Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coyet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bl. a. i Leiden, där han 1639 utgaf en juridisk
disputation, blef 1647(?) referendarie i kansliet
och 1652 därjämte assessor i kommerskollegium. På
grund af 25 nov. 1654 utfärdad instruktion
vistades C. mars 1655-juni 1656 såsom envoyé i
England, hufvudsakligen för att betyga Karl Gustafs
vänskap för protektorn, bevaka svenska undersåtars
ersättningsanspråk å engelska regeringen och söka
förmå Cromwell att tillåta värfning af 6-8 tusen
man, hvarjämte han slog fram om en allians till
Östersjöns försvar. Som ett tecken på Cromwells
bevågenhet fick C. strumpebandsorden, en sällsynt
utmärkelse för en person i hans ställning. 1657 afgick
han i en beskickning till Holland - ett grannlaga
uppdrag, enär det gällde att lugna holländarna med
afseende på Karl Gustafs företag i länderna kring
Östersjön. Såsom svensk fullmäktig afslöt C. i
Vordingborg preliminärerna till freden i Roskilde
(1658). Ur hans penna flöt den skrift, som i Europas
ögon skulle rättfärdiga Karl Gustafs fredsbrott
med Danmark (sommaren 165S). Med kreditiv till
generalstaterna, hvar och en af de sju provinserna
och staden Amsterdam sändes han sommaren 1659 såsom
envoyé ännu en gång till Holland för att förmå detta
land att ej med vapen understödja Danmark. Det visade
sig dock vara omöjligt att förekomma eller hindra ett
fredsbrott från Hollands sida. Jämte G. Fleming och
Kr. v. Dohna fick C. 1666 det hedrande uppdraget att
vara svensk fullmäktig vid fredsmäklingarna i Breda,
där Sverige uppträdde som medlare mellan Holland och
England. Svenskarna anlände i maj 1667 till Breda,
där C. afled redan 11 juni s. å. - C. hade 1649
blifvit adlad, 1657 utnämnts till statssekreterare,
1659 till hofråd och 1666 till kansliråd. Han var
en af Sveriges utmärktaste diplomater på sin tid.
2. Vilhelm Julius C., den föregåendes
son, friherre, ämbetsman, f. 1647 i Stockholm,
studerade i Uppsala, blef 1673 sekreterare i
justitierevisionen och hade 1676-78 ledningen af
undersökningarna rörande trolldomsväsendet. 1682
blef han sändebud i Köpenhamn, 1684 lagman i Skåne
och 1690 därjämte i Bleking. 1692 var han kansler
i Pommern och 1693-95 vice president i wismarska
tribunalet. Han utnämndes till hofkansler 1705 och
upphöjdes i friherrligt stånd 1706. År 1707 var
han en af Sveriges fullmäktige vid afslutande af en
allianstraktat med Mecklenburg-Schwerin. Död 1709.
3. Gustaf Vilhelm C., den föregåendes son,
friherre, krigare, konspiratör, f. i Stockholm
3 maj 1678, studerade i Lund och blef 1699 kapten
vid E. Sparres regemente i Frankrike samt 1700
först vid Birckholtz’ dragoner i Holstein och därpå
vid skånska ståndsdragonerna. 1702 följde han sitt
regemente till Polen, men tog afsked 1705 och reste
hem. Vid danskarnas infall (1709) drog han åter
uniformen på. Som öfverstelöjtnant vid Södermanlands
regemente kämpade han med ära och sårades i slaget
vid Hälsingborg (1710). 1712 blef han öfverste
för Upplands tremänningsregemente och 1719
generalmajor. 1721-22 var C. förste kommissarie
vid den efter freden med Danmark i Hälsingborg och
Hälsingör arbetande kommissionen. C. var en boksynt
och spirituell, men äregirig man och ifrig anhängare
af Karl XII:s systersons, den holsteinske hertigen
Karl Fredriks, kandidatur till svenska tronen.
