Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Copeland - Copepoda - Copernicia - Copernicus, bättre Coppernicus - Copia - Copiae - Copiapo - Copley - Coppée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid lord Lindsays observatorium i Dun Echt. 1888
kallades han till direktor för det nyupprättade
observatoriet i Edinburgh. Död 1905. C. utgaf bl. a.
Mittlere örter der sterne in den zonen -0° und
-1° der bonner durchmusterung (1869, tillsammans
med Borgen).
A. N-r.
Copepoda, zool. Se Loppkräftor.
Copernicia Mart., bot., växtsläkte af fam.
Palmæ, med 6 arter i tropiska Amerika. C. cerifera
Mart., karnauba- (Carnauba-) palmen, i
Brasilien, är en af de nyttigaste palmerna genom sin
hårda, till byggnader utmärkta ved, sina till flätverk
egnade blad, sina ätbara blomkolfvar och bär
och framför allt genom det hårda vax,
karnaubavaxet, som erhålles från de unga bladen och
som har stor användning inom olika industrigrenar.
G. L-m.
Copernicus, bättre Coppernicus (se d. o.).
Copia (lat.). Se Kopia.
Copiæ. Se Thurioi.
Copiapo (San Francisco de la Selva de C.), hufvudstad
i prov. Atacama i Chile, på högra stranden af Rio
C., som faller ut i Stora oceanen 65 km. nedanför
staden. C. ligger 395 m. ö. h., v. om den vid
Argentinas gräns belägna vulkanen C. (6,000 m.). 9,128
inv. (1903). Det är genom järnvägar förenadt med
hamnen Caldera (83 km.), med bergverken Chañarcillo
och Puquios samt består mest af envånings trähus,
till följd af de talrika jordbäfningarna, har en
vacker hufvudkyrka, lyceum, bergsskola, smältugnar och
maskinverkstäder. Omgifningen är en öken med blott 8
mm. årlig nederbörd och en medelårstemperatur af 16,5°
(januari 21,9, juli 11,7).
Copley [kå’pli]. 1. John Singleton C.,
engelsk-amerikansk porträttmålare, f. 1737 i
Boston, företog 1774 en studieresa till Europa,
förnämligast Italien. Oafhängighetskriget förmådde
honom att med sin familj bosätta sig i England, där
han vann stort anseende dels som porträttör, dels som
historiemålare. Bland hans mest bekanta taflor märkas
Lord Chathams sista tal i öfverhuset och Karl I i
underhuset 1642. C. afled 1815. Jfr Amory, "Domestic
and artistic life of John Singleton C." (1884).
2. John Singleton C., baron Lyndhurst, den
föregåendes son, engelsk rättslärd och statsman,
f. 1772 i Boston, öfverflyttade med sin moder, som
tillhörde en lojalistfamilj, redan 1775 till England
och fick sin juridiska utbildning vid universitetet
i Cambridge. Han blef 1804 - försenad af ekonomiska
svårigheter - praktiserande advokat och vann snart
som sådan stort anseende. 1818 ledamot af underhuset,
där han slöt sig till torypartiet, fick han snart
namn om sig som en af underhusets bäste talare och
utnämndes 1819 till "solicitor general". Som sådan
fungerade han 1820 å kronans vägnar i processen
inför öfverhuset mot drottning Karolina och
belönades därför med knight-värdighet. 1824 blef
han "attorney general" och 1826 riksregistrator
("master of the rolls"). Efter att i alla dessa höga
kronjuristbefattningar ha ökat sitt juridiska anseende
kallades C., då Canning 1827 bildade sin ministär,
till lordkansler efter lord Eldon och upphöjdes till
peer med titeln baron Lyndhurst. Han satt kvar som
lordkansler äfven i Goderichs och Wellingtons kabinett
och utöfvade särskildt i det senare starkt politiskt
inflytande. Med Wellington
afgick han i nov. 1830 och utnämndes i dec. s. å. till
ett högt domarämbete ("chief baron of the
exchequer"). I öfverhuset bekämpade C. energiskt
reformbillen och var under många år husets främste
talare på tory-sidan. Han var ånyo lordkansler i
Peels båda kabinett nov. 1834-apr. 1835 och 1841-46,
erbjöds 1851 ånyo samma ämbete, men afböjde det
till följd af ohälsa. I öfverhuset förhandlingar
deltog han emellertid ända till 1861, då han nära
nittioårig där höll sitt sista tal. I umgängeslifvet
intog C. genom kvickhet och lysande sällskapsgåfvor en
synnerligen bemärkt plats. Han afled 12 okt. 1863. Jfr
Th. Martin, "Life of lord Lyndhurst" (1883).
(V. S-g.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
