Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyan - Cyan-allyl - Cyan-amid - Cyanat - Cyanea - Cyanider - Cyanit - Cyan-kalium - Cyanometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vätesyra, rodanvätesyra, HSCN. Denna bildar med
metalloxider vatten och rodanmetaller (rodanurer
och rodanider), hvilka i allmänhet äro lösliga i
vatten. Järnrodaniden har en intensivt blodröd färg,
hvarför man på laboratorierna använder rodankalium
såsom medel att upptäcka järn. Rodankalium bildas
lätt genom sammansmältning af cyankalium med svafvel
eller svafvelmetaller. P. T. C.*
Cyan-allyl. Se Senap.
Cyan-amid, kem., CN.NH2, framställes syntetiskt
t. ex. genom inverkan af klorcyan på ammoniak och
bildar färglösa kristaller, som äro lättlösliga
i vatten, alkohol och eter samt smälta vid
40°. Cyanamiden polymeriseras lätt (vid förvaring,
upphettning o. s. v.) till dicyandiamid och
t. o. m. tricyan-triamid. Båda väteatomerna kunna
ersättas af metall-, alkohol- och syreradikaler. I
senaste tid har kalciumcyanamid, CaCN2, fått praktisk
betydelse för tillgodogörande af luftens kväfve på
kemisk väg. Kväfve upptages nämligen af glödande
kalciumkarbid under direkt bildning af cyanamid,
och denna reaktion kan fabriksmässigt utföras så, att
luft befrias från större delen af sitt syre genom att
ledas öfver glödande kopparspån, och kväfvet inledes
i en med kalk och kol beskickad elektrisk karbidugn,
där det absorberas af karbidsmältan under bildning
af CaCN2. Produkten, s. k. kalkkväfve, är en af
kalciumoxid och kol förorenad gråsvart massa med
14-22 proc. kväfve och har funnit användning dels som
kväfvegödningsmedel för jordbruket, dels som billigt
utgångsmaterial för syanidframställning. G. H-r.
Cyanat, kem., salt af cyansyran (se d. o.).
Cyanea, zool. Se Cœlenterata, sp. 489.
Cyanider l. Cyanurer, kem., cyans föreningar med
metaller, d. v. s. cyanvätesyrans l. blåsyrans
salter. De höra till haloidsalternas
klass. Alkalimetallernas cyanider äro mycket
beständiga mot värme och kunna utan sönderdelning
upphettas till glödgning. De upptaga i smältande
tillstånd syre ur luften eller ur lätt reducerade
metalloxider och öfvergå därvid till cyansyrans
salter, d. v. s. till cyanater. Till följd däraf
äro de förträffliga reduktionsmedel. Med svafvel
förenas de på samma sätt till rodanmetaller. I
lösning sönderdelas de mycket lätt, i synnerhet
vid kokning. Cyangruppen spjälkas därvid under
vattenupptagande, så att ammoniak och myrsyrade
salter uppstå (KCN+2H2O = NH3+HCOOK). Blåsyra är
en ytterst svag syra, till följd hvaraf cyaniderna
sönderdelas äfven af en så svag syra som kolsyra,
vid närvaro af vatten. I fuktig, kolsyrehaltig luft
hafva de fördenskull en stark lukt af blåsyra. De
tunga metallernas cyanider äro i allmänhet
olösliga fällningar; endast cyankvicksilfver,
som är en ovanligt beständig förening, är lösligt i
vatten. De sönderdelas vid upphettning. Vismut och
de s. k. jordmetallerna förenas ej med cyan. Alla
olösliga cyanmetaller, utom cyanbly, lösas af
alkali-metallernas cyanider, hvarvid s. k. komplexa
cyanider uppstå, hvilka oftast utmärkas genom en
ovanlig grad af beständighet. De äro salter af nya
komplexa syror, som innehålla den tunga metallen
så fast bunden, att den sistnämnda ej längre
kan upptäckas med vanliga reaktionsmedel. Sådana
komplexa cyanider äro t. ex. blodlutsalterna.
