberna, koja, tält), i det forna Rom namnet
på en (ofta af husbonden anbefalld) äktenskaplig
sammanlefnad mellan en slaf och en slafvinna. Makarna
kallades contubernales. Förbindelsen betraktades ej
såsom ett verkligt äktenskap, och brott emot densamma
gällde därför ej såsom äktenskapsbrott. Äfven
förbindelsen mellan en fri och en slaf eller
slafvinna benämndes coutubernium; i vidsträcktare
mening är contubernium gemenskap i allmänhet mellan
en furste, fältherre l. ståthållare och hans följe;
i militär betydelse: tält, tältlag. Jfr Kontubernal.
H. Sgn.
Contucci [kåntu’tji], Andrea, italiensk
bildhuggare. Se Sansovino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
