Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damaskus - Damassé - Damassin - Damast - Damasus - Damayanti - Dambach - Dambovita - Dambrowski - Dambulu - Dam Dama - Dame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
85 f. Kr. blef D. åter ett eget rike, efter 64 dock
under romersk öfverhöghet. 105 e. Kr. införlifvade
Trajanus det i den romerska provinsen Syria. Där
omfattades kristendomen med ifver. 635 eröfrades
det af kalifen Omar efter två månaders belägring. En
hans efterföljare Muavija (661–680), stamfader för
omajjadernas kalifdynasti, förlade sitt residens
dit, och såväl hans efterkommande som de förste af
abbasiderna residerade i D. Detta var D:s förnämsta
glansperiod. 877 rycktes det ifrån kalifatet och
växlade sedan ofta egare. Omkr. 1100 residerade här
någon tid seldsjukfurstar. 1148 belägrades det fåfängt
af korsfararna, 1174 eröfrades det af Saladin (som
ligger begrafven i D.), 1260 af mongolerna och 1401
af Timur, som alldeles förhärjade staden. Den blef
dock åter uppbyggd och egdes under omkr. hundra år
af Egyptens mamluker, till dess det på hösten 1516
eröfrades af den turkiske sultanen Selim I. Från
denna tid har det tillhört Turkiet och varit en af
detta rikes viktigaste städer. 14 juni 1832 eröfrades
det af Ibrahim pascha och afträddes 1833 till dennes
adoptivfader Muhammed Ali af Egypten, men redan 1840
tvangs denne af stormakterna att återlämna D. till
sultanen. 1849 förekom här en svår judeförföljelse
och 9–16 juli 1860 ett än fruktansvärdare blodbad
på de kristne, hvilket medförde, att många af dem
öfverflyttade till andra städer. Litt.:
Porter, "Five years in D." (2:a uppl. 1870),
Macintosh, "D. and its people" (1882).
(J. F. N.)
Damassé, fr. Se Damast.
Damassin [-sä’], fr., ett slags damast (se d. o.).
Damast (eng. damask, fr. damas l. damassé), en
fasonerad, oftast enfärgad väfnad, hvars mönster
bildas af inslagssatin på en botten af varpsatin
eller tvärt om (jfr art. Bindning). Denna väfnadsart
lär först hafva framställts i staden Damaskus och
tillverkades där af enbart silke till dyrbara
klädnader och prydnader. Sidendamast räknas
fortfarande bland de elegantaste väfnaderna och
utsiras stundom med inbroscherade mönster af guld-
eller silfvertrådar eller af olikfärgadt silke till
klänningstyg, möbeltyg, väggbonader. Äfven billigare
materialier af hög glans användas till damast: lin
(till duktyger), glansigt kamgarn och merceriseradt
bomullsgarn (till möbeltyg). Variationer och
imitationer af denna vackra väfnadsart förekomma
i handeln under närbesläktade namn: damassé,
damassin, halfdamast. Dessas bottenbindning
utgöres af varpsatin; men figurerna bildas af
lösa inslagseffekter, under hvilka man anbragt
en fast väfnad af tvåskaftbindning för att gifva
behörig stadga åt tyget. Hvartannat inslag bildar
figur, hvartannat deltar i tvåskaftbindningen
och kan utgöras af simplare material (damassin,
halfdamast). Stundom låter man de båda hvarandra
täckande skotten byta roller i olika delar af
mönstret, så att det ena skottet bildar figur i en
mönsterdel, men tvåskaftbindning under en annan del,
det andra tvärt om. I dylika fall måste båda skotten
vara af fint material (damassé). Om de alternerande
skotten hafva olika färger, bildas ett tvåfärgadt
mönster på den släta satinbottnen, hvars täta varp
fullständigt döljer de olikfärgade inslagen.
Jfr Dräll.
