- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1241-1242

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danaos - Danapur - Danbè - Danbury - Danby - Danbyholm - Dancay - Danckelmann - Danckwardt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förföljdes han af sina brorsöner, hvilka fordrade
hans döttrar till hustrur. D. efterkom slutligen
denna begäran, men gaf sina döttrar hvar sin dolk,
med befallning att de skulle under brudnatten
mörda sina gemåler. Denna befallning åtlyddes
af alla, utom Hypermnestra, hvilken skonade sin
make, Lynkeus. Till straff för mordgärningen måste
danaiderna i underjorden ständigt ösa vatten i ett
kärl med genomborrad botten (däraf "danaidernas såll"
– bilden af ett fruktlöst, aldrig slutande arbete). I
Argos dyrkades de såsom källnymfer, och enligt senare
allegoriska sagotydningar betecknades med dem de
hvarje sommar utsinande källorna och floderna i det
torra argiviska landet. A. M. A.

Danapur. Se Dinapur.

Danbé [däbe’], Jules, fransk musiker, f. 1840,
d. 1905, från 1877 kapellmästare vid Opéra comique
i Paris, komponerade violinstycken och skref en
violinskola. Han blef 1884 led. af Mus. akad. i
Stockholm.

Danbury [dä’nbəri], stad i nordamerikanska
staten Connecticut, vid Still river. 16,537
inv. (1900). Tillverkning af hattar, skor och
andra beklädnadsartiklar. Under nordamerikanska
befrielsekriget blef staden ödelagd af engelsmännen
27 april 1777.

Danby [dä’nbi], earl af, engelsk statsman. Se
Osborne (sir Thomas).

Danbyholm. 1. Gods i Björkviks socken,
Södermanlands län, med hufvudgården vid en vik af
Yngaren. Hufvudbyggnaden, från början af 1700-talet,
är ett envånings stenhus, med framspringande
flyglar och högt brutet tak. Taxeringsvärdet för
jordbruksfastighet 651,900 kr. (1904), för annan
fastighet 23,000 kr., bl. a. Vedeby kvarn. 20 5/8
mtl, med en egovidd af 3,285,5 har, däraf 1,212
har åker. Gården nämnes redan på 1300-talet. I
slutet af 1500- och under 1600-talet tillhörde
den släkten Kruse, köptes 1704 af J. M. De Besche
och kom därefter genom gifte till ätten Hamilton, i
hvars ego den ännu befinner sig (grefve W. Hamiltons
arfvingar). – 2. (Stubbvik) Ångsåg, på godset D:s
egor, med 2 ramar, där 1905 tillverkn. utgjorde 1,111
kbm. div. trävaror och 3,850 hl. träkol; arbetarnas
antal var s. å. 27. D. tillhör grossh. Helge Ehrenborg
i Norrköping.

Dançay [dåsa], Charles, fransk statsman,
f. omkr. 1510, blef i början af Henrik II:s
regering (1547-59) ministerresident i Köpenhamn
och inverkade på denna post ej så litet på Nordens
angelägenheter. Efter nordiska sjuårskrigets utbrott
(1563) fick han sin regerings befallning att göra
allt för att förlika den svenske och den danske
konungen, och han bidrog i ej ringa mån till att fred
ändtligen slöts i Stettin 1570. Två år därefter låg
han i underhandling med Mornay och några missnöjda
svenskar om att uppsätta en fransk prins, Henrik af
Anjou, till regent i Sverige. Men prinsens val till
konung i Polen omintetgjorde denna af franska hofvet
gillade plan. D. beordrades till Henrik i Polen och
ordnade dennes angelägenheter därstädes efter hans
flykt. Återkommen till Danmark, arbetade han ifrigt,
för att stadfästa Frankrikes inflytande i Norden,
på en giftermålsförbindelse mellan de svenska och
franska konungahusen. Men med giftermålet blef det
ingenting af, och en viss spänning tyckes hafva
inträdt i hans förhållande
till Sverige. D. afled i Danmark 1589. Han åtnjöt
stort anseende ej endast som redlig och skicklig
diplomat, utan äfven som lärd. Med Danmarks ypperste
vetenskapsmän på den tiden (Tyko Brahe, A. S. Vedel
m. fl.) stod han i förtroligt förhållande. Han
gjorde trenne besök i Sverige. Om de nordiska
förhållandena finnas många upplysningar i hans
ministerberättelser, af hvilka en betydlig del, för
åren 1575 och 1580-86, finnes tryckt i "Handl. rörande
Skandinaviens hist." (del. XI), och en annan samling,
för åren 1567-73, som förvaras i danska riksarkivet,
trycktes 1901. Fr. W.

