Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagsverke - Dagsverksjournal - Dagsverkskonto - Dagsverkslista - Dagsverkspenningar - Dagsverksräkning - Dagsvärmarsläktet - Dagsås - Dagtingan - Dagtraktamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wilskman anmärker (1781) i sitt ”Swea rikes
ecclesiastique wärk”, att direkta dagsverken till prästerskapet
mångenstädes upphört. Se vidare författningskommissionens
samling 1:a d., 2:a h., sid. 679. En
afhandling ”Om svenska allmogens dagsverksskyldighet”
utgafs 1842 af J. Lundell.
Kbg.
Dagsverksjournal. Se Dagsverkslista.
Dagsverkskonto. Se Dagsverkslista.
Dagsverkslista l. Dagsverksjournal, vid
landtbruksbokföring använd, förberedande anteckning
af gjorda dagsverken. Dagsverkslistorna öfverföras
sedan till hufvudbokens dagsverksräkning
(dagsverkskonto), hvari de fördelas
på de personer, som utfört dagsverkena, och de
räkningar (konti), för hvilka dagsverkena utförts.
Dagsverkspenningar, en gammal grundskatt,
inlagd som särskild titel under mantalsräntan.
Den enades först med dräng- och ökdagsverken
(s. k. mantalsdagsverken) och sedan i persedlar samt
blef 1855 satt i penningar.
Kbg.
Dagsverksräkning. Se Dagsverkslista.
Dagsvärmarsläktet, Macroglossa, zool., släkte
af Sphingidernas familj bland svärmarfjärilarna,
omfattande medelstora arter med kort och tjock,
något plattad kropp och med en stor hårkvast
i spetsen af bakkroppen. Hit höra 3 svenska
arter, som flyga endast om dagen med snabba
och plötsliga rörelser från den ena blomman till
den andra. Utan att sätta sig suga de med långt
utsträckt sugsnabel honung, medan de med surrande
vingar hålla sig sväfvande framför blomman. Två
af våra arter hafva i midten glasklara,
genomskinliga vingar och likna med sin yfvigt håriga
bakkropp ganska mycket humlor. Den tredje, med
helt fjällbeklädda vingar och smärtare kropp samt
en fågelstjärtlik hårkvast i spetsen af bakkroppen,
liknar påfallande en kolibri. Huru slående denna
likhet kan vara hos de tropiska arterna af släktet,
framgår af den engelske naturforskaren Bates’ (se
d. o.) berättelse om, huru han i Brasilien åtskilliga
gånger af misstag sköt en Macroglossa titan i den
tro, att det var en kolibri, hvars sätt att sväfva
framför blomman och plötsligt blixtsnabbt flyga till
en annan är fullständigt detsamma.
G. A–z.
Dagsås, socken i Hallands län, Faurås härad.
3,452 har. 441 inv. (1905). Annex till Sibbarp,
Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.
Dagtingan, Kapitulation, krigsv., den
handling, hvarigenom en fästning eller en
truppstyrka efter mer eller mindre ihärdigt försvar, på
vissa öfverenskomna villkor öfverlämnas till fienden.
I regeln föreslås dagtingan skriftligt af endera
(den underlägsna) parten, och om förslaget antages
af motståndaren, föras sedan underhandlingarna af
befullmäktigade parlamentärer; de af dem öfverenskomna
villkoren för dagtingan undertecknas sedan
af båda sidornas öfverbefälhafvare. De förhållanden,
under hvilka en fästnings dagtingan kunde
anses förenlig med fullgjord plikt och ske utan
kränkning af krigaräran, voro tidigare beroende på,
om gångbar bräsch blifvit skjuten, men äro numera,
genom särskilda föreskrifter, till sina hufvuddrag
bestämda inom hvarje här. Dessa föreskrifter äro
dock inom olika härar hvarandra tämligen lika och
innehålla hufvudsakligen: att besättningen skall lida
svår hungersnöd, ammunitionen vara bortskjuten,
alla utvägar till försvar eller att slå sig igenom
uttömda, allt hopp om undsättning försvunnet, och
ingen af dem, som därtill kunna vara berättigade,
villig att öfvertaga kommendantsbefattningen för att
fortsätta försvaret. Kommendanten får, vid beslut
om dagtingan, ej låta inverka på sig af andra skäl
än rent militärisk nödvändighet; han får ej taga
hänsyn till politiska förhållanden eller huruvida
platsen kan komma att spela en större eller
obetydligare roll under kriget, utan endast tänka på,
att den honom anförtrodda fästningen måste
försvaras till det allra yttersta. Blir dagtingan
oundviklig, bör kommendanten söka skaffa sig så goda
villkor som möjligt; att gifva sig på nåd och onåd
bör aldrig sättas i fråga. En kommendant och en
besättning, som fullgjort allt hvad hedern kräfver,
torde också städse kunna räkna på fiendernas
högaktning och, såsom bevis därpå, vid dagtingan
erhålla hederliga villkor, då däremot dåliga försvarare
mötas med rättvist förakt och hårdhet. Såsom
olika grader af kapitulationsvillkor må anföras: 1)
att besättningen blir krigsfångar och utmarscherar
ur fästningen utan vapen, 2) att besättningen blir
krigsfångar, men får utmarschera med militärisk
hedersbetygelse, under vapen, med flygande fanor
och klingande spel, samt nedlägga vapen och fanor
utom fästningen, och 3) att besättningen får fritt
aftåg (stundom genom bräschen) med vapen, fanor
och erforderlig tross, med eller utan förpliktelse
att under viss tid ej strida mot segraren, att
fångar utväxlas o. s. v. – Dagtingan af trupper
i öppna fältet bör ännu mera sällan förekomma,
och för en sådan kunna ännu mindre än för
fästningars dagtingan några allmängiltiga föreskrifter
lämnas.
G. U. (L. W:son M.)
Dagtraktamente (Traktamente), en med
visst belopp för dygn utgående ersättning till civila,
militära och ecklesiastika m. fl. ämbets- och tjänstemän
samt betjänte äfvensom särskildt anmodade
enskilda personer för s. k. extra förrättningar i
statens ärenden. Extra förrättning är antingen bestämd
i allmän författning eller för tillfället anbefalld af
vederbörande myndighet. Eger dylik förrättning
rum å ort, där förrättningsmannen är bosatt, utgår
dagtraktamente endast i undantagsfall, men om resa
till och från förrättningsstället måste företagas,
utbetalas i allmänhet ej blott traktamente för
rese- och förrättningsdagarna, utan äfven godtgörelse för
resekostnaden. För beräkning af dessa ersättningar
äro ämbetsmän m. fl. enligt K. M:ts resereglemente
11 febr. 1881 indelade i 6 klasser med dagtraktamente
af resp. kr. 15, 12, 10, 6, 4,50 och 2,50
samt godtgörelse efter olika grunder för
skjutskostnad, biljetter å järnväg och ångbåt äfvensom
för transport af reseffekter m. m. Ledamot af Andra
kammaren åtnjuter under vissa förhållanden (se
Riksdagsordn. § 23) ett dagtraktamente af 10 kr.
– Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning
skall efter förrättningens slut aflämnas till
Statskontoret, K. M:ts befallningshafvande eller det
ämbetsverk, för hvilket förrättningen verkställts, och
skall innefatta bl. a. underrättelse om resans ändamål
samt uppgift å de dagar, under hvilka förrättning
och resa egt rum. – Ett inom Finansdepartementet
utarbetadt förslag till nytt resereglemente
beror f. n. (1906) på K. M:ts pröfning.
Såsom exempel på dagtraktamentets storlek i
andra länder kan anföras, att detsamma i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
