Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cypern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folkmängden uppgick 1891 till 209,286 och 1901 till
237,022 (oberäknadt militären), utvisande en ökning
af 13,25 proc. och en folkmängdstäthet af 25 inv. på l
kvkm. Af 1901 års folkmängd voro 51,309 muhammedaner,
182,739 grekiska trosbekännare och 2,974 andra
(armenier, maroniter, judar m. fl.). Grekerna
hafva l ärkebiskop, i Nikosia, och 3 biskopar,
i Larnaka, Ktima (Pafos) och Kerynia (Myrtu). Den
cyprisk-ortodoxa kyrkan är oberoende af patriarken
i Konstantinopel och bildar ett själfständigt
kyrkosamfund. - Utom 1 gymnasium, 4 högre skolor för
grekiska kristna samt 1 högre skola för muhammedaner
äro skolorna folkskolor, näml. (1904) 281 för
grekiska kristna (med 17,706 barn), 122 muhammedanska
skolor (med 4,552 barn), 3 armeniska skolor och 2
maronitiska; alla dessa hafva statsunderstöd (4,484
pd st.) och stå under statens inspektion. Dessutom
funnos s. å. 26 kristna och 30 muhammedanska skolor,
upprätthållna af donationer eller kommunala bidrag. -
På ön utgifvas 8 veckotidningar på grekiska och l
på turkiska.
Förvaltning. Enligt fördraget mellan Storbritannien
och Turkiet 4 juni 1878 förvaltas C. af den
förra makten, som på ön representeras af en
high commissioner med en koloniguvernörs vanliga
myndighet. Han biträdes af ett verkställande råd af
3 engelska ämbetsmän samt af ett lagstiftande råd af
18 ledamöter, däraf 6 utses af engelska kronan bland
de engelske funktionärerna på ön samt 12 väljas (för
5 år), 3 af öns muhammedaner och 9 af öns öfrige
invånare. Valrätt ha alla turkiska och engelska
undersåtar samt främlingar, som bott på ön i 5 år och
betala skatt samt äro minst 21 år gamla. Med undantag
för tributen till Turkiet, öfverkommissariens lön och
taffelpengar, de sex officielle rådsmedlemmarnas lön
samt domares aflöning och de nödvändiga utgifterna
för domstolarna bestämmer det lagstiftande rådet
öfver budgeten. Alla af rådet antagna lagar kunna
förkastas af konungen. För förvaltningsändamål
är ön delad i 6 distrikt, uppkallade efter sina
hufvudstaden Nikosia, Larnaka, Famagusta, Limasol,
Pafos och Kerynia. Domstolarna äro sedan 1883 en
af två engelska domare bestående högsta domstol,
som är appellationsdomstol i civil- och brottmål,
6 assisdomstolar med obegränsad kriminell domsrätt,
6 distriktsdomstolar med begränsad kriminell och
obegränsad civil domsrätt, 6 polisdomstolar samt 10
bydomstolar för afdömande af bagatellsaker. I alla,
utom högsta domstolen, sitta infödda domare (kristna
och muhammedaner). Hufvudstad är Nikosia.