Danckelmann, Eberhard Kristoph Balthasar,
friherre von D., brandenburgsk statsman, f. 1643,
d. 1722, den äldste af sju bröder, hvilka alla
vunno framskjutna ställningar inom den preussiska
förvaltningen, blef 1663 lärare för prins Fredrik af
Brandenburg (sedermera konung Fredrik I i Preussen),
1688 - efter dennes tronbestigning - statsråd,
1692 president för regeringen i Kleve och 1695 förste
minister. I sistnämnda egenskap verkade han kraftigt
för landets höjande såväl i materiellt hänseende
(industrien utvecklades genom inflyttade franska
flyktingar, och postväsendet förbättrades) som i
andligt (universitetet i Halle och konstakademien
i Berlin inrättades). Han fortsatte ock den store
kurfurstens politik (samverkan med Vilhelm III mot
Ludvig XIV). Emellertid blef han som uppkomling och
hänsynslöst fordrande chef hatad af den brandenburgska
adeln och af ämbetsmännen. 1697 fick han afsked
med pension, och kort därefter anklagades han
för undansnillning af statspapper samt för hemliga
underhandlingar med främmande länders ministrar. Utan
dom, ty anklagelserna kunde icke bevisas, kastades
han i fängelse samt förklarades förlustig sina gods
och sina hederstitlar. Han hölls i hårdt fängelse
till 1702, sedan i lindrigare; 1707 frigafs han, med
villkor att han skulle uppehålla sig i staden Kottbus,
och fick en årlig pension sig tilldelad. Vid Fredrik
Vilhelm I:s tronbestigning (1713) återkallades han
till hofvet; men ehuru flera anbud gjordes honom, lät
han icke förmå sig att ånyo intaga platsen som förste
minister. D:s snabba lycka och ännu snabbare fall
väckte oerhörd uppmärksamhet. Anledningen till hans
störtande är ännu ej fullt klar. Sannolikt verkade
utom afundsmäns förtal mest ovilja från kurfurstens
gemål Sofia Charlotta, då D. var mindre välvillig
mot hennes hemland, Braunschweig. Att D. ställde
sig försiktigt reserverad mot kurfurstens plan på
den preussiska konungatronen, medverkade säkerligen
äfven. Hans intima kännedom om den brandenburgska
politikens hemligheter vållade, att kurfursten ej
vågade låta den störtade vara fri, utan inneslöt
honom i fängelse, såsom vanligen skedde vid den tidens
kabinettskriser. - Jfr uppsats af B. Erdmannsdörffer
i "Allgem. deutsche biographie", IV.
C. H. H.

Danckwardt, svenska adliga ätter. Köpmannen i Lybeck
Henrik D:s (d. 1571) söner, Joakim och Mikael,
öfverflyttade till Sverige. Joakim dog 1648 som
borgmästare i Nyköping, blef stamfader för den 1822
utgångna friherrliga ätten von D. och för två adliga
ätter D., af hvilka den ena utgick 1719 (med D. 2),
den andra ännu fortlefver. Mikael dog omkr. 1628 som
gevärsfaktor i Örebro; hans son, landshöfdingen och
generallöjtnanten Niklas D. (f. 1613,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:27:43 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free