- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1231-1232

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damoh - Damoiseau - Damoisel - Damokles - Damoklessvärd - Damon - Damoreau-Cinti - Damourit - Damoye - Dampe - Dampier - Dampierre, ett slott i franska depart. Seine-et-Oise - Dampierre, Heinrich Duval, österrikisk fältherre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Katni, en bibana till Indian Midlandbanan. Omkr.
12,000 inv.

Damoiseau [damwaså] l. Damoisel [damwasäl],
fr. (af mlat. dominicellus, dim. af lat.
dominus, herre), adelsjunker, page; jungfrupilt,
sprätthök.

Damoisel. Se Damoiseau.

Damokles (grek. Damoxlis, lat. Damocles),
hofman hos konung Dionysios d. ä. i Syrakusai. När
D. en gång inför sin herre prisade envåldshärskarens
lyckliga och afundsvärda ställning, lät Dionysios
ikläda honom konungslig dräkt och sätta honom
vid ett med de läckraste rätter dukadt bord, men
tillika midt öfver hans hjässa på ett tagelstrå
upphänga ett skarpslipadt svärd, för att därmed antyda
vanskligheten af all jordisk storhet. Ordet
Damoklessvärd nyttjas såsom bildlig beteckning
för en midt under lifvets lycka och njutning
öfverhängande fara.
A. M. A.

Damoklessvärd. Se Damokles.

Damon, ett i herdedikten ofta förekommande
personnamn.

Damon (grek. Dámon) och Fintias (grek.
Fintías, lat. Phintias), två under Dionysios d. y.
(eller Dionysios d. ä., enligt Cicero) lefvande
syrakusaner, som bägge tillhörde den pythagoreiska
sekten och voro förbundna genom en trofast
vänskap. För att sätta denna vänskap på prof väcktes
mot Fintias en troligen falsk anklagelse för att
hafva stämplat mot envåldshärskarens lif. Fintias
dömdes till döden, men fick härskarens tillstånd
att, för ordnandet af sina enskilda angelägenheter,
till solens nedgång vistas på fri fot, mot villkor
att D. med sitt lif ansvarade för hans återkomst.
Hofmännen logo hånfullt öfver denna själfuppoffrande
godtrogenhet; men till allas förvåning inställde
sig Fintias i rättan tid. Dionysios omfamnade de
båda vännerna och anhöll att blifva upptagen såsom
tredje man i deras vänskapsförbund. Denna begäran
blef dock ej uppfylld. Sägnen är behandlad af
Schiller i balladen "Die bürgschaft".
A. M. A.

Damoreau-Cinti [damårå-tji’nti], fransk sångerska.
Se Cinti-Damoreau.

Damourit [-morit], miner., en efter franske
mineralogen Augustin Alexis Damour (f.
1808) uppkallad finfjällig muskovit.

Damoye [damwa’], Pierre Emmanuel,
fransk målare, f. 1847 i Paris, har alltsedan
1870-talet utställt kraftigt och stort hållna
landskap med fransk natur. D. är representerad i
Luxembourg-galleriet och med en dekorativ målning
i Hôtel-de-ville.
G-g N.

