Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalwigk - Daly - Dalälfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt förmådde 1866 sin härskare att sluta sig till
Österrike. Efter freden i Nikolsburg s. å. måste
han, under ständiga anfall af de nationalliberale,
genomföra en politik, för hvilken han hyste personlig
motvilja. 15 nov. 1870 afslöt han å sin regerings
vägnar det förbund, genom hvilket storhertigdömet
införlifvades med Tyska riket. 1871 utträdde han,
enligt Berlinhofvets önskan, ur hessiska regeringen.
Daly [déYli], en omkr. 750 km. lång flod i
Nordterritoriet, Syd-Australien, upprinner under namn
af Katherine i södra delen af Arnhemsland, flyter
först åt sydväst, men antar efter att ha mottagit
Flora river en nordvästlig riktning samt får nu namnet
D. Den faller ut i Ansonviken af Timorsjön och är
segelbar 160 km. från mynningen. D. utforskades i
sitt nedre lopp af Wiltshire 1876 och i sitt öfre af
Mac Minn och Sergison 1877. Den har sitt namn efter
Dominick Daly, 1861-68 guvernör i Syd-Australien.
Dalälfven, Dalarnas hufvudström, till längden den
största och i fråga om vattenmängd och vattenområde
den fjärde af Sveriges floder, bildas af två på
gränsen mot Norge och delvis inom Norge upprinnande
källflöden Öster-Dalälfven och Väster-Dalälfven.
Öster-Dalälfvens källsjö är den i Dalarnas nordligaste
hörn (Särna socken) belägna Vånsjön (825 m. ö. h.),
som i s. fortsattes af en rad småsjöar (Grötsjön,
Klacken, Häflingen m. fl.), hvilkas vatten den under
namnet Storån afför till Hällsjön, ofvanför hvilken
vattendraget fr. v. mottager ett större tillflöde,
Hågån, från Nässjöarna och Näsfjället i sydvästra
Härjedalen, helt nära sjön Rogen, en af Klarälfvens
källor. Under sitt fortsatta lopp mot s. ö. till
Idresjön (474 m. ö. h.) upptager Storån Grundagsån och
Buruån fr. v., samt fr. h. Foskån (590 m. ö. h. vid
mynningen), Gröfvelån (från Gröfvelsjön, 791 m. ö. h.,
på gränsen mot Norge) och Sörälfven. Ofvanför
Idresjön har Storån sänkt sig 350 m. och bildat
flera fall, bl. a. Sångforsen (16,3 m. fallhöjd)
och Klingforsen (5,6 m. fallhöjd). Sörälfven
bildas af tre armar: Guttuån, Skärvagsån och
Trunnebergsån och afvattnar ett stort område med
en mängd sjöar, af hvilka Guttusjön, Skärvagssjön,
Flötningssjön, Storbosjön, Aspdagen, Härjesjön och
Drefdagssjön äro de förnämsta. Trunnebergsån bildar
bl. a. Trunnebergsfallet (17,3 m. fallhöjd). Efter
utloppet ur Idresjön bär älfven ännu namnet Storån,
bildar bl. a. Brattforsen (4,5 m.), blir från Älfros
ganska bred, 600–700 m., så att den liknar en sjö,
hvars nedre del kallas Särnasjön (442 m. ö. h.), och
får namnet Öster-D. efter sin förening (fr. v.) med
Fjätälfven. Denna betydliga källarm bildas af
Lill- och Storfjäten, af hvilka den senare uppstår i
Härjedalen och bildar flera fall, bl. a. Dyvilsången
(4,6 m. fallhöjd), Fröa, Brunnefallet (6,3
m. fallhöjd) samt kort före föreningen med
Öster-D. Öfre Fjätfallet (8,8 m. fallhöjd) och
Nedre Fjätfallet (4,3 m. fallhöjd). Alltifrån
Idresjön har älfven sydöstlig riktning, bildande
bl. a. fallen Middagssjunget och Ärsjunget (tills. 4
m. fallhöjd), men böjer sig ett stycke nedanför sin
förening med Granån (fr. v.) rakt åt s. för att efter
upptagandet af Gryfvelån (fr. h.) återtaga sin gamla
riktning. Under denna sin sydliga kurs strömmar älfven
