- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
777-778

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Costa-Cabral - Costa del Balsamo - Costa Rica

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inre politiken och erhöll flera administrativa och
diplomatiska ämbeten. Bl. a. var han 1870-85
portugisisk ambassadör vid påfliga kurian.

Costa del Balsamo. Se Balsamkusten.

Costarica l. Costa Rica (República de Costa
Rica
), "den rika kusten", republik i Central-Amerika,
mellan 8° och 11° 16’ n. br. samt 82° 40’
och 85° 40’ v. lgd, gränsande i n. till Nicaragua, i ö.
till Karibiska hafvet, i s. till Panama och i v. till
Stilla oceanen. 48,410 kvkm. (officiellt 59,570
kvkm). Den östra kusten saknar vikar och hamnar,
den västra har två större vikar, Golfo Dulce och
Golfo de Nicoya, hvilka båda bildas genom utskjutande
halföar, samt längst i norr ett par mindre,
Culebra- och Elena-vikarna. C. genomdrages af
Kordillererna, hvilka i dess södra del bestå af en kedja,
Cordillera de Talamanca, af gammal eruptivsten och
kristalliniska skiffrar, samt nå 2,940 m. höjd i toppen
Pico Blanco, som förr med orätt ansetts för vulkan.
Sådana finnas längre mot norr, såsom Pico Róbalo
(2,138 m.), Monte Lyon (2,560 m.) och Pico Ujum
(2,650 m.). En rad floder nedflyter från Talamanca-bergen,
bland hvilka Sicsola mot n. och Rio Grande
de Terraba mot v. Det mellersta C. består vid
kusterna af sandsten, kalksten och märgel samt har
i sitt inre högslätterna vid Cartago (1,410 m.), San
José (1,135 m.) och Alajuela (915 m.). Från dessa
flyta till Karibiska hafvet Rio Reventazon, Rio
Pacuare o. a., till Stilla hafvet Rio Pirris. I mellersta
C. urskiljer man två hufvudkedjor, en sydlig, som
fortsätter Talamancakedjan, och en nordlig, som
utgöres af ungvulkaniska bildningar. Den förra kulminerar
i vulkanen Chirripó Grande (3,900 m.); den
senare har en mängd vulkaner: Turialba (3,325 m.),
Irazu (3,417 m.), Barba (2,850 m.), Tenorio Poas
(2,644 m.), Miravalles (1,432 m.), Rincon de la
Vieja och Orosi (1,585 m.). Egendomliga för dessa
vulkaner äro deras terrassbildningar samt att de
sakna den vanliga kägelformen. Några af dem hafva
flera kratrar. C:s vulkaner ha hittills gjort föga
skada; endast Irazu gör ett undantag, i det att en
från densamma utgående jordbäfning 1841 förstörde
staden Cartago. Från denna kedja flyta åt s.
bifloder till Rio Tempisque, mot n. Rio Sarapiqui, Rio
San Carlos och Rio Frio, alla bifloder till Nicaragua-sjöns
aflopp San Juan, som är C:s gräns mot Nicaragua.
Ingen af C:s vulkaner har haft utbrott af lava
i historisk tid, men Turialba och Irazu hafva flera
gånger utkastat massor af aska. Jordskalf (vanligen
lindriga) förekomma ganska ofta.

Klimatet är hett och i de till största delen af
mangroveskogar bevuxna sumptrakterna vid kusterna
osundt, men i höglandet tempereradt och sundt.
Kustplatserna ha en årsmedeltemperatur af 26° med
knappt en grads differens mellan de svalaste
månaderna (december-februari) och de varmaste
(juni-augusti) samt med mycket måttliga extremer. - I
San José (1,135 m.) är årsmedeltemperaturen 19,6°;
den varmaste månaden, april, har 20,4°, den svalaste,
december, 18,7°, och de största extremerna ha här
varit 31,4° och 10,1°. Is och frost förekomma ofvan
1,800 m.; snö faller blott på de högsta bergen, men
är sällsynt, då den svala tiden också är den torra.
De förhärskande vindarna äro på den atlantiska sidan
nordöstpassaden, på den västra sidan äro vindarna
mer växlande, oftast sydliga. Den förra sidan är i
följd af passaden rikare på nederbörd än den senare
(3,747 mm. mot 1,800 mm.). I San José är
regnmängden 1,754 mm. Någon egentligt torr tid
förekommer icke på östra kusten, däremot äro januari-mars
regnfattiga på den västra. Man har två
regnmaxima, ett kraftigare i december eller, på andra
ställen, i september-oktober och ett svagare i maj,
juni eller juli.