G. A. W.
Damasus, namn på två romerska påfvar. – 1. Damasus I,
f. 305, lyckades 366, efter en blodig
kamp med sin medtäflare Ursinus, svinga sig upp på
påfvestolen. Död 384. Han var en häftig motståndare
till arianerna, men stod i vänskapsförhållande
till kyrkofadern Hieronymus och förmådde denne att
verkställa den latinska bibelöfversättning, som
kallas Versio vulgata. Flera af D. författade latinska
epigram finnas ännu i behåll. – 2. Damasus II, först
under namnet Poppo biskop af Brixen, utnämndes 1047
till påfve af kejsar Henrik III, men dog 9 aug. 1048,
några veckor efter sin invigning.
Damayanti. Se Nala och Damayanti.
Dambach, Otto Wilhelm Rudolf, tysk rättslärd,
f. 1831 i Querfurt, d. 1899 i Berlin, verkade som
e. o. professor i straff-, folk- och statsrätt
vid Berlins universitet och öfverpostråd vid
rikspoststyrelsen, hvarjämte han var ledamot
på lifstid af preussiska herrehuset och kronans
ombudsman. D. ansågs för den förnämsta auktoriteten
i Preussen rörande frågorna om litterär, artistisk
och industriell eganderätt, och han gjorde utkasten
till gällande lagar på detta område. Bland hans
dithörande skrifter må nämnas
Die preussische nachdrucksgesetzgebung (1863),
Das musterschutzgesetz (1876),
Das patentgesetz (1877),
Über nachdruck und nachbildung (i Holtzendorffs "Handbuch des deutschen strafrechts", bd 3–4, 1874–77) och
Die internationalen verträge über urheberrecht (i Holtzendorffs "Handbuch des völkerrechts", bd 3, 1887).
D. affattade äfven tyska rikspostlagen af 28 okt. 1871.
Dâmboviţa [-vi’tsa] l. Dîmboviţa. 1. Biflod
till Arges (Ardsjisj) i Rumänien, upprinner på
Transsylvanska alperna, strömmar genom Bukarest och
förenar sig med Argeş 30 km. ofvanför dess utlopp
i Donau. Längd omkr. 225 km. – 2. Län (judeţ) i
Rumänien. 3,456 kvkm. 211,666 inv. (1899). Hufvudstad
är Târgoviştea.
Dambrowski, Samuil, en af de främste lutherske
protestanterna i Polen, f. 1577, d. 1625, pastor
i Posen och Vilna. Hans för sin tid utmärkta
Postylla chrześcijańska (1621)
användes ännu i polsk-protestantiska församlingar.
A–d J.
Dambulu, by på ön Ceylon, n. om Kandi. Där finnas
Buddha-tempel inhuggna i en 178 m. hög granitklippa.
Dam Dama. Se Dum Dum.
Dame [dam], fr., förnämt fruntimmer (jfr Dam
och Madame). –
Dames de charité [damdəʃarite],
välgörenhetsdamer i Paris, hvilka biträda fattigvårdsföreningen
genom att uppsamla och personligen utdela understödsmedel
åt behöfvande. –
Dame de compagnie [-dəkåpanji], sällskapsdam. –
Dames de France [damdəfrã’s], före revolutionen
benämning på konungens af Frankrike döttrar. –
Dame de la cour [-dəlakor], dam,
som har tillträde till hofvet. –
Dame de la halle [-dəlaha’l], månglerska
(i Paris). Månglerskorna i de stora saluhallarna därstädes
erhöllo på spe den fina benämningen på grund af sitt
privilegium att vid vissa tillfällen få genom deputationer
uppvakta konungen med gratulation och blommor. –
Dame d’honneur [-dånnör], öfverhofmästarinna. –
Dame du palais [-dypalä], hofdam. –
Dame du Sacré-cœur [-dy sakre kör],
medlem af en 1800 stiftad fransk nunneorden, hvilken ger
undervisning åt börds- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
