Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 1005-1006 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cykloid - Cykloidpendel - Cyklometer - Cyklon - Cyklop - Cyklopiska murar - Cyklop-öarna - Cyklorama - Cylinder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

form), Hjul-linje, geom., den kroklinje (A E B), som
en punkt (P) på en cirkels (C) periferi beskrifver,
när denna cirkel rullar utan glidning på en rät linje
(AB). Spikarna i ringen på ett rullande hjul beskrifva
dylika bågar.

Den tid en kropp, som faller
utefter denna linje, behöfver för att uppnå den
lägsta punkten är alltid densamma, från hvilken
punkt på linjen den ifrågavarande kroppen än må hafva
börjat sin rörelse. Cykloiden kallas därför också
isokron. Flera utmärkta matematiker, först Galilei,
hafva sysselsatt sig med denna i geometriskt och
mekaniskt afseende märkliga kurva. Jfr
Epicykel och Hypocykloid. A. M-y.*

Ordet cykloid begagnas äfven som adjektiv,
i betydelsen "med afrundad" (näml. kant),
"slätkantad". Jfr Bergfiskar, sp. 1457.

Cykloidpendel, mek. Om en enkel pendel är så anordnad,
att den svänger utefter bågen till en cykloid (icke,
såsom eljest är förhållandet, utefter en cirkelbåge),
så är svängningstiden alldeles oberoende af bågens
storlek. Pendeln är då isokronisk och benämnes
cykloidpendel. Någon praktisk betydelse eger denna
pendel icke. G. R. D.*

Cyklometer (af grek. kyklos, cirkel, och metron,
mått). Se Perambulator. - Cyklometriska funktioner,
mat. Se Trigonometriska funktioner.

Cyklon (af grek. kyklos, krets, omlopp), meteor., en
af Piddington införd benämning på de i Indiska oceanen
förekommande hvirfvelstormarna. Namnet användes numera
om alla stormar, hos hvilka den hvirflande rörelsen
kunnat konstateras. I cyklonen är alltid lufttrycket
lägre än i omgifningen och lägst i det s. k. centrum,
hvarest vindstilla råder. Rundt omkring centrum
däremot hvirflar luften med ytterlig våldsamhet,
och detta i en bestämd riktning, nämligen motsols
eller i motsatt led mot en urvisare (S–Ö–N–V) på
norra och medsols eller i samma led som en urvisare
(S–V–N–Ö) på södra halfklotet. Hvirfvelstormarna
hafva fått olika namn, alltefter de oceaner, i hvilka
de förekomma: tyfoner i de kinesiska farvattnen,
hurrikaner (orkaner) i de västindiska o. s. v. Senare
undersökningar hafva visat, att alla barometriska
minima i meteorologiskt afseende äro att betrakta
som cykloner, ehuru vinden hos de vid våra latituder
uppträdande barometriska minima ej uppnår samma
styrka som i de egentliga cyklonerna. För att antyda
denna likhet användes numera benämningen cyklon i
betydelsen af barometerminimum. Se vidare
Väderlek.
R. R.*

Cyklop (lat. cyclops, af grek. kyklops, "rundöga", af
kyklos, krets, cirkel, och ops, öga), grek. myt. Man
tänkte sig cykloperna såsom jättelika gestalter med
ett enda cirkelrundt öga midt i pannan. Hos Hesiodos
höra de till titanernas släkt, söner af Uranos och
Gaia. De inspärras af Uranos och sedan af Kronos
i Tartaros, men frigifvas af Zeus och tillverka åt
honom åskan och blixten, hvarigenom han
blir oöfvervinnelig i striden mot titanerna. Hos
Homeros äro de ett jättelikt och rått herdefolk,
boende på någon ö i Medelhafvet, hvilken man sedermera
identifierade med Sicilien. Under den senare forntiden
tänkte man sig cykloperna hufvudsakligen såsom
jättelika smeder i Hefaistos’ tjänst, hvilka hade sin
verkstad i djupet af eldsprutande berg, företrädesvis
Etna. Vid afbildandet af dessa sistnämnda cykloper
har den grekiska konsten ofta frångått det äldre
föreställningssättet och återgifvit dem med normal
ansiktsbildning. Äfven finnas bilder af cykloper med
tre ögon. A. M. A.

Cyklopiska murar l. Pelasgiska murar kallas de
kvarlefvor af stadsmurar och konungaborgar i Grekland,
Mindre Asien och Italien, hvilka äro
urgamla alster af grekisk (pelasgisk) byggnadskonst
och härstamma från tiden före 1000 f. Kr. Dessa
jättemurar äro, utan hjälp af något bindemedel,
hopfogade antingen af väldiga, råa, månghörniga
stenblock (hvarför de äfven benämnas
polygonmurar) eller af regelmässigt huggna, jämnhöga
kvaderstenar.

Cyklopisk mur från Tiryns.

Cyklop-öarna (it. Scogli de ciclopi l. Faraglioni),
sju basaltklippor s. om staden Aci reale, på
Siciliens östkust. Enligt sagan slungades de af
den blinde Polyfemos mot Odysseus. Den vackraste är
omkr. 70 m. hög och 700 m. i omkrets, sammansatt af
basaltpelare omväxlande med vackra kristaller och
betäckt af ett kalklager, som innesluter en mängd
fossila snäckor.

Cyklorama (af grek. kyklos, cirkel, och horan, se,
skåda), ett slags rundmålning. Se Panorama.


Cylinder (af grek. kylindein, rulla), vals,
vält. 1. Geom. En kropp, som är begränsad af
tvenne planparallella, kongruenta, krokliniga
figurer, bottenytorna, och en dem förenande buktig,
s. k. cylindrisk, yta, mantelytan, hvilken uppkommer
genom en rät linjes rörelse parallellt med sig själf
utefter nämnda figurers periferier. Den räta linje,
som sammanbinder bottenytornas medelpunkter, kallas
axel och den, som drages vinkelrätt från den ena ytan
till den andra, höjd. Allteftersom axeln står lodrätt
eller snedt mot bottenytorna, kallas cylindern rak
eller sned. I förra fallet sammanfaller höjden med
axeln. Om bottenytorna äro ellipser eller cirklar,
kallas den elliptisk resp. cirkulär. En rak cirkulär
cylinder kan äfven tänkas uppkomma därigenom att
en rektangel vrides omkring en af sina sidor. En
cylinders volym erhålles därigenom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>