- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
779-780

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Costa Rica

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hufvudnäringarna äro jordbruk och
boskapsskötsel, dessutom lämnar skogen flera värdefulla
produkter, särskildt ämnes- och färgträ samt gummi,
harts, kakao och perubalsam. Af de odlade växterna
har kaffe den största ekonomiska betydelsen.
Odlingen tog fart efter 1832 och kan bedrifvas ända
till 1,200 m. höjd. Sydfrukter odlas mest på
kustslätterna, tobak äfven i bergstrakterna. Sassaparillväxten
och kautsjukträdet (Castilloa elastica) äro
också föremål för odling, sedan den förra växten till
stor del utrotats i skogarna. Kakao och sockerrör
samt folkets vanligaste näringsämnen: majs, bananer,
bönor, ris och potatis, må ock nämnas. Af
mineral är salt det viktigaste; det fås i saliner vid
hafskusten. Bergsbruket har fått något större
betydelse genom de nya guldgrufvorna i Monte
Aguacate. Boskapsskötsel drifves mest på höglandets
savanner och catingas (med enstaka träd och buskar
bevuxna ängar) och lämnade 1904 till export för
862,264 pesos hudar och skinn. Industrien är mycket
anspråkslös (tobaksvaror, tvål, bryggerier, mekanisk
verkstad i San José m. m.).

Handeln är rätt betydande. Införseln hade
1904 ett värde af 5,998 mill. pesos, utförseln af
7,731 mill., däraf kaffe för 3,082 mill., bananer för
3,032 mill. samt möbel- och färgträ, hudar, guld,
kakao, sköldpadd och kautsjuk. I hamnarna Punta
Arenas och Limon inlöpte 1904 från utrikes ort 609
fartyg om 683,812 ton. Järnvägar (473 km. 1905)
förena San José och Cartago med båda kusternas
hamnar. San José har elektrisk spårväg af 8,4 km.
längd. Telegraflinjerna voro 1,450 km. långa 1903
med 67 stationer, telefonlinjerna 327 km. Posten
hade s. å. 73 stationer. Ehuru det metriska mått- och
viktsystemet redan 1884 påbjöds, användes ännu
allmänt det gamla spanska (1 libra = 460,142 gr.,
1 tercio = 150 libras, 1 cajuela = 0,687 liter).
Myntenhet blef 1896 colón (= 1,74 kr.) à 100 cents. Dock
räknas äfven fortfarande med pesos (1 peso d’oro
= 5 frcs 30 centimes), och Förenta staternas,
Storbritanniens, Frankrikes och Tysklands mynt äro
äfven lagligt gällande.

Författningen är af 1859, ändrad 1871,
1882 och 1903. Presidenten äfvensom kongressens
medlemmar (32 till antalet) utses genom medelbara
val för 4 år; hälften af de senare afgår hvartannat
år. Ministären består af fyra, af presidenten
utnämnda medlemmar. Republiken indelas i 7
provinser: Alajuela, Cartago, Guanacaste, Heredia,
Limon, Punta Arenas och San José. Budgeten
balanserade 1903-04 med 6,4 mill. colones.
Statsinkomsterna äro hufvudsakligen tullar, indirekta skatter
och monopol. Den utländska statsskulden uppgick
1904 (inberäknadt 500,000 pd st. obetalda räntor)
till 2,5 mill. pd st., den inländska till 745,855
pd st. Den stående hären räknar 1,000 man,
milisen, till hvilken i krigstid räknas alla vapenföra
män af 18-50 års ålder, omkr. 15,000 man; dock
saknas hvarje militärisk organisation. Vapnet
visar tre bergspetsar i hafvet, bakom och framför
dem ett fartyg för fulla segel, bakom bergen till
höger den uppgående solen; högst på himmelen fem
stjärnor. Flaggan består af fem horisontala
strimmor: blå, hvit, röd, hvit, blå, den mellersta
(röda) strimman af dubbel bredd. I midten af flaggduken
har krigsflaggan vapnet, hvilket handelsflaggan
saknar. Ordnar finnas icke.
J. F. N.

