- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1113-1114

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahn, Julius Sophus Felix, tysk rättslärd - Dahna - Dahomey

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begåfning. Helst rör han sig med gammalgermanskt stoff,
men tyckes trots sina grundliga studier sakna sinne
för medeltidens väsen och psykologi. Mest kändt och
sannolikt äfven bäst skrifvet af hans skönlitterära
arbeten är den historiska romanen Ein kampf um
Rom
(1876; 38:e uppl. 1904), som icke helt saknar
den folkliga epopens grandiosa läggning. Af hans
romaner hafva på svenska öfversatts "En strid
om Rom" (1882; 2:a uppl. 1904), "Felicitas"
(1884), "Nunnekriget i Poitiers" (1886), "Trogen
till döden". Berättelse från Karl den stores tid"
(1888 och 1904), "Bissula. Historisk roman från
folkvandringarnes tidehvarf" (1889), "Julianus
affällingen" (1894), "Korsfararne" (s. å.) och "Från
Chiemgau" (1897). Under kriget 1870-71 författade
D. en stor mängd patriotiska sånger. 1890-95
utgaf han i 5 bd sina vidlyftiga Erinnerungen.
S. S-n.

Dahna, sandöken i Arabien. Se Dehna.

Dahomey [dahå̄mä] l. Dahomé, fransk besittning,
förr negerstat, i västra Afrika, på Slafkusten,
i Öfre Guinea. 169,500 kvkm. Omkr. 1 mill. inv. Det
gränsar i v. till tyska Togoområdet, i ö. till
brittiska kolonien Lagos, i n. sträcker det sig
till de franska militärområdena (nästan upp till 14°
n. br.) och omfattar nu äfven vasallstaterna Abomey
och Allada jämte andra franska förvärf i n. Kusten
(130 km.) är låg och sandig, utan några inskärningar
eller vikar. Fartyg kunna ej nalkas densamma på
närmare håll än 500 à 600 m., till följd af hafvets
ringa djup; förbindelsen med land försvåras dessutom
genom bränningar, som bryta sig öfver en på 50–100
m. från stranden belägen sandås, hvilken följer
kusten i hela dess utsträckning. Blott små farkoster
kunna våga sig öfver denna farliga barriär. Bakom den
sandiga kusten, några km. in i landet, gå parallellt
med den träskartade vattensamlingar (laguner),
som likt en kanal med växlande bredd gå tvärs igenom
landet från sjön Denham i ö. till Porto Seguro i tyska
Togoområdet i v., endast under den torra årstiden
afbrutna på en sträcka af några hundra m., vid Ouidah
(Whydah). I dessa laguner, som genom naturliga kanaler
stå i förbindelse med hafvet, utmynna landets båda
hufvudfloder Ouémé och Kouffo. N. om lagunerna höjer
sig landet till en af täta skogar täckt platå, som
i n. garneras af den 10–12 km. breda träskregionen
Lama. Denna begränsas i n. af en rad kullar, som bilda
öfvergången till berglandet Mahé. Skogar omväxla här
med savanner. – Med afseende på naturförhållandena
delar sig alltså landet i tre fullkomligt skilda
regioner: 1) Kustlandet, som frambringar taggiga snår
samt af träd endast kokospalmen. Mangroveträd växa vid
lagunernas stränder, där krokodiler kräla i mängd. 2)
Midtregionen, mellan lagunerna och bergstrakten, är
den fruktbaraste och rikaste. Tamarinder, mangoträd,
apbrödsträd, solfjäderspalm, mimosor samt framför allt
oljepalmen (Elæis guineensis), D:s rikedom, växa där;
vild bomull frodas i mängd. Af frukter finnas bananer,
melonträd (Carica), kaffe. Befolkningen odlar majs,
jordnötter, jams, arrowrot, indigo. Lagunerna
vimla af fisk och skogarna af antiloper. Men
äfven leoparder, hyenor och flera slags ormar
dväljas i snåren. Flodhästen lefver i floderna i det
inre. Husdjuren äro få: höns, getter, får, svin samt
