- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
921-922

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Crusenstolpe - Crusher-apparat - Crusius, Gottlob Christian, tysk lexikograf - Crusius, Otto, tysk språkforskare - Crustacea - Cruti - Cruus - Cruveilhier - Crux - Cruyshautem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

litteraturslag, där roman och historia äro
sammanblandade på ett förvillande sätt, så att
rent diktade händelser och hätska antydningar få
utseende af sanning. Bland C:s historiska arbeten
från hans senare år må nämnas Karakteristiker,
ur samtidas förtroliga bref och anteckningar

(1851), Preussens hof och början af Frankrikes hof
(i "Europas hof", 1853-54), Revolutionen den 13
Mars 1809
(1859), Historiska personligheter (I,
1861; II under titeln Stamfaderns antecedentia,
1863). Till denna tid höra också Riksdagen 1850 på
scenen och mellan kulisserna
(1850), Riksdagen 1851
o. s. v. (1851) samt Anekdoter för både historiens
och skämtets vänner
(s. å.). Utom sina skönlitterära
ungdomsskrifter författade han novellen Bigtfadern
(1842) och romanen Tvenne äktenskap (1847). 1846
var han en bland utgifvarna af tidningen "Dagen",
hvarjämte han flera år medarbetade i "Folkets röst",
hvars revy, "Till våra läsare i landsorten", han
skref. Äfven i andra Stockholmstidningar, såsom
"Aftonbladet", "Svenska tidningen" samt "Post- och
inrikestidningar", medverkade han. Flera år författade
han biografiska uppsatser för "Miniatur-almanach",
och 1857-65 tecknade han - med stilistiskt behag
och oväld i omdömet - "dödsrunor" i kalendern "Svea"
(140 sådana samlades 1882 i Medaljonger och
statyetter
). Ända till sin död skref han nästan alldeles
ensam "Ställningar och förhållanden", hvilka dock
under de senare åren förlorade en stor del af sitt
förra intresse och därför på slutet allt mindre
uppmärksammades. Han afled i Stockholm 18 jan. 1865.

C. var en å hufvudets vägnar rikt begåfvad
personlighet. Hans förnämsta fel var ett passioneradt
lynne, som icke sällan hindrade honom att döma
sansadt och gjorde det omöjligt för honom att glömma
en oförrätt. Trots sin bitterhet mot de höge och
mäktige var han till sitt skaplynne aristokrat. Ett
yppigt lifs njutningar - synnerligast bordets - egde
för honom ett oemotståndligt behag. Som författare
intager han ett framstående rum, och hans stil var af
samtiden högt skattad. Det är den cirklade akademiska
prosan, sådan den blomstrade under århundradets
början, med långa, invecklade perioder och en viss
sirlighet i uttrycket, som öfverallt får sin spets
genom den fina, oftast halft fördolda ironien. På
vår tid verkar den något tung och föråldrad, men
också med något af den stämning, som det gamla
ofta eger. Hans prosa är riddarhusvältalighet. Hans
romaner, som lida af en bristfällig komposition och
svag karaktärsteckning, utgöra ingen prydnad för den
svenska litteraturen. Hans historiska författarskap,
i hvilket fantasien och lidelsen ofta grumlade
sanningen och ovälden, kännetecknades af Blanche
med de träffande orden: "det är ej historia, det
är ej roman; det väger mellan båda". Det af honom
ofta använda uttrycket "historiskt" har öfvergått
till ett ordstäf, som betecknar motsatsen af
tillförlitlighet. Dock egde C. goda samlingar till
sitt förfogande, och man kan icke förneka, att han
spridde ljus öfver många dunkla tilldragelser i sin
samtids historia. Jfr "Fjerde brefvet" (1838) och
sista häftet (1865) af "Ställningar och förhållanden",
"Grupper och personnager från i går" af Orvar Odd
(O. P. Sturzen-Becker, 1861), "Minnen af svenskt
författarlif 1840-1860" af E. Flygare-Carlén (1878),
Biografiskt lexikon, III, s. 346 ff. (själfbiografi),
A. Ahnfelt, "M.
J. Crusenstolpe" (2 bd, 1880-81), K. Warburg,
"Johan Gabriel Richert" (1905), och J. Mortensen,
"Från Aftonbladet till Röda rummet" (s. å.). (J-M.)