Kaliumsalterna af de komplexa guld-, silfver-
och kopparcyanvätesyrorna användas i galvanoplastiken
till utfällning af nämnda tunga
metaller. Bland de komplexa cyaniderna äro
platinaföreningarna mest utmärkta genom sina vackra
färger. De kristalliserande cyanplatina-föreningarna
hafva på olika ytor oftast olika färger. Kaliumsaltet
är t. ex. blått och gult, bariumsaltet blått, grönt
och gult, magnesiumsaltet körsbärsrödt, stålblått
och metalliskt grönt. Bariumplatinacyanur, BaPt(CN)4,
visar mycket stark fluorescens och omvandlar icke
endast ultravioletta strålar i synligt ljus, utan
äfven Röntgen- och Becquerelstrålar samt användes
därför till s. k. Röntgenskärmar för påvisande af
dessa strålar. P. T. C. (H. E.)
Cyanit (Kyanit), lerjordssilikat af
sammansättningen Al2 SiO5. Det har ofta en särdeles
vacker himmelsblå färg och slipas någon gång till
ringstenar o. d. De vackraste cyaniterna förekomma
vid S:t Gotthard. Storbladiga, vackert blåfärgade
stycken fås från Röros i Norge; mindre vackert
färgade varieteter finnas vid Horrsjöberget i
Värmland och på ett par andra ställen i Sverige.
A. E. N.*
Cyan-kalium, Kaliumcyanid, Blåsyradt kali, kem.,
erhålles genom mättning af cyanväte-syra med kali
eller genom upphettning af gult blodlutsalt,
K4Fe(CN)6, hvars cyanjärn då sönderdelas i kol järn
och kväfgas. Vid det sistnämnda framställningssättet
förstöres en tredjedel af saltets hela cyanhalt. För
att så mycket som möjligt tillgodogöra denna cyanhalt
plägar man vid fabriksmässig framställning af
cyankalium blanda blodlutsaltet med pottaska
(kaliumkarbonat, K2CO3), hvarvid järn, kolsyra
och kaliumcyanat (se Cyanat) uppstå jämte cyan
(K4 Fe(CN)6 + K2 CO3 = 5 KCN + KOCN+CO2+Fe). Sådant,
af kaliumcyanat förorenadt cyankalium kallas
Liebigs cyankalium och är det, som vanligen
förekommer i handeln. Eller också smälter man
det torra blodlutsaltet med natrium, hvarvid
järn afskiljes och en blandning af cyankalium
med cyannatrium erhålles. Angående egenskaper i
öfrigt se Cyanider. Cyankalium bildar hvita, hårda
stycken, som lukta af blåsyra. Det är ett häftigt
gift samt användes i fotografi och i galvanoplastik.
P. T. C.*
Cyanometer l. Kyanometer (af grek. kyanos, blått,
och metron, mått), äfven kallad Kolorigrad, fys. och
meteor., ett instrument för uppmätning af intensiteten
eller mättningsgraden hos himlens blåa färg. Saussure
betjänade sig, för sådana mätningar, af en skala,
sammansatt af en mängd lika stora papperslappar,
färgade med berlinerblått i alla nyanser mellan rent
hvitt och blåsvart. Aragos Cyanometer grundar sig
därpå att en vinkelrätt mot axeln slipad kvartsskifva
af 5 mm. tjocklek gifver himlens azurblåa färg,
när det ljus, som träffar den, är polariseradt och,
efter genomgången genom den samt innan det kommer in
i ögat, får passera ett dubbelbrytande prisma. Den
blåa färgen är mera mättad, ju fullständigare
polariseringen är. Olika grader af polarisering
åstadkommas därigenom att ljuset under olika vinklar
får genomgå en s. k. glassats, d. v. s. en mängd
sammanlagda parallella glasskifvor. I detta instrument
kommer ljuset från ett hvitt papper, går sedan genom
glassatsen, därpå genom kvartsskifvan och slutligen
genom det dubbelbrytande prismat. Synfältet har då
en blå färg. Vrides nu glassatsen, till dess denna
blåa färg öfverensstämmer med himlens, så angifver
vridningsvinkeln färgens styrka. - Ingen af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