något boskap. Hästar finnas ej. 3)
Bergstrakten, som är torr och därigenom mindre fruktbar,
eger öfver hufvud samma flora, fast mindre rik,
som den föregående regionen. – Klimatet är tropiskt,
och värmen understiger sällan + 24° C. Den hetaste
årstiden räcker från nov. till juni, blott då
och då afbruten af häftiga stormbyar (tornados)
med åtföljande regnskurar. I jan. härskar den
brännande nordanvinden, harmattan. Från juni till
okt. råder regntiden. Temperaturen växlar mestadels
mellan + 30° och + 38° C. i skuggan. Landet är högst
osundt för européer, och en längre vistelse för dem
omöjliggöres genom dysenteri och sumpfebrar, som råda
hela året om. – D:s befolkning tillhör sudannegrerna,
men har något ljusare hudfärg än kringboende folk;
deras ansiktstyp är angenäm och ofta vacker. Den
ursprungliga befolkningen (ejo) är nu nästan utrotad
af de senare hitkomna eve-stammarna, som nu bilda
folkets hufvudmassa. De äro fetischdyrkare och
vörda särskildt ormarna af släktet Python samt,
i vissa trakter, äfven krokodiler. Prästerna
bilda en mäktig kast, som ofta ingriper i landets
styrelse. Sedan gammalt finnes i Ouidah (Whydah)
en katolsk missionsstation, och antalet katoliker i
D. är ej obetydligt. Konungen i det nu upplösta riket
D. egde oinskränkt makt öfver allt och alla. Till
stöd för sin makt hade han en här af omkr. 10,000 man,
dåligt beväpnad, men tapper. Den viktigaste delen af
hären utgjordes af det kvinnliga gardet (amasonerna),
ungefär 4,000 till antalet, hvilkas vilda mod och
grymhet gjorde dem till en skräck för denna del af
Afrika. – D. fanns såsom rike redan, då portugiserna
på 1500-talet landstego på denna del af Guineakusten,
och var då kändt under namnet Dauma. Från Allada
utsträckte de dahomeiske konungarna sitt välde öfver
Kana och Abomey. År 1708 intog konung Guadja-Crudo
staden Savi vid kusten. Invånarna från Savi grundlade
staden Glewe, af portugiserna benämnd São João
d’Ajuda och af engelsmännen Whydah (fr. Ouidah). Vid
den tiden upphörde eröfringarna och efterträddes af
förhärjande plundringståg mot rikets grannar, hvarvid
man hufvudsakligen bemäktigade sig slafvar, hvilka
afyttrades vid kusten ("Slafkusten"). Hvarje märklig
seger eller händelse firades i Abomey med storartade
religiösa fester, hvarvid hundratals krigsfångar
nedslaktades till offer åt gudarna. Då Frankrike 1890
annekterade den till D. hörande staden Kotonou för att
få en förbindelse med det i det inre landet liggande
Porto-Novo, som ställt sig under dess protektorat,
utbröt krig. Konungen af D. segrade och kunde 1890
sluta en ärofull fred, genom hvilken fransmännen
förbundo sig att för Kotonou betala en årlig skatt af
20,000 francs. Men 1892 kämpade fransmännen, under
general Dodds, med bättre lycka. Efter två månaders
förbittrade strider och sedan D:s stridskrafter
fullständigt tillintetgjorts, besattes Abomey 17
nov. I juni 1893 gaf sig konung Behanzin fången och
fördes till Västindien, sedan till Algeriet. Landet
delades af fransmännen i tre delar: konungariket
Abomey och konungariket Allada samt provinsen Ouidah,
hvilken fullständigt annekterades af fransmännen.

D:s viktigaste produkter äro palmolja, palmkärnor,
kokos- och kolanötter samt kautschuk. Nära kusten,
omkring Porto-Novo, har man med framgång sökt odla
kaffe och kakao, hvarjämte kautschukplanteringarna
både här och i området Abomey under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:57 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free