Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dammkultur - Damm-musslor - Dammousse - Dammrudan - Dammsnäckor - Dammspann - Dammsten - Dammyn - Damnatur - Damnum - Damnum emergens - Damocles - Damodar - Damoh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i norra Tyskland och blifvit något använd äfven
i Sverige. Jorden afdikas med djupa grafvar i
tegar, som öfvertäckas med ett sandlager, hvilket
bildar den åkerjord, som bearbetas och gödslas,
under det att den underliggande torfven ligger
orörd. Sandtäcket medför i synnerhet den fördelen,
att jorden blir varmare och mindre frostförande.
H. J. Dft.
Damm-musslor, Anodonta, zool., ett till
blötdjuren, klassen Acephala (musslor), gruppen
Dimyaria (tvåmuskliga) hörande släkte, som, i likhet
med åtskilliga bland familjens öfriga medlemmar, har
de bägge skalhalfvorna lika stora, föga glappande
i kanterna och vanligen beklädda med en tjock
öfverhud, men som dessutom kännetecknas därigenom,
att låset saknar tänder, i hvilkas ställe finnes
endast en smal list eller ribba under det elastiska
låsbandet. Dessa musslor föredraga gyttjiga och
stillastående vatten framför rena, flytande; dock
träffas de någon gång äfven i floder, på ställen där
de äro väl skyddade mot vattnets våldsamhet. Ett
stort antal arter äro beskrifna från Europa,
norra Amerika och norra Asien. Svandamm-musslan,
Anodonta cygnea (mutabilis), har bredt äggformigt,
ända till 21 cm. långt och 9 cm. bredt, ojämnt fåradt
skal af gul färg med gulaktiga och gröna strimmor.
J- G. T.*
Dammouse [damö’s], Albert, fransk
keramiker, f. i Paris (årtalet obekant), bosatt
i Sèvres, är en af sin konstarts förnyare och
mästare. D. är representerad i Luxembourg-galleriet
och i Stockholms nationalmuseum.
Dammrudan,
zool. Se Rudsläktet.
Dammsnäckor, Limnæa, zool.,
ett till blötdjuren, klassen Gastropoda (snäckdjur),
ordn. Pulmonata (lungsnäckor) och fam. Limnæidæ
hörande släkte. I likhet med åtskilliga andra
medlemmar af samma familj hafva äfven dammsnäckorna
på hufvudet tvenne platta, trekantiga trefvare,
vid hvilkas rot ögonen hafva sitt läge. Det bukiga
skalet med sin ofta korta spira saknar lock, liksom
ock mynningen veck. Den yttre läppen af det tunna,
genomskinliga, hornartade, högervridna skalet är
skarp och undertill vid spindeln omböjd till ett
veck. Dammsnäckorna uppehålla sig i sött vatten,
helst sådant som har dyig botten, krypa där omkring på
vattenväxternas stänglar och blad samt ses ofta hänga
med fotsulan vid vattenytan och skalet nedåt. Tid
efter annan måste de naturligtvis komma upp till
vattenytan för att andas. Deras föda utgöres af
åtskilliga slags djur- och växtämnen. Sina ägg lägga
de i pärlbandslika gyttringar på allehanda i vattnet
befintliga föremål, i synnerhet på undersidan af
vattenväxternas blad. Stora dammsnäckan, Limnæa
stagnalis (se fig.), träffas ganska allmänt i
stillastående vatten öfver hela Sverige. Detta djur
har en grågul färg, och dess gråsvarta skal uppnår
stundom en längd af 74 mm. En annan, likaledes
tämligen allmän art är päronformiga dammsnäckan,
Limnæa auricularia, hvars yttersta eller sista
vindning har en viss likhet med
ett öra och utgör största delen af
skalet. Djuret är gulgrått och hvitpunkteradt
samt har ett 24-36 mm. långt skalhus.
J. G. T.*
Dammspann, kam., var, den tid då tionden uppbars in
natura och inlades i kyrkomagasinet, en afkortning,
som uppbördsmännen (sexmän, kyrkovärdar) fingo
räkna sig till godo för varans "afdamning" och
till godtgörelse för sitt besvär med ett "spann"
(1/2 tunna) i moderförsamlingar och 1/2 "spann"
i annex. Kbg.
Dammsten, bergsv., den sten eller murning, som
vid masugnar af äldre konstruktion tillsluter
masugnsstället i utslags- eller slaggbröstet och
öfver hvilken slaggen rinner ut. På den ena sidan
sluter dammstenen tätt intill sidoväggen i bröstet,
den s. k. kinningen; på den andra sidan lämnas
mellan dammstenen och kinningen ett 10 cm. bredt
mellanrum för den s. k. järngatan, den öppning i
murverket, genom hvilken järnet utrinner. Dammstenen
göres vanligen af eldfast sandsten, glimmer- eller
talkskiffer, men kan äfven stampas af kvartsmassa,
i en tackjärnsram af lämplig form. Under ställets
småningom skeende uppvärmning hårdnar massan
tillräckligt för att kunna motstå brytningen af
spetten, äfven sedan den inåt stället vända sidan af
tackjärnsramen bortsmält. Den öfre ytan af dammstenen
täckes med en tackjärnshäll, dammhällen, hvilken
åt den sida, som är närmast järngatan, förses med en
uppstående fläns, för att hindra slaggen att nedrinna
i järngatan. C. A. D.*
Dammyn, under medeltiden namn på tyska staden Demmin.
Damnatur, lat., "fördömes", en censurformel, enligt
hvilken en skrift icke får offentliggöras genom
tryck. Motsats: imprimatur. Jfr Censur.
Damnum (lat.), jur., skada, förlust.
Damnum emergens, lat., uppstående skada, ett begrepp,
som med förkärlek användes af medeltidens skolastiker
för att under vissa förhållanden ge en långifvare rätt
att erhålla ersättning för en penningförsträckning
(d. v. s. ränta) och ej blott återbetalning af
kapitalet. Som regel var räntetagande förbjudet, men
ett af de viktigaste undantagen var genom utlåningen
"uppstånden skada", t. ex. därigenom att lånet ej
återbetalats i rätt tid. Jfr
Lucrumcessans och Kapitalränta.
E. Hkr.
Damocles. Se Damokles.
Damodar [d9mäu’dä], flod i brittisk-indiska
prov. Bengalen, upprinner i Chutia Nagpur, genomflyter
Ramgarhdalen och upptager omkr. 150 km. från sin källa
fr. h. bifloden Baragat. D. flyter förbi Bardwan och
utmynnar efter 540 km. lopp i Hugli. I öfre D:s dal
ligga Indiens rikaste kollager, som exploateras af en
mängd bolag och hvarifrån järnvägarna i hela norra
Indien få sina kolförråd. Kollagren ha äfven gifvit
upphof till en uppblomstrande metallindustri, som i
synnerhet koncentrerat sig kring staden Raniganj.
Damoh [dä’måu]. 1. Distrikt i brittisk-indiska
Centralprovinserna, divisionen Jabalpur. 7,332
kvkm. 285,138 inv. (1901). D., som utgör en
del af Vindhya-platån, mellan Bundelkhand och
Narbada-flodens högra strand, har vackra skogar,
som äro en af de få trakter i centrala Indien,
där lejon ännu finnas. Dalarna äro bördiga och väl
odlade, och flerestädes finnas rika järngrufvor. -
2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid järnvägen Sagar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