3. Johan Fredrik Sebastian C., den föregåendes
broder, ämbetsman, författare, f. 25 aug. 1801,
blef 1818 fänrik och 1824 löjtnant vid Andra
lifgardet. 1825 tog han afsked och gaf sig ut
i grekiska frihetskriget, där han under general
Fabvier kämpade mot turkarna. Sedermera hade han
anställning på de svenska generalkonsulaten i
Tripolis, Brasilien och Marokko samt utnämndes
1842 till konsulatsekreterare på sistnämnda
plats. 1847 blef han tillförordnad konsul och 1858
generalkonsul i Alger. 1860 utnämndes han till chargé
d’affaires och generalkonsul i Lissabon och 1866 till
ministerresident därstädes. Han afled 23 juli 1882,
under ett tillfälligt besök i Stockholm. C. öfversatte
koranen från grundspråket (1843).

Crusher-apparat [kra’j8-] l. Crusher gauge
[kra’j8 géYdj], eng., en af den engelske
kaptenen Noble konstruerad apparat för
mätning af gastrycket vid explosioner.
E. S-m.

Crusius, Gottlob Christian, tysk lexikograf, f. 1785,
d. 1848, verkade som lärare och har blifvit bekant
särskildt genom sina många skolböcker. Mycket spridd
var hans ordbok öfver Homeros (5:e uppl. 1856).

Crusius, Otto, tysk språkforskare, f. 1857 i Hannover,
blef 1886 professor i Tübingen, hvarifrån han 1898
flyttade till Heidelberg och 1903 till Mimenen. Sedan
1888 utgifvare af "Philologus", tidskrift för
klassisk filologi, har C. utvecklat en rik verksamhet
på den grekiska språk- och litteraturhistoriens
område. Han har utgifvit Herondas’ mimiamber (1892;
4:e uppl. 1904), Babrios’ fabler (1897), en ny
upplaga af grekiska antologien (s. å.) m. m. samt
skrifvit Beiträge zur griechischen mythologie und
religionsgeschichte
(1886), Untersuchungen zu Herondas
(1892), Die delphischen hymnen (1894) och en biografi
öfver Erwin Rhode (1902).

Crustacea, zool. Se Kräftdjur.

Çruti, omedelbar uppenbarelse. Se Indiens språk
och litteratur
.

Cruus [krus], Jesper Mattsson, krigare. Se Krus.

Cruveilhier [kryväljc’], Jean, fransk läkare och
anatom, f. 1791, död, efter mångårig sjukdom,
1874, var professor i kirurgi i Montpellier,
då han 1824 kallades att öfvertaga professuren i
anatomi vid medicinska fakulteten i Paris. Tio år
därefter utbytte han denna lärostol mot den af hans
lärare Dupuytren grundade professuren i patologisk
anatomi. Hans Traité d’anatomie descriptive, som
första gången utkom 1828, har tjänat till ledning för
flera generationer läkare, hans Anatomie pathologique
du corps humain
(2 bd folio med 230 taflor, 1830-42)
och hans Traité d’anatomie pathologique générale (4
dlr 1849-62; 5:e delen, 1864, är icke hans verk) äro
värdiga minnesmärken af hans vetenskapliga forskning.
Bg.*

Crux (lat.), kors; fig., marter, plåga, kval,
lidande. I den katolska kyrkan är crux namn på
en högtidlig procession, hvarvid korset bäres
i spetsen. - Crux interpretum (ett
kors för tolkarna), svårförklarligt ställe hos en
författare. Fordom betecknades sådana ställen ofta
med kors.

Cruyshautem [krö’jshåtem], fabriksort i belgiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:27:11 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free