Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dampierre, Heinrich Duval, österrikisk fältherre - Dampierre, Auguste Henri Marie Picot, fransk general - Dampiers arkipelag - Dampiers land - Dampiers sund - Dampier-ön - Dampremy - Dampskibsselskab - Dampt - Damremont - Damrosch - Damspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siebenbürgen och sökte 1605 förgäfves försvara Gran
emot turkarna. Efter det han utnämnts till kejserligt
krigsråd, kämpade han 1616-17 emot venezianerna. 1618
uppträdde han med en sammanrafsad här i Böhmen,
tog Bistritz och undsatte Budweis, men tvangs till
återtåg. 1619 befriade hans kyrassiärer den i Wien
inneslutne kejsar Ferdinand II, och s. å. segrade
han jämte Buquoy och Wallenstein öfver Mansfeld vid
Thein, hvarigenom Wien befriades, men D. undanträngdes
kort därefter till Mähren. Med 10,000 man skickad
emot Bethlen Gábor, gjorde han ett djärft angrepp på
Pressburg, men stupade därvid, okt. 1620. (L. W:son M.)
Dampierre [dapiär], Auguste Henri Marie
Picot, markis de D., fransk general, f. 1756, var
anhängare af den stora revolutionens grundsatser,
förde 1792 ett befäl under Dumouriez och tog (1793),
efter dennes affall från konventet, öfverbefälet
öfver den franska hären. I slaget vid Jemappes
(1792) var det företrädesvis D., som bidrog till
segern genom sitt raska angrepp på österrikarna. 6
maj 1793 miste han vid Quiévrain, genom en
kanonkula, sitt ena ben och dog två dagar efteråt.
(L. W:son M.)
Dampiers arkipelag [dä’mpīəṡ], ögrupp vid
Väst-Australiens nordvästra kust, bestående af ett
tjugutal torra klippöar, delade i två grupper af
Mermaid-sundet.
Dampiers land [dä’mpīəṡ], en halfö på nordvästra
kusten af Väst-Australien, mellan 16° 30’ och 18°
s. br., i ö. begränsad af King sound.
Dampiers sund [dä’mpīəṡ] kallas stundom den 90
km. breda kanalen, som skiljer Neu Pommern (Nya
Britannien) från Nya Guinea, men egentligen bör
namnet begränsas till sundet mellan Neu Pommern och
ön Ruk (Rook), som delar nämnda kanal i tvenne olika
breda passager (den västligare, bredare, kallas
Vitiaz-sundet). Äfven sundet mellan Nya Guineas
nordvästra spets och ön Waigeoe kallas D. - Båda
sunden upptäcktes af W. Dampier.
Dampier-ön [dä’mpīə-] l. Krakar, ö på nordöstra
kusten af Kaiser Wilhelm land (Nya Guinea), midt
emot Kap Croisilles, en 2,500 m. hög, skogbevuxen,
tvåspetsad vulkankägla.
Dampremy [daremi7], kommun i belgiska prov. Hainaut,
2 km. n. v. om Charleroi, nära Sambre. 10,867
inv. (1900). Stenkolsgrufvor och glasbruk.
Dampskibsselskab, Det forenede, danskt rederibolag,
bildadt 1866. Se vidare Ångfartygslinjer.
Dampt [dä], Jean Auguste, fransk bildhuggare, f. 1858
i Vénarey (Côte-d’Or), lärjunge af Dubois, studerade
i Italien 1882-83. Han framträdde första gången 1879
med en staty, Ismael. Därpå följde Johannes döparen
(1881, i Luxembourg-galleriet, ett exemplar i brons i
Göteborgs museum), flera byster samt Ung flicka (1884,
i brons), Mignon (s. å., i marmor), Coquette (1886,
i marmor), Virginité (1888, statyett i elfenben),
Volupté (1889, staty i marmor), Fleur du mal
(1890, byst i marmor), vidare byst af Kompositören
Bizet (för foajén i Opéra comique) och en gossbyst
(Porträttbyst af J. D.), som blifvit ryktbar för sin
innerlighet i känslan (den förekom i färgad gips
på Stockholmsutställningen 1897). I Luxembourg är
D. representerad äfven med Farmoderns kyss (1893,
grupp i marmor af en gammal kvinna och en liten
flicka) och bronsstatyetten Arabisk beduin. Bland
hans öfriga verk märkes den lilla gruppen Melusine
och riddaren Raymondin (1894, i elfenben och metall
med förgyllning). Han har äfven utfört arbeten
i Hôtel-de-ville och i Opéra comiques foajé. På
konstindustriens område har D. utfört smakfulla och
intressanta arbeten af olika art. G-g N.
Damrémont [däremå’] l. Danrémont, Charles Marie
Denis, grefve de D., fransk general, f. 1783,
deltog ifrån 1804 i nästan alla Napoleons fälttåg
och avancerade därunder till öfverste. 1821 blef
han generalmajor och förde såsom sådan en brigad i
1823 års spanska fälttåg samt i Algeriet 1830. Efter
julirevolutionen s. å. förklarade han sig för den
nya dynastien och utnämndes till generallöjtnant,
generalinspektör för infanteriet (1833) samt pär
(1835). 1837 blef han, efter Clauzel, generalguvernör
i Algeriet. S. å. ledde han den andra expedition
en mot Constantine, men stupade framför denna stad
12 okt. (L. W:son M.)
Damrosch, Leopold, tysk musiker, f. 1832, d. 1885,
blef 1854 med. doktor, men egnade sig därefter
åt tonkonsten och innehade från 1858 åtskilliga
dirigentsysslor i Breslau, tills han 1871 kallades
till ledare af manssångföreningen Arion i New
York. I denna stad höjde han musiklifvet betydligt
genom att kalla till lif The oratorio society 1873,
The New York Symphony society 1878 samt ett tyskt
operaföretag 1884, hvarjämte han 1881 ledde den första
stora musikfesten därstädes. Han erhöll doktorsgrad
vid Columbia-universitetet och uppträdde äfven som
tonsättare af sånger, violin- och orkestersaker samt
större körverk. A. L.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
