Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cortez - Corti, Luigi, grefve, italiensk diplomat. - Corti, Alfonso, markis, italiensk anatom - Cortinarius - Cortiska organet - Cortland - Cortona, stad i italienska prov. Arezzo - Cortona, Pietro da, egentl. P. Berrettini, italiensk målare och arkitekt. - Cortonister - Cortoriacum - Cortot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tlascala tillfrisknade han snart och förberedde nu
en ny framryckning mot Tenochtitlan, där aztekerna
till sin öfverste krigsledare utsett Montezumas unge
brorson och måg Guatemotzin. C. tog sitt högkvarter
i Tezcuco vid insjöns västra strand och påbörjade
därifrån en formlig belägring af Tenochtitlan,
som efter upprepade anfall till lands och sjöss
ändtligen intogs, 13 aug. 1521. Guatemotzin togs
till fånga och underkastades den grymmaste tortyr
för att förmås att yppa, hvar aztekerna gömt sina
skatter. Staden jämnades med jorden, och på dess
ruiner uppbyggdes den nya spanska hufvudstaden
Mexico, Provins efter provins intogs därefter, och
alla försök till motstånd undertrycktes af C. med
skoningslös hårdhet.
I Spanien motarbetades C. alltjämt af sina fiender,
bl. a. den hemskickade Narvaez, men efter verkställd
undersökning bekräftade Karl V sin segrande fältherre
i hans värdighet som "guvernör och generalkapten
öfver Nya Spanien" (1523). C. utsände söderut, till
Central-Amerika, upprepade expeditioner under sina
underbefälhafvare (Alvarado, Olid m. fl.) och företog
okt. 1524-maj 1526 själf en dylik. För att själf inför
kejsaren rättfärdiga sig mot de beskyllningar hans
fiender ständigt framkastade återvände han hösten
1528 till Spanien och mottogs i Toledo med stor
utmärkelse af Karl V, som upphöjde honom till "markis
af dalen Oaxaca", hvilken gafs honom och hans ätt till
evärdelig förläning. Den civila myndigheten i Mexico
hade redan öfverlämnats åt en regeringskommission
("audiencia"), men C. fick behålla militärbefälet
(generalkapitanatet) med rätt att företaga nya
väpnade upptäckts- och eröfringsfärder. Han landsteg
ånyo i Vera Cruz 15 juli 1530. Han fick sedermera
svårt att förlikas med den nye vice-konungen Antonio
de Mendoza, hvilken beredde honom stora svårigheter
vid hans eröfringståg till halfön Kalifornien 1534
-36. C. begaf sig 1540 än en gång hem för att försvara
sina rättigheter, men Karl V afböjde att anställa
nya undersökningar och tillät honom ej att återvända
till Mexico. De kaliforniska expeditionerna hade
hårdt medtagit C:s förmögenhet, och under Karl V:s
olyckliga tåg till Algeriet led han skeppsbrott och
blef nära nog ruinerad. Efter åratals fruktlösa
bemödanden erhöll C. till sist tillåtelse att
återvända till Mexico, men under tillrustningarna
till färden afled han plötsligt i en by nära Sevilla,
2 dec. 1547. Hans kvarlefvor rönte växlande öden:
först begrofs hans lik i Sevilla, flyttades sedan 1562
till Tezcuco, därifrån 1629 till Mexico, där 1823 det
kloster, där hans kista senast nedsatts, plundrades.
Enligt en sägen skulle C:s kvarlefvor dessförinnan i
hemlighet öfverförts till hans ättlingar, hertigarna
af Monteleone i Palermo. Med sina lysande
ledaregenskaper och stora fel var C. typen för en
spansk "conquistador". - C:s fem bref till Karl V om
Mexicos eröfring (på engelska af Folsom, 1843. på
franska af Charnay 1903) utgöra den viktigaste källan
för vår kännedom om hans lifs stora bedrift.
Om äldre krönikor rörande C:s lif se Mexico,
historia. Jfr Prescott, "The conquest of Mexico"
(1843, reviderad uppl. 1874; utdrag i svensk öfvers.