Dampe, Jakob Jakobsen, dansk statsfånge,
f. 1790, d. 1874, blef student redan 1804 och teol.
kand. 1809. S. å. vann han universitetets guldmedalj
för besvarandet af en estetisk prisuppgift och blef
1812 filos. doktor på en afhandling i etik. 1811-16
var han adjunkt vid Slagelse lärda skola, 1818-19
uppträdde han som rationalistisk predikant i Köpenhamn
under stor tillströmning af åhörare, ifrade
mot kvinnornas dräktlyx och osedlighet, hvilket hade
till följd våldsamma uppträden i kyrkan. D.
förbjöds att predika och att hålla offentliga föredrag
samt förföljdes på flera sätt af myndigheterna. Allt
detta i förening med fattigdom och olyckliga husliga
förhållanden förbittrade hans sinne, så att han beslöt
agitera för införandet af en fri författning och i
detta syfte stifta en förening. Men hans plan, som
var mycket oklar, röjdes genast af polisspioner, och
redan 16 nov. 1820 vid första mötet i den påtänkta
föreningen blef han fängslad samt följande år dömd
till döden. Han benådades likväl, men insattes i
lifstidsfängelse. Efter 20 års hård fångenskap fick
han tillstånd att bo i Rönne på Bornholm, men
hvad han skref stod under sträng tillsyn af censuren.
1848 benådades han fullständigt och flyttade till
Köpenhamn samt fick efter någon tid ett årligt understöd
ur statskassan. Den hårdhet, hvarmed D.
behandlades, stod i ett skriande missförhållande till
hans brott. Jfr D:s egen Fortælling om mit fængsel
(1858) och Chr. Lykke, "Fangen paa Kristiansö,
J. J. Dampe" (1904).
E. Ebg.

Dampier [dä’mpl8], William, engelsk sjöröfvare,
upptäcktsfarare och hydrograf, f. 1652 som son
till en jordbrukare vid Yeovil, Somersetshire,
d. 1715 i London. Vid tjugu års ålder hade han
redan som sjöman besökt Newfoundland och Ostindien,
deltog 1673 i kriget mot Holland och blef året
därpå plantagefogde på Jamaica, men återgick till
sjömansyrket och deltog 1675 i en kofferdifarares
färd till Campecheviken. Ehuru blott matros,
förde D. under denna resa anteckningar om kustens
beskaffenhet. Under de följande två åren deltog
D. i fribytarfärder och återvände med en ansenlig
penningsumma till England 1678. Han återvände 1679
till Västindien och deltog i fribytarlifvet där,
åtföljde en expedition till Stilla hafvet, under
hvilken ett danskt, väl beväpnadt skepp togs vid
Sierra Leone. Så följde några års fribytarfärder
rundt Stilla hafvet. I maj 1688 landsattes D. jämte
några följeslagare af de öfrige på Nicobar islands,
hvarifrån han mot beräkning lyckades föra sina
kamrater under en farlig kanotfärd, hvarunder
flertalet afled. Slutligen lyckades han nå Atjeh
å Sumatra. Efter att ha varit i holländsk tjänst,
hvarifrån han deserterade för att i flera år föra
ett äfventyrligt lif i Ostindien, återkom han 1691
till England. 1699 sattes han af engelska regeringen
i spetsen för en expedition, som hade till mål att
undersöka vissa trakter af Söderhafvet. På denna
färd utforskade han norra och nordvästra kusterna af
Australien, kusterna af Nya Guinea samt flera smärre
öar, bl. a. Dampiers arkipelag, som är uppkallad
efter honom. 1708-11 åtföljde han Woodes Roger på
dennes världsomsegling. D. var en utmärkt hydrograf
och besatt en enastående förmåga att iakttaga och
klargöra geografiska och meteorologiska fakta. Han
utgaf Discourse on the winds (1707), som förblir ett
mästerstycke; hans kartor äro ypperliga, och under
sin skiftesrika lefnad nedskref han oaflåtligt sina
iakttagelser. Se hans New voyage round the world (3
bd, 1697-1707) och Voyage and descriptions (1699).
G. Stg.

Dampierre [däpiär], ett hufvudsakligen under 17:e
årh. af H. Mansard byggdt och 1840 restaureradt slott
i franska depart. Seine-et-Oise (Ile-de-France), nära
Chevreuse. Det är bekant för sitt natursköna läge i
Yvette-dalen och för sina dyrbara konstsamlingar. Det
tillhör hertigliga familjen Luynes.

Dampierre [däpiar], Heinrich Duval,
grefve von, österrikisk fältherre, f. 1580 i
biskopsstiftet Metz, besegrade 1604 de upproriske
ungrarna, men trängdes kort därpå af Bocskay ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free