Växtlighet och djurvärld. På den
östra, vid Karibiska hafvet belägna sidan af bergen,
hvilken fuktas af passadvindarnas regn, går den af
palmer och andra tropiska trädformer bestående skogen
upp nästan till bergskammen; barrträd saknas
där alldeles, ekar och alpina buskar finnas endast i
de högre regionerna. På västra sidan däremot
uppträder den tropiska skogen endast i närheten af
kusten, ek och barrträd finnas redan i den tropiska
regionen och alpina örter ej synnerligen högt öfver
hafvet. Växt- och djurvärlden är ytterst rik; floran
omfattar enligt Pittier minst 2,200 fanerogamer. I
de palmrika östra skogarna träffas många för
Syd-Amerika karakteristiska släkten, såsom Bactris,
Geonoma och Iriartea samt stora ormbunkar. Centralplatån
har glesa skogar af Cedrela-, Bombax-, Cupania-, Iuga- och
Bursera-arter. - Faunan, som tillhör
den mexikanska regionen, är mycket rik, i
synnerhet på däggdjur och fåglar. Här finnas flera
arter apor, jaguaren och puman samt andra rofdjur,
nafvelsvinet, små hjortarter och tapiren.
Fågelfaunan räknar omkr. 700 arter eller dubbelt flere än
hela Europas. Ormar och leguaner äro talrika liksom
insekter af tropisk färgprakt. - Landets mineralrikedom
är icke stor, ehuru guld-, silfver-, koppar- och
blymalmer samt brunkol anträffats på många ställen.

Folkmängden utgjorde 1892, det sista år,
för hvilket detaljerade uppgifter äro tillgängliga,
243,205 pers., hvartill torde böra läggas 19,500
"ej räknade" samt omkr. 3,500 ociviliserade indianer,
eller i rundt tal 266,000, och vid 1904 års
slut 331,340 pers., 6 på 1 kvkm. Det härskande
elementet består af hvita, många af oblandadt blod,
ättlingar af spanska galicier. De bo mest i hufvudstaden
och andra städer i höglandet samt i handelshamnarna.
Kusttrakterna bebos af negrer och en
blandad befolkning, medan i skogarna lefva 3-4
tusen ociviliserade indianer (guatusos, talamancas
och chirripos). 1892 funnos 6,289 utlänningar,
bl. a. 831 spanjorer, 622 italienare, 342 tyskar,
246 engelsmän och 204 från Förenta staterna jämte
634 brittiska undersåtar (negrer) från Västindien.
Hufvudstaden San José hade 24,500 inv. 1904.
Invandringen är ej stor (1903: 1,558 pers., 1904:
7,728 pers. mot en utflyttning af 4,149 pers.),
trots att regeringen uppmuntrar densamma genom
upplåtelse af mark till kolonister på goda villkor.

Hufvudmassan af befolkningen bebor högslätten
kring San José och Cartago samt Rio Grandes dal.
Statsreligionen är den romersk-katolska, men alla
andra konfessioner äro tolererade. En biskop finnes
sedan 1850, lydande under ärkebiskopen af Guatemala.
För bildningen sörja universitetet i San José,
ett liceo (med öfver 200 studerande), en högre flickskola
(225 stud.), fyra andra läroanstalter (bl. a. en
normalskola) samt 306 folkskolor med 686 lärare och
17,716 lärjungar (1903). Folkskoleundervisningen
är numera obligatorisk och kostnadsfri för båda
könen, och C:s undervisningsväsende är det bäst
tillgodosedda i Central-Amerika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free