- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1207-1208

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damaskios - Damaskus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Damaskios (lat. Damascius), grekisk filosof
från Damaskus i början af 6:e årh. e. Kr., den
siste föreståndaren för den nyplatonska skolan i
Aten. Då Justinianus genom ett edikt af år 529
förbjudit filosofiens lärande i Aten och låtit
stänga de filosofiska skolorna därstädes samt
indraga deras egendom, begaf sig D. jämte några
likatänkande till Persien, hvarest de sökte utbreda
sina läror. De återvände dock snart, emedan de ej
rönte någon framgång. Såväl historiskt som med
afseende på själfva innehållet i sina läror kan
D. anses såsom den siste af den antika filosofiens
representanter. Han tillhör i spekulativt afseende den
nyplatonska skolan och står närmast Iamblichos. De
svårigheter, med hvilka nämnda skola arbetade såväl
vid uppfattningen af Guds eget väsende som vid
världsförklaringen, framträda hos honom i bjärt
dager. Det ur-ena kan, menar han, ej uttryckas i
ord: det är hvarken ett eller icke-ett, hvarken
orsak eller icke-orsak o. s. v., ty allt detta är
endast relativa bestämningar. Äfven det relativas
framgående därur är oförklarligt. Hans delvis
från Iamblichos hämtade lära om den ursprungliga
enhetens framträdande i tre olika former
påminner mycket om den kristna treenighetsläran.
L. H. Å.*

Damaskus (arab. egentl. Dimischk esch-scham, eller
endast Esch-scham). 1. Turkiskt vilajet, officiellt
kalladt Syrien, i provinsen Syrien och Mesopotamien,
95,900 kvkm. 719,500 inv. – 2. Hufvudstad i nämnda
vilajet, vid Antilibanons östra fot, på en fruktbar
slätt, kallad Ghuta, med 134 byar, 691 m. ö. h.,
vid den vattenrika Barada (forntidens Chrysorrhoas),
som med flera armar genomströmmar staden och äfven
vattnar de kringliggande vidsträckta fälten och
trädgårdarna. För sitt utomordentligt vackra läge
har det fått många benämningar: "österns öga",
"skönhetens halsband", "den paradisdoftande"
o. s. v. Det är omgifvet af grafvar och murar
samt har nio portar. Gatorna äro smutsiga, trånga
och krokiga, med undantag af den 1,6 km. långa
hufvudgatan (Derb el-Mustakim), som anses vara den
från Paulus’ omvändelsehistoria kända "räta gatan"
(Apg. 9: 11). De privata husen äro till sitt yttre
föga inbjudande, men inredningen är ofta praktfull,
hvarjämte trädgårdar och gårdar hänföra genom sin
rikedom på blommor (damaskusrosor), springbrunnar och
pelargångar. De offentliga byggnaderna äro i allmänhet
föga imponerande. Staden eger enligt uppgift 248
moskéer. Den berömdaste bland dessa är omajjadernas
moské (arab. Jami el-Umawi), ursprungligen ett
hedniskt tempel, som antagligen af kejsar Arcadius
(395–408) förvandlades till en kristen kyrka. Walid
(705–715), den sjätte kalifen af omajjadernas ätt,
lät göra om den, så att den blef ett underverk af
arabisk byggnadskonst. Midtskeppet bildas af åttio
ofantliga pelare af serpentin, porfyr, granit och
mångfärgad marmor. Moskén har trenne minareter,
bland hvilka den s. k. "Madinet-Isa" betraktas med
särskild vördnad, emedan, enligt den muhammedanska
tron, Jesus på den yttersta dagen skall nedstiga
på densamma. D. har 14 synagogor, en grekisk, en
syrisk, en maronitisk och en armenisk kyrka samt 3
romersk-katolska kloster. Märkligt är det vidsträckta,
1219 byggda citadellet n. v. om staden. D:s basarer,
de berömdaste i österlandet, öfver 30 till antalet,
ligga kring omajjadernas moské.
I n. v. och s. om staden ligga tre stora förstäder;
den största är El-Meidan i s. Invånarna äro
omkr. 160,000, däribland 7,000 judar och 10,000
kristna, eljest äro de fanatiske muhammedaner, såsom
de visade sig i det stora blodbad de anställde på
de kristne 1860, före hvilket år antalet kristna i
D. var 32,000. Konstfliten omfattar tillverkning af
siden, guld- och silfverbrokad, mattor, juvel- och
silfverarbeten, fina lädervaror, rosenolja och
konditorivaror.

illustration placeholder

Damaskus. (I förgrunden ett hörn af stora moskén.)



De världsberömda damaskenerklingorna hafva
sitt namn efter denna stad. Sådana hafva likväl
ej tillverkats där sedan början af 1400-talet,
då Timur öfverförde vapensmidet därifrån till
Samarkand. Damast, som har sitt namn af D., tillverkas
där ännu. Antalet väfstolar för siden uppges till
öfver 8,000. Af naturalster utföras i synnerhet
trädfrukter, oliver, vin, torkade plommon och drufvor
(russin). Handeln är liflig. Förbindelsen med Bagdad
och Aleppo uppehålles genom karavaner. Handelsvägen
till Europa går öfver hamnstaden Beirut, med hvilket
D. sedan 1895 är förenadt medelst järnväg, byggd
af ett franskt bolag. Från D. går äfven en järnväg
söderut till El-Muserib, ö. om Genesarets sjö, och är
meningen att utsträcka denna till Mekka. Den stora
pilgrimskaravanen till Mekka samlas årligen här i
september. – D. är en urgammal stad, som eröfrades
redan af konung David, ehuru den snart gjorde sig fri,
hvarefter dess konungar blefvo farliga fiender till
Israels rike. Slutligen dukade dock riket D., som
omfattade hela östra Syrien, under för assyriernas
konung Tiglatpileser III (732 f. Kr.). D. fortfor
dock att vara en blomstrande stad, Syriens hufvudstad
och centralplats för handeln i denna del af Asien,
ända till dess, under Seleukiderna Antiokia gick
det förbi. Efter Antiochos Dionysios’ fall i kriget
mot araberna


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free