"Mexicos eröfring", 1863). Helps, "Spanish conquest
of America" (1855-61) och "Life of Hemando C." (2
bd, 1871). samt Winsor, "Narrative and critical
history of America", del 2 (1886, med utförlig
biografi’.’ (V. S-g.)
Corti, Luigi, grefve, italiensk diplomat,
f. 1823 i Gambarana, blef legationssekreterare
i London 1850, chargé d’affaires i Bruxelles
1863, var ministerresident i Stockholm 1864-67,
envoyé i Madrid 1867-69, i Haag 1869-70 och i
Washington 1870-75. Sistnämnda år blef C. envoyé i
Konstantinopel, ingick i mars 1878 som utrikesminister
i Cairolis kabinett, men afgick redan i dec. s. å. och
återtog då envoyéplatsen i Konstantinopei. Han
fick 1880 rang af ambassadör, förflyttades 1885 som
ambassadör till London och afled 1888 i Rom. C. var
en af Italiens mest bepröfvade och ansedde diplomater;
han representerade (jämte grefve de Launay) 1878 sitt
land på Berlinkongressen.
Corti, Alfonso, markis, italiensk anatom, studerade
i slutet af 1840-talet anatomi i Wien och vann genom
upptäckten af det efter honom benämnda cortiska
organet (se Hörselorgan) ett mycket berömdt namn
(Recherches sur l’organe de 1’ouie des mammifères,
i "Zeitschrift för wissenschaftliche zoologie",
1851). Dessutom publicerade han De systemate vasorum
psammosauri grisei (1847), Beitrag zur anatomie der
retina (i Müllers "Archiv", 1850) och Histologische
untersuchungen ange-stellt an einem elephanten (i
"Zeitschr. f. wiss. zool.", 1854). Någon närmare
kännedom om C:s lefnadsförhållanden eger man icke.
R. T-d.
Cortinarius Fr., Spindelskifling, bot.,
svampsläkte tillhörande gruppen Hymenomycetes,
fam. Agaricineæ. Det utmärker sig genom bruna skifvor
och däraf att hatten är förbunden med foten medelst
fina spindelväfsliknande trådar. De flesta arterna
äro oätliga; ätlig är C. triumphans, som har gul hatt
och växer i björkskog. G. L-m.
Cortiska organet. Se Hörselorgan.
Cortland [kålland], stad i nordamerikanska
staten New York, vid flera järnvägslinjer. 9,014
inv. (1900). Statens normalskola. Flera fabriker.
Cortona, stad i italienska prov. Arezzo (Toscana),
s. ö. om Florens, i den härliga Chianadalen och
vid järnvägen Florens-Rom. Omkr. 4,000 inv. (1901;
som kommun 29,343). Biskopssäte sedan 1325. I
C. finnas ett prästseminarium, en teknisk skola och en
"accademia etrusca" med bibliotek och ett museum för
etruskiska fornsaker. Mellan C. och den närbelägna
Perugiasjön ligger slagfältet från 217 f. Kr. (slaget
vid sjön Trasimenus, se d. o.). C. hette äfven i
forntiden Cortona (hos Polybios Kyrtonia) och var en
af de tolf etruskiska städerna.
Cortona, Pietro da, egentl. P. Berrettini,
italiensk målare och arkitekt, f. 1596 i Cortona,
d. 1669 i Rom, där han var verksam sedan 1611. C. var
produktiv både som fresko- och som tafvelmålare
samt utöfvade ett stort, men skadligt inflytande
på den italienska konsten. Hans efterbildare, de
s. k. cortonisterna, lärde visserligen af honom
att med snabb hand och bländande yttre verkan
måla, eller snarare dekorera, stora väggytor och
dukar, men de fleste af dem ärfde jämväl lärarens
ytliga maner. Bland hans förnämste lärjungar var
L. Giordano. Ehrenstrahl studerade någon tid hos
honom. - Såsom arkitekt tillhörde C. barockstilen
(fasaderna till S. Maria in Via lata och S. Maria
della pace i Rom m. m.). R-n. (O. G-g.)
Cortonister. Se Cortona, P. da.
Cortoriacum. latinska namnet på Courtray.
Cortot [karta], Jean Pierre, fransk skulptör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
