- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1077-1078

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagtraktamente - Daguerre - Daguerrèotypie - Daguet - Dagugglor - Dagunderofficer - Dagupan - Dagussa - Dagvagn - Dagvakt - Dagvatten - Dagvind - Dagväxel - Dagö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgår med 6, 5, 4 eller 3 kr., hvilka belopp dock
vid vissa tillfällen höjas med 1 kr., och i Tyska
riket med 35, 28, 22, 15, 12, 8 eller 4 mark.
Jfr Resekostnadsersättning och
Sjöaflöning.
R. V.

illustration placeholder

Daguerre [-gär], Louis Jacques Mandé,
fransk konstnär och uppfinnare, f. 18 nov. 1787 i
Cormeilles-en-Parisis (dep. Seine-et-Oise) i Frankrike,
d. 10 juli 1851. Han var först uppbördstjänsteman,
blef senare dekorationsmålare och utstyrde såsom sådan med stor skicklighet ett antal
operor för Paris’ teatrar. 1822–39 ledde han det af honom uppfunna och konstruerade
dioramat (se d. o.). Vid sidan af dessa konstnärliga arbeten sysslade han träget
med fysikaliska studier, i synnerhet om ljuset och dess verkningar, och gjorde försök
att på kemisk väg fixera bilden i camera
obscura. 1829 förenade han sig med N. Niepce,
hvilken äfven, men med större framgång, sysslat med
liknande försök, och till dennes död (1833) arbetade
de gemensamt med försök att fixera ljusbilden. 1839
offentliggjordes hans uppfinning, dagerrotypien
(se d. o.); samma år författade han: Historique
et description des procédés du daguerréotype
et du diorama
. Franska regeringen köpte, på förslag
af F. Arago och L. J. Gay-Lussac, mot en årlig
lifstidspension af 6,000 frcs, D:s uppfinning och
öfverlämnade den som ”en gåfva åt hela världen”. Se
Mentienne, ”La découverte de la photographie en
1839” (1892).
J. Htzg.

Daguerréotypie [dagäreåtipī], fr. Se Dagerrotypi.

Daguet [dagä′], Alexandre, schweizisk
historiker och pedagogisk skriftställare, f. 1816 i
Freiburg, d. 1894, var professor i historia vid
akademien i Neuchâtel 1866–92. D. var en af
upphofsmännen till de betydelsefulla skolmötena i
Schweiz. Bland hans skrifter märkas Histoire
de la confédération suisse
(2 bd, 1851; 7:e uppl.
1879), hvilket arbete i senaste upplagorna
innehåller forskningar öfver pålbyggnadsperioden och
blifvit öfversatt till flera språk, samt Manuel
de pédagogie ou d’éducation
(1871; 5:e uppl. 1885).

Dagugglor, zool. Se Ugglor.

Dagunderofficer. Se Dagbefäl.

Dagupan, stad på västkusten af ön Luzon
(Filippinerna), provinsen Pangasinan, 180 km. n. n. v.
om Manila. Omkr. 20,000 inv. D. är ett viktigt
handelscentrum och den ena ändpunkten för Filippinernas
enda järnväg, Manila–D., som invigdes 1896.

Dagussa, bot. Se Eleusine.

Dagvagn, järnv., till skillnad från sofvagn, en
vagn, som användes uteslutande för trafik i dagtåg
eller för icke sofvagnsresande.
E. Hjr.

Dagvakt, sjöv., vakten från klockan 4 till 8
f. m. om bord på fartyg.
R. N.*

Dagvatten l. Ytvatten, det vatten, som
rinner på markens yta. Detta vatten kan bortslamma
jord samt göra ytjorden tät och hopslagen och skada
växtligheten. Åker och äng befrias därifrån genom
tegarnas kullriga form och genom öppna diken (se
Afdikning). - Till skillnad från det vatten, som
framsipprar ur sprickor och rämnor i själfva berget,
kallas äfven det vatten, som ofvanifrån nedrinner i
grufvor, brunnar o. d., för dagvatten.

Dagvind, meteor., en på viss tid af dygnet,
synnerligen vid hafskuster eller dalsluttningar,
regelbundet rådande vind, som har sin orsak i den
olika upphettningen och afkylningen af haf och land
eller af dalbottnen och de omgifvande höjderna. Vid
hafskusterna blåser dagvinden från hafvet mot land,
i fjälltrakterna - där den äfven kallas morgonvind,
emedan den uppträder endast vid dagens början -
blåser den från dalbottnen uppför sluttningarna. Se
Landvind. L. A. F.*

Dagväxel, hand., växel, hvarå betalningstiden angifves
till en bestämd dag. Jfr Datoväxel och Siktväxe1.

Dagö (ty. Dagden, Dago, estn. Hiuma, ry. Dago),
rysk ö, till storleken den fjärde bland Östersjöns
öar, är belägen under 59° n. br. och 23° ö. lgd,
nära Estlands västra kust. I s. skiljes D. från Ösel
genom det blott 4,27 km. breda Sölasund l. Soelasund
(Sälsundet). Ytinnehållet är 960 kvkm., största
längden (från ö. till v.) 55 km., största bredden
(från n. till s.) 47 km. Omkr. 16,000 inv. ön är rik
på vikar och skjuter ut i fyra större halföar: Köppo
(Keppo) i v., Simpernäs i n., Sarve i ö. s. ö. och
Serro i s. Skär och grund göra sjöfarten i dess
grannskap farlig. Hamnar finnas endast på norra
kusten; längst i v., på Köppo, står Dagerorts
fyr. D. är, i synnerhet på östra sidan, omgifvet
af en mängd holmar, af hvilka några, t. ex. de
med D. genom dammar förenade Kassar och Sallinöm,
äro bebodda, andra endast gräsmarker, ön är bildad
af ett yngre siluriskt berglager, hvarpå ligger ett
tunt lager af mylla eller rullsten; här och där synas
långa kalkstensytor, rafflade af flyttblock. Den
ligger lågt och har en jämn yta; den västra, skogiga
halfön, Köppo, höjer sig något, 60 m., i n. stryker
en 20 m. hög ås, och i ö. finnas några pittoreska
skogsbranter, öns inre upptages af stora mossar
och sandfält samt är ringa befolkadt; södra delen
är däremot fruktbar och tätt bebyggd. Vattendragen
utgöras af några obetydliga sjöar och bäckar. Af
trädslag finnas gran, fur, björk, ek och al. Skogen
är tämligen väl bibehållen. Sädesslagen äro de
vanliga. Torf, kalk och lera äro de viktigaste
mineraliska produkterna. (Fordom afdunstades salt
ur hafsvattnet.) Fiske och i synnerhet sälfångst
idkas mycket. Sedan 1865 har D. genom reguljär
ångbåtskommunikation stått i förbindelse med
fastlandet, och 1878 nedlades en telegrafkabel i
sundet mellan Ösel och D. Invånarna äro till största
delen ester, för öfrigt af tysk eller svensk härkomst
(se nedan). I administrativt afseende tillhör
D. Insular-Wieks distrikt af Wieks distrikt och
Estlands guvernement. Det är deladt i 4 socknar och
tillhör några större godsegare; själfegande bönder
finnas ej.

Sedan D. blifvit eröfradt af de kristne (i 13:e
årh.), hörde den ena hälften däraf till Tyska orden,
den andra hälften till biskopen af Ösel. Men 1436
afträdde biskopen sin andel till orden, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:58 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free