Historia: C:s första kände inbyggare voro hethiterna,
hvilka funnos där 1400 f. Kr. och hvilkas namn gifvit
upphof till det namn på ön, under hvilket den var
känd af fenicier och hebreer, Kittim. Däremot vet
man ej orsaken till egyptiernas namn på C., Kefa,
eller assyriernas, Jatnan. Tidigt slogo sig fenicierna
ned på ön och grundade dess mest betydande städer,
hvilkas namn därför voro semitiska (såsom: Kition,
nu Larnaka, Salamis, Pafos, Amathus, Soloi), och
deras religion var äfven under den grekiska tiden den
öfvervägande folkreligionen. Senare kommo grekiska
invandrare af olika stammar, hvilka delade ön i
många småstater med monarkisk styrelseform. Dessa
småkonungar bära grekiska namn redan 708 f. Kr.,
då den assyriske konungen
Sargon uppräknar dem bland sina vasaller. Efter det
assyriska väldets fall (606) blef Tyros öfverherre på
ön, hvilken sedan kom under Egyptens konung Amasis
(567-540), därefter under perserna, från hvilka
den befriades af grekerna under Atens ledning
(478-449). Efter 410 förenade konung Euagoras af
Salamis hela ön till ett fullt grekiskt rike och
lyckades försvara sig mot perserna ända till sin död,
374. Men då nu C. åter delades i småriken, vunno
perserna öfverhöghet öfver ön. Efter slaget vid Issos
(333) gaf sig ön under Alexander och blef efter hans
död ett tvistefrö mellan Ptolemaios och Antigonos,
till dess den slutligen förenades med Egypten, den
förres rike. Understundom lämnades ön åt någon yngre
prins af det egyptiska konungahuset. Slutligen gjorde
Cato d. y. C. till romersk koloni 68 f. Kr., och
det stannade sedan i Roms ego ända till det romerska
rikets delning (395 e. Kr.), då det tillföll det östra
riket, det sedan s. k. grekiska kejsardömet. Väl
intogo på 600-talet sarasenerna ön två gånger,
men den återtogs af grekerna. En grekisk prins,
Komnenos I, som var ståthållare där, gjorde sig
dock oberoende, och hans efterkommande regerade ön,
till dess Rikard Lejonhjärta under sitt korståg
(1191) eröfrade den och sålde den för 25,000 mark
silfver till tempelherrarna, som emellertid snart
återlämnade ön till den engelske konungen. Denne
skänkte då (1193) C. till exkonungen af Jerusalem
Guido af Lusignan, hvars ätt på manssidan utslocknade
1267. En frände till den siste Lusignan, Hugo III,
af det antiokenska furstehuset, blef då konung och
kallade sig som konung Hugo af Lusignan, hvarför man
brukar räkna honom och hans efterträdare till denna
familj. Flera af dessa furstar voro betydande män,
och ön hade på deras tid en glansperiod, som dock
slutade redan innan ätten utdog. Den siste konungens
änka, venezianskan Caterina Cornaro (se
Cornaro), lämnade ön åt sin fädernestad, Venezia, som
1489 tog den i besittning och behöll den till 1571,
då C. eröfrades af turkarna efter ett tappert försvar
af Marcantonio Bragadino. Härvid nedsablades 20,000
kristna. Mehemet Ali af Egypten frånryckte i juli
1832 sultanen denna besittning, men 1840 fick Porten
ön tillbaka. Slutligen afstod Turkiet förvaltningen
af C. till England under Berlinkongressen 1878 genom
det ofvan nämnda fördraget af 4 juni, mot villkor
att årligen erhålla en arrendesumma af 92,800 pd
st. De förhoppningar om ett nytt uppsving för det
rikt utrustade landet, som härigenom framkallades,
hafva icke alldeles gått i fullbordan, hvartill väl
hufvudsakligen bidragit engelsmännens ohåga att göra
stora uppoffringar för ett land, som ej är deras. Dock
har den engelska regeringen gjort icke så litet, och
ön har utan tvifvel gått framåt med dess hjälp, om än
långsammare än man beräknat. En ny författning, den
ännu gällande, utfärdades 1882, stora hamnbyggnader
hafva verkställts, vattenledningsarbeten utförts,
energiska åtgärder mot gräshopporna vidtagits,
skolor inrättats, och domstolsväsendet har
reorganiserats. Cyprioternas bevågenhet hafva dock
engelsmännen icke förstått att tillvinna sig.
Litt.: Palma di Cesnola, "C., seine städte, gräber
und tempel" (tysk öfv. 1879), Baker, "Cypern im
jahre 1879" (tysk öfv. 1880), Herquet, "Cyprische
königsgestalten des hauses Lusignan" (1881),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
