Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daniels bok - Danielson, Johan, järnvägsbyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudaktighetens öfning belönas med underbar räddning
undan eldslågorna och lejonens mun (kap. 3 och
6). Det afskräckande motstycket till detta är Guds
straffande hemsökelser öfver dem (Nebukadnessar
och Belsassar), som i känslan af sin makt lefva
glömska af Israels Gud eller förakta och håna hans
inrättningar (kap. 4 och 5). Men boken har sålunda
icke blott velat framställa fromhetens lön och
den gudomliga rättfärdighetens straff (kap. 1–6),
utan ock trösta de lidande fromme med löftet om det
väntade messiasrikets snara inbrott. Denna tendens
framträder i bokens sista del, kap. 7–12, äfvensom
i kap. 2. Innehållet har här profetisk-apokalyptisk
karaktär, ty det bebådar världsrikets snara fall och
i omedelbart samband därmed Guds rikes upprättande
i härlighet och makt på jorden. Men under det att
de äldre profeterna tydligt tillkännagåfvo sin
samtidighet med det världsrike, under hvars tid de
lefde och hvars fall de förutsade, har Danielsbokens
författare sökt dölja sin egen tidsålder genom att
lägga sina ord i den vise Daniels mun, som skall ha
lefvat vid hofvet i Babel långt före hans tid. I
följd häraf får den profetiska förutsägelsen i
boken allra först karaktären af tidräkning. Bortser
man från ett par ansatser hos profeterna Jeremia
(kap. 25: 11, "de 70 åren") och Hesekiel (kap. 4:
6, lidandets tid skall vara i 40 år), är detta
första gången, som tidräkningen gör sitt inträde i
profetian. Man plägar känneteckna detta bl. a. med
beteckningen "apokalyptik". Apokalyptiken vill
afslöja ändens hemlighet och bestämma dess inträde;
därför behöfves tidräkningen. Danielsboken är den
första mera betydande litterära produkt af detta
slag och har sedan fått en hel rad efterbildningar
långt in i den kristna tiden. För att bestämma en
apokalyptisk författares verkliga tid, i detta fall
angifva Danielsbokens tidsålder, har man att ge
akt på dess apokalyptiska tidsschema. Danielsboken
räknar först med ett tidsschema af 70 årsveckor (en
förvandling af profeten Jeremias 70 vanliga år till
70 årsveckor), af hvilka 7 omfatta den babyloniska
fångenskapens tid, 62 tiden från återkomsten
från Babel intill en smord furstes fall eller död
(sannolikt Onias III, 171 l. 170 f. Kr.), och så en
sista årsvecka, i hvars midt (d. v. s. efter 3 1/2 år)
upprättandet af förödelsens styggelse (Antiochos
Epifanes’ profanering af Jerusalems tempel år 168
f. Kr.) infaller. Författaren, som synbarligen
upplefvat denna händelse, har med sitt tidsschema
alltså velat förutsäga, att den ifrigt efterlängtade
frälsningstiden skall inträffa om c:a 3 1/2 år (jfr
kap. 9: 24–27). Ett annat tidsschema framträder i
räkningen med de 4 världsrikena, i kap. 2 framställda
såsom olika metaller eller beståndsdelar i ett och
samma beläte, i kap. 7 såsom vilda djur. Dessa 4
världsriken äro: det babyloniska, det mediska,
det persiska och det grekisk-macedoniska, hvilket
sistnämnda af författaren fullföljes intill Antiochos
Epifanes, kap. 7: 8; 20 ff.; 8: 8 ff.; 11: 3 ff. Guds
rike framställes i kap. 2 under bilden af en sten,
som af en osynlig hand lösgöres från en klippa och
i sitt fall krossar den på fötter af ler och järn
stående kolossen, och i kap. 7 under bilden af
en människogestalt, som öfvertager det bestående
världsrikets makt. Genom att sålunda gifva en
sammanfattande framställning af kärnan i historien,
kampen mellan världsriket
och gudsriket och dess afslutning, har Daniels
bok tecknat en bild af världsförloppet (gifvit
en historisk filosofi), som haft en utomordentlig
betydelse ej blott för Israels folk, utan äfven för de
kristne. Man jämföre Uppb. i N. T., hvilken i mycket
hvilar på Danielsbokens åskådning. – Det fjärde riket
i Daniels bok är alltså det grekisk-macedoniska
(intill Antiochos Epifanes). Denna riktiga
uppfattning finnes ännu i Septuaginta kap. 9: 27 (jfr
1 Makk. 1: 54) och 11: 30, i Sibyllinerna (3:e bok,
v. 394 ff.) och hos Efraim Syrus. I 4:e Esra (12: 10
ff.) erkännes öppet, att Daniel med det fjärde riket
tänkt på det grekisk-macedoniska, men tillägges,
att detta var ett misstag, som författaren till
4:e Esra (från tiden efter 70 e. Kr.) nu rättar,
i det att han likställer det fjärde riket med
Rom. I nya testamentet och hos Josefos tolkas
Danielsbokens profetia i öfverensstämmelse därmed,
och denna uppfattning blef med högst få undantag
sedan den gällande. Hufvudmotivet var därvid att få
Danielsbokens profetia att syfta på Jesus Kristus,
d. v. s. göra den direkt användbar för den kristna
apologetiken. – Litt.: Kommentarer på tyska af
Behrmann 1894 och Marti 1901, på engelska af Bevan
1892, på svenska af F. A. Johansson 1894 och E. Stave
s. å.
Stycken af Daniel äro tillägg till den kanoniska
Danielsboken, hvilka saknas i den hebreiska texten
men finnas i Septuaginta samt i Theodotions
öfversättning. I våra svenska biblar finnas de
bland apokryferna, ehuru i annan ordning än i
grundtexten. Stycket 1 innehåller Asarjas bön och
de tre ynglingarnas lofsång i den brinnande ugnen,
ett tillägg alltså till kap. 3; stycket 2 innehåller
historien om Susanna, stycket 3 historien om Bel i
Babel och stycket 4 om draken i Babel. Dessa stycken
torde icke gå tillbaka på något hebreiskt original;
de utgöra alltså bevis på det lifliga intresse, som
äfven den grekisktalande judendomen egnade Daniel.
E. S-e.
Danielson, Johan, järnvägsbyggare, donator, f. 9
nov. 1831 i Fröskogs socken, Tössbo härad i Dalsland,
torparson, var i yngre år underofficer (sergeant)
vid Västgöta-Dals regemente, biträdde en tid förste
landtmätaren i Älfsborgs län och anställdes 1862
hos Kl. Adelsköld (se denne) vid utstakningen af
Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg. Ovanligt
begåfvad för järnvägsundersökningar, arbetade
D. t. o. m. 1875 under Adelsköld vid undersökningar
för flera hundra mil järnvägar, bl. a. Bergslagernas
(Falun-Göteborg), blef underingenjör och till
sist öfveringenjör vid byggandet af Stockholm-
Västerås-Bergslagens järnväg och var öfveringenjör vid
Dala-Hälsinglands järnvägs anläggning samt kontrollant
vid flera dylika. Sjuklig af öfveransträngning,
sökte han förgäfves bot på resor till södern. Död
14 juni 1901 i Stockholm. - Genom flit, sparsamhet
och omtanke hade D. efter hand samlat en icke
ringa förmögenhet. Af denna stiftade han genom två
testamenten 1900 en fond (benämnd Danielsonska