När denna (1719) undgick hertigen,
beslöt C. skaffa honom vederlag och inlät sig därför
med danske amtmannen Paul Juel i en plan att med rysk
hjälp frånrycka Danmark Norge och dess biland, hvilka
skulle öfverlämnas till Karl Fredrik. Planen blef (i
mars 1723) upptäckt, Juel halshöggs, och C. sattes på
Köpenhamns kastell i fängelse för lifstiden. Död 1730.
(J. Th. w.)
4. Sten C., den föregåendes broder, friherre,
militär, politiker, f. 22 okt. 1688, ingick tidigt
i krigstjänst och utnämndes 1705 till fänrik vid
wismarska regementet, där han 1707 befordrades till
löjtnant. S. å. transporterad till Jönköpings
infanteri, blef han där 1708 kaptenlöjtnant och
deltog i slaget vid Holowczyn. Vid Poltava
råkade han i rysk fångenskap, hvarifrån först
fredsslutet i Nystad 1721 befriade honom.
Han erhöll då afsked ur krigstjänsten med
öfverstelöjtnants titel. - Det var dock å ett
helt annat område, det parlamentariska, C. skulle
ådraga sig allmännare uppmärksamhet. Från 1738
till sin död bevistade han nämligen alla riksdagar,
vid samtliga utom 1738-39 och 1742-43 medlem af
sekreta utskottet, och torde kanske kunna betecknas
såsom den mest pregnanta exponenten för hattpartiets
partifanatism och intolerans mot olika tänkande.
Så yrkade han 1739 i sekreta deputationen, att ej
allenast sex riksråd skulle afsättas, utan straffet
särskildt skärpas för Taubes vidkommande, på grund af
hans dotters kända förhållande till konung Fredrik,
ty ständerna "måste vara betänkta på att ur vägen
rödja den landskunniga förargelsen och efter Abrahams
exempel utdrifva tjänstepigan med hennes son". När
riksråden ej ville foga sig i sekreta utskottets
dom, utan vädjade till stånden, yrkade C. ock utan
framgång, att denna deras djärfhet skulle särskildt
bestraffas. 1741 var han outtröttlig att underblåsa
krigslågan med af bibelspråk späckadt ordsvall om
"Abels blod" (sinclairska mordet), som måste hämnas.
Mot Gyllenstierna, Arckenholtz m. fl. politiska
brottslingar, som motverkat hans partis planer, känd©
hans hämndlystnad knappt några gränser. Till följd
af det ryska krigets olyckliga utgång tvungen att
hålla sig på defensiven vid 1742-43 års riksdag, sökte
han regelbundet att hindra det af hans motståndare då
behärskade sekreta utskottets planer, beskyllande det
för olaglighet, hämndlystnad o. s. v. och vädrande
illfundiga afsikter i allt hvad det föreslog.
Vid 1746-47 års riksdag fick han åter gifva otygladt
lopp åt sin förföljelselusta, i rättegångarna mot
Sam. Åkerhielm, Springer m. fl. Men ej litande ens
på de extra domstolar, med hvilka hattarna alltid
i partisyfte sökte ersätta de ordinarie, yrkade
han i förening med Björnberg, att blotta angifvelsen
för "förrädiska stämplingar" skulle vara nog att
föranleda en persons häktande. Död i Ljungby i
Skåne 23 okt. 1755. V. M
5. Henrik Gideon C., den föregåendes
halfkusins son, militär, f. 1725 i Stockholm, deltog
dels som artillerilöjtnant (1757-59) och dels som
kapten vid marinkåren (1760-61) i pommerska
kriget. 1765 befordrad till major, utnämndes han
1773 till öfverstelöjtnant vid Sveaborgseskadern.
I elfva års tid var C. anställd vid Sveaborgs
fästningsbyggnad, hvarför Ehrensvärd till hans
ära kallade ett detacheradt verk vid
Gustafssvärd "Kaponjären Coyet". Som politiker
tillhörde han, liksom Ehrensvärd, hattpartiet.
Död 1774 på Sveaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
