Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Cross, Mary Ann, engelsk romanförfattarinna, George Eliot - Cross Richard Assheton, viscount C., engelsk statsman - Crossfell - Crossopterygii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i stor ensamhet, men läste med verklig glupskhet i
synnerhet teologi och historia. Hennes intressen gingo
i strängt kristlig riktning, men detta ändrades, sedan
hon 1841 med fadern flyttat till staden Coventry
och där kommit i beröring med annorledes tänkande
personer, särskildt i en industriidkare Charles Brays
familj. Under detta inflytande förlorade hon snart
sin tro, och 1842 upphörde hon att deltaga i den
offentliga gudstjänsten. 1846 utgaf hon anonymt en
öfversättning af Strauss’ "Jesu lefnad", ett arbete,
som var riktadt mot den ortodoxa uppfattningen af
bibeln. På grund af sin förändrade lifssyn hade hon
nästan kommit på spänd fot med fadern, hvilket dock
icke hindrade henne att vårda honom under de tre sista
åren af hans lif. Han dog 1849, och uttröttad begaf
hon sig öfver vintern till Genova för att hvila. Efter
återkomsten till England fick hon i uppdrag att
skrifva för "Westminster review" och slog sig ned i
London såsom biträdande redaktör för denna radikala
tidskrift, som bland sina medarbetare räknade Stuart
Mill och Herbert Spencer. Där blef hon bekant med
G. H. Lewes, och från och med 1854 lefde de tillsamman
i en förening, hvilken de själfva betraktade såsom
ett äktenskap. Vigsel kunde Lewes icke erhålla,
då han enligt engelsk lag icke kunde skiljas från
sin första hustru, som ännu lefde på dårhus. Efter
ett uppehåll i Weimar och Berlin, hvarunder Lewes
skref sin bekanta Goethebiografi, slogo de sig ned
i London, och först nu, vid 37 års ålder, började
Mary Ann Evans sitt egentliga författarskap. Hennes
första försök var
Amos Barton, som publicerades 1857 och följdes
af andra korta berättelser, samlade under titeln
Scenes of clerical life (1858;
"En kärlekshistoria", 1867,
"Bilder ur engelska presters lif", 1888).
Den lilla samlingen gjorde en viss lycka, så att hon
strax började på en större berättelse, hvilken utkom
1859 och med ens placerade henne bland samtidens
förnämsta författare. Det var
Adam Bede (svensk öfv. 1861).
S. å. kom
The lifted veil
("Den lyfta slöjan", följetong i Aftonbladet 1880)
och året efter
Brother Jacob (båda i Blackwood’s Magazine)
samt en ny roman,
The mill on the Floss ("Qvarnen vid Floss", 1890),
och år 1861 ökade ytterligare
Silar Marner (svensk öfv. 1861 och 1888)
hennes berömmelse. I dessa romaner hade hon gifvit
liffulla skildringar af engelskt samhällslif och
engelsk natur, innehållande mycket själfbiografiskt.
Men under en resa i Italien fattade hon planen att
skrifva en stor roman med ett ämne ur renässansens
historia. På detta sätt tillkom
Romola (1863; svensk öfv. 1887),
tung och ointressant; icke heller anses hennes nästa
roman, i hvilken hon grep tillbaka till sitt förra
ämnesval, synnerligen lyckad:
Felix Holt, the radical (1866;
"Felix Holt, eller radikalen", 1867).
Ej heller hennes poetiska försök, dramat
The spanish gipsy (1868),
är af något större intresse. 1872 afslutade hon en stor
och diger skildring, på hvilken hon arbetat i flera år:
Middlemarch ("Ur landsortslifvet", 1888–89).
Den såldes i mycket stor upplaga och mottogs gynnsamt
af kritiken. Hennes skildringssätt började emellertid
blifva alltmera didaktiskt och tungt, fel, som i någon
mån förringa värdet af den eljest, intressanta
Daniel Deronda,
en studie öfver judisk idealism (1876;
"Daniel Deronda", 1878).