Historia. C. upptäcktes hösten 1502 af
Columbus, som kallade det Costa Rica y Castilla de Oro,
emedan han på åtskilliga ställen fick guld af
infödingarna. De första spanska nybyggena öfvergåfvos
dock snart. Landets förste verklige eröfrare var
Juan Vasquez de Coronado (1561-65),
som 1563 anlade Cartago i närheten af den
nuvarande staden af detta namn. Landet bildade
därefter en del af spanska generalkapitanatet Guatemala,
som 1821 förklarade sig oberoende och kort
därefter bildade "De förenade staternas i Central-Amerika
republik". C. stod då längst tillbaka, men
har sedan dess öfverflyglat sina systerrepubliker i
välstånd och kultur, en följd dels af sitt afstängda
läge, som hållit det mera fjärran från de öfriga
staternas partistrider, dels af sin arbetsamma och
nyktra befolkning, som mest består af hvita.
Särskildt står landet i stor skuld till sin förste president,
Juan Mora (1824-32). Visserligen har ej heller
C. varit fritt för omhvälfningar och författningsändringar,
men de hafva i allmänhet varit
jämförelsevis oblodiga. Under den energiske, nästan
despotiske general Carillo (1839-42), under
hvilken C. skilde sig från den centralamerikanska
federationen och konstituerade sig som suverän stat,
indrogs emellertid landet i de centralamerikanska
politiska hufvudpartiernas strid (jfr Central-Amerika,
sp. 1446). Detta skedde genom ledaren
för de s. k. federalisterna, förre presidenten i
Guatemala, general Morazan, som sökte med våld
genomdrifva sina enhetsplaner, 1842 gjorde ett
infall i landet och fördref Carillo, men tillfångatogs
och sköts i sept. s. å. 1850-59 styrde den rike
godsegaren och kaffehandlaren Rafael Mora
(skjuten efter ett misslyckadt försök att undertrycka
en revolution 1860) som president med stor ordning
och duglighet. Han slöt 1852 konkordat med påfven,
hvarvid den katolska kyrkan blef statskyrka
och fick ett årligt tillskott, men ingen tionde och
intet oberoende af statsmakten. Kloster och andliga
ordnar finnas icke, trosfriheten häfdas, och i
hufvudstaden finnes en växande protestantisk församling
(protestanternas antal i landet uppgafs 1901
till 3,021). Undervisningen främjas, och sedan 1853
kräfves färdighet i läsning och skrifning som villkor
för politisk rösträtt. Presidenten Thomas Guardia
(1870-82) införde obligatorisk och kostnadsfri
skolundervisning samt allmän värnplikt, men bragte
genom illa ledda järnvägsbyggnader och bristande
sparsamhet landets finanser i ett dåligt läge. Sedan
dess hafva Prospero Fernandez (1882-85),
Bernardo Soto (1885-89), J.
Rodriguez
(1890-94) och Rafaël Iglesias
(1894-1902) varit presidenter. För perioden 8 maj
1902-8 maj 1906 är Ascensión Esquivel
republikens president. Litt.: Fernandez, "Historia
da Costa Rica durante la dominacion española
1502-1821" (Madrid 1889), J. B. Calvo, "The
republic of C." (1890), F. Montera Barrantes,
"Elementos de historia de Costa Rica" (San José
1892), J. Schroeder, "Costa Rica state immigration"
(San José 1894), G. Niederlein, "The
republic of C." (1898), "Anuario estadistico de
la repiiblica de C." (årligen), C. Bowallius, "Resa
i Central-Amerika 1881-83" (2 bd, 1887) och
uppsatser i "Ymer", samt C. V. Hartman, "Arkeologiska
undersökningar på C:s ostkust" (i "Ymer" 1902).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free