Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Cordoba. Gonsalvo Hernandez de C. y Aguilar
- Cordon
- Cordon bleu
- Cordouan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för 5,600 man att hjälpa Neapels konung, Ferdinand II,
att återeröfra hans rike från fransmännen. Intill
slutet af 1496 hade han återtagit hela Neapel,
hvarpå han fördref fransmännen ur Italien samt återgaf
påfven det af dem besatta Ostia. För sina segrar fick
han af folket namnet "il gran capitano" (den store
generalen) och af Neapels konung bl. a. titeln hertig
af San Angelo. 1498 återvände C. till Spanien.
1501
seglade han åter bort med 4,300 man för att, som det
hette, hjälpa Venezia mot turkarna. Också eröfrade
han Zante och Kefalonia, men färdens egentliga mål
var Italien. Det gällde den gången att i förening
med fransmännen eröfra Neapel till delning mellan
Aragonien och Frankrike. Eröfringsverket gick
raskt; men de två bundsförvanterna råkade inom
kort i strid om rofvets delning. Fransmännen
underlägsen i stridskrafter, måste C. då till en
början innesluta sig i den befästa staden Barletta
i Apulien, där han med stor skicklighet och energi
uppehöll sig, tills förstärkningar hunnit anlända
från Spanien. Han tågade därpå mot fransmännen,
vann en afgörande seger vid Cerignola (28 april
1503) och fick Neapel i sina händer. Därpå belägrade
han Gaëta, men måste för en 30,000 man stark fransk
undsättningshär draga sig tillbaka med sina 12,000 man
till floden Garigliano. Där stodo de båda härarna en
tid mot hvarandra, tills fransmännen, decimerade genom
vinterkylan och myterier, 28 dec. 1503 öfverraskades
af C. och tvungos till ett återtåg, som urartade till
formlig upplösning af hela deras armé, hvarefter
återstoden efter en ny strid kapitulerade till
C. i Gaëta (1 jan. 1504). Det spanska väldet i
Italien var därigenom betryggadt, och Ferdinand
den katolske förlänade segraren hertigdömet Sesa
och vicekonungadömet öfver Neapel. Genom en ny,
ändamålsenligare beväpning af de spanska trupperna,
en sträng disciplins införande och en noggrann
omvårdnad om soldaterna lade C. i Italien grunden
till de spanska truppernas långvariga öfvervikt
i Europa, samtidigt som han genom sitt militära
geni utbildade en skola ypperliga fältherrar, som
sedermera bidrogo till befästandet och utvidgandet
af Spaniens supremati. C. visade sig ock som en
framstående diplomat i tidens anda samt vann genom
sitt sant ridderliga väsen och sin goda förvaltning i
Italien folkets kärlek. Men afundsmäns förtal gjorde
slutligen, att konungen började misstänka och frukta
honom samt 1506 återkallade honom till Spanien. Där
lefde han sedan på sina gods i Granada. Död 1515. Jfr
Lafuente och Valera, "Historia general de España"
(1888), och Balaguer, "Hist. de los reyes católicos"
(1894 ff.). (E. A-t.)
2. Gonsalvo Hernandez de C., furste af Maratra,
spansk general, fick efter
Spinola befäl i Pfalz, slog markgrefven af Baden vid
Wimpfen 11622) och, i förening med Tilly, Kristian
af Braunschweig vid Höchst (s. å.), hvarefter han
vände sig till Nederländerna och ånyo besegrade
Kristian, vid Fleurus (s. å.). 1623 blef han
generalguvernör öfver Milano, och under mantovanska
arfföljdskriget (1628-31) intog han Montferrat,
men förlorade kort därefter sitt ämbete, emedan
han ansågs hafva i förtid upphäft belägringen af
Casale. Död 1645.
3. Luis Fernandez C., spansk general, f. 1799,
blef efter utbrottet af 1820 års revolution den
absoluta konungamaktens vapendragare, deltog i
gardenas revolt i Madrid (7 juli 1822), måste
i anledning däraf fly, men återkom 1823 med den
segrande franska invasionshären. 1824 blef han
generalmajor, 1827 chargé d’affaires i Köpenhamn
och 1828 sändebud i Berlin. Vid underrättelsen om
1830 års revolution skyndade han till Spanien för
att bekämpa de konstitutionelle. Som sändebud i
Lissabon (1832) understödde han dom Miguel. Efter
utbrottet af carlistkriget (1833-40) slöt han sig
till "cristinos" och blef 1835 öfverbefälhafvare
för nordarmén. Då genom revolutionen i La Granja
(1836) en ultra-liberal ministär kom till styret,
lämnade C. Spanien, men återkom 1837, låtsade då vara
mycket liberal och fick en plats i cortes, där han
likväl ej vann något inflytande. Jämte Narvaëz ledde
han den misslyckade resningen i Sevilla (nov. 1838)
och måste därefter fly till Portugal. Död 1840.
Cordon [karda’], fr. Se Kordong.
Cordon bleu [karda’ blö], "blå bandet", benämning
på den af franske konungen Henrik III 1578 stiftade
riddarorden Saint-esprit (se Helge-andsorden). Jfr
Blå bandet.
Cordouan [kårdoä’], Cordouans fyrtorn, ett af de
ryktbaraste bland alla sådana torn, är beläget i
franska depart. Gironde (Guienne), på en klippa
vid floden Girondes utlopp. Denna monumentala
byggnad uppfördes 1584-1610 af Louis de Foix,
men har sedan blifvit betydligt förhöjd och
flera gånger restaurerad, öfver den cirkelrunda,
massiva plattformen, som för hög sjö skyddas af ett
bredt bröstvärn af 40 m. diameter, reser sig det
egentliga tornet, hvilket - lanterninen oberäknad
- ursprungligen hade fyra våningar, af hvilka
bottenvåningen var dekorerad i dorisk stil, första
våningen (som kallades "konungens gemak" och omgafs af
ett yttre galleri) i jonisk och andra våningen (som
bildade ett hvälfdt kapell) i korintisk stil. öfver
detta kapell höjde sig en med komposita-pilastrar
prydd paviljong, som uppbar den af huggen sten
uppförda lanterninen, hvilken hade ett höjd af 37
m. öfver hafvet. Den sistnämnda ersattes 1727 med en
järnlanternin. Fyrens lysvidd visade sig dock snart
vara otillräcklig, hvarför tornet i slutet af 18:e
årh. fick sin nuvarande höjd, 63 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0391.html