1878 dog Lewes, hvilket gjorde ett djupt intryck på
henne. Året därpå utgaf hon sin sista bok,
Impressions of Theophrastus Such, en samling af smärre
uppsatser. 1880 ingick hon äktenskap med en gammal
vän, J. W. Cross, och besökte i hans sällskap Italien,
men hon dog 22 dec. s. å. George Eliot var en af
1800-talets mest betydande romanförfattarinnor. Fastän
född inom samma tiotal år som Dickens och Thackeray,
tillhörde hon dock ett senare stadium i seklets
utveckling. Hennes världsåskådning är skarpt
antireligiös samt positivistisk-naturalistisk. Hennes
stil är bredt beskrifvande, och med åren blef hennes
framställningssätt synnerligen tungt och omständligt
samt alltför didaktiskt. Intressantast äro hennes
äldre romaner, som gifva lifliga skildringar ur
engelskt medelklasslif i småstäderna och på landet.
Hon eger betydande verklighetssinne, synnerligen fin
psykologisk uppfattning, omfattande sympati samt en
bergfast tro på mänsklighetens framåtskridande. Hennes
svaghet ligger i uppfinningen och kompositionen.
Fabeln är ofta mindre väl genomförd och fördröjes
genom alltför många afvikelser. Se vidare
Cross, "George Eliofs life as related in her letters and journals" (3 vol. 1885),
Dowden, "Studies in literature" (2:a uppl. 1882),
Stephen, "Hours in a library" (1874–79), samt
H. Westermarck, "George Eliot och den naturalistiska romanen" (1894).
J. M.
Cross [krå’s], Richard Assheton, viscount C.,
engelsk statsman, f. 1823 nära Preston, genomgick
Rugby school under den utmärkte Th. Arnolds
föreståndarskap, studerade sedan i Cambridge,
där han 1846 blef bachelor of arts, och blef 1849
praktiserande advokat. C. har haft säte i underhuset
som representant för staden Preston 1857–62 och
för grefskapet Lancashire 1868–86. (Vid sitt val
1868 besegrade han ingen ringare motkandidat än
Gladstone.) Han tillhörde torypartiet och räknades
bland lord Derbys närmaste politiska vänner. 1874 blef
han, utan att förut ha beklädt något statsämbete,
inrikesminister i Disraelis kabinett och genomdref
som sådan bl. a. en lag om arbetarbostäder,
den s. k. Cross act (Artisans’ dwellings act af
1875. Se Arbetarbostäder, sp. 1307) och en fabrikslag
(1878). C. afgick med toryministären 1880, var ånyo
inrikesminister i Salisburys kortlifvade ministär
juni 1885–febr. 1886 och därefter minister för
Indien i hans andra kabinett 1886–92. I samband med
det konservativa partiets demokratisering under
lord Randolph Churchills inflytande förflyttades
C. 1886 såsom peer (viscount C.) till öfverhuset
liksom kort förut hans vän och meningsfrände
sir Stafford Northcote (viscount Iddesleigh). Som
storsigillbevarare tillhörde C. juni 1895–okt. 1900
Salisburys tredje kabinett, men utträdde därur vid
rekonstruktionen efter nyvalen hösten 1900.
Crossfell [krå’s fe’l] l. Cross fell, högsta spetsen
i Penninska bergskedjan, vid floden Tees källa,
i engelska grefskapet Cumberland, 882 m.
Crossopterygii, zool., en ordning ganoidfiskar,
inneslutande ett stort antal fisksläkten företrädesvis
från den paleozoiska perioden. Af denna ordning
kvarlefva numera två i Afrika förekommande släkten:
Polypterus (se Bichir) och Calamichthys. Alla
hithörande fiskar hafva en eller flera breda
strupplåtar i st. f. gälhinnestrålar och tillspetsad
"difycerk" eller (hos några fossila arter)
heterocerk stjärtfena. Bröst- och bukfenor bäras af
ett fjällbeklädt skaft. Fjällen äro tjocka, rombiska
(såsom hos de nu lefvande arterna) eller tunna, runda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