genom de vilda klippformationerna vid Trängslet,
där den mellan höga bergväggar i en delvis genom
sprängning vidgad klippränna af 10 m. bredd störtar
nära 9 m. på 900 m. längd. Vid byn Rot inströmmar
Rotälfven från södra Härjedalen, och längre ned
för fr. h. Dysån med en mängd forsar och fall sitt
vatten till älfven. Kring sin mynning i Siljan
(165 m. ö. h.) vid Tingsnäs udde har älfven afsatt
massor af sand. Förr hade den sitt utlopp genom den nu
nästan fyllda Kråkbergsån på Orsasjöns södra strand,
men under vårfloden 1659 bröt den sig väg österut
till midten af Orsasjöns ungefär 4 km. långa "nor"
(utlopp) i Siljan. För att förekomma nya skärningar
har man genom pålning och stensättning ("mjägning")
förstärkt de lösa älfstränderna n. om Mora
kyrka. I Orsasjön utmynnar det största tillflödet,
Ore älf (se d. o.). Vid Leksandsnoret lämnar
Öster-D. Siljan, genomflyter Insjön, går därifrån i
sydlig och sydöstlig riktning samt förenar sig vid
Mjälgen i Gagnef (på 156 m. höjd) med Väster-D. Vid
Grada by bildar den tvenne forsar, Gagnefsgrådan
och Kvarnforsen, den förra med ett fall af nära
2,7 m. på 208 m. längd, den senare med 8,3 m. fall
på 534 m. Såväl ofvanför som nedanför dessa forsar
är älfven segelbar, och den 1824 påbörjade Gråda
kanal afsåg att bereda en oafbruten vattenväg från
älfvens segelbara del vid Båtsta i St. Tuna socken
till Siljan, men järnvägen Borlänge–Insjön har gjort
denna ångbåtslinje öfverflödig. Enligt O. Appelbergs
beräkningar är Öster-D:s vattenområde 9,930 kvkm.,
däraf 430 kvkm. i Norge, och utgöra sjöarna 5,8
proc. af detta. Längden beräknas till 270 km.
Väster-D. uppstår i Transtrands socken af två
källflöden Fuluälfven och Görälfven. Den förra (70
km. lång) har sina källor i Karmsjön (Särna socken),
3 km. ö. om den förutnämnda Aspdagen, och flyter
till Transtrands sockengräns i sydöstlig riktning,
hvarunder den från Fulufjället mottager en mängd
tillflöden, bl. a. Fulubågan och Njupån, som vid sitt
fall utför fjället bildar Dalarnas högsta vattenfall,
Njupaskär, först tre öfre afsatser om resp. 6,
8 och 7 m. höjd och därefter ett 70 m. lodrätt stup,
men har därefter sydlig riktning ned till Fulunäs,
där den förenar sig med Görälfven. Äfven denna
upprinner i Särna på norra sidan af Fulufjället,
men går därefter under en längre sträcka in i Norge
(där den kallas Ljöra) jämlöpande med Fuluälfven,
tills den vid riksgränsen genom en skarp krök tager
östlig riktning, och denna behåller den förenade
älfven, som nu kallas Väster-D., till föreningen med
den vackra Horrmundsjöns korta aflopp. Sedan flyter
älfven genom tätt bebyggd, vacker, djupt nedskuren
dalfåra nästan i sydlig riktning ända till Malungs
sockengräns, öfvergår där i sydöstlig och tager i
Äppelbo östlig riktning med många slingringar genom
Järna, Nås, Floda och Gagnefs socknar, bildande flera
forsar, bl. a. Hummelforsen (minst 18 m. fallhöjd)
och Eldforsen (omkr: 11 m. fallhöjd), båda i Järna,
samt Stopforsen (19,6 m. fallhöjd) vid gränsen mellan
Flöda och Gagnef. Dess största tillflöde därunder är
Bysjöns m. fl. sjöars aflopp söderifrån. Väster-D.
har i allmänhet ett grundare, mer stupande och
våldsammare lopp än Öster-D. Dess område beräknas
till 8,630 kvkm. (däraf 610 i Norge), hvaraf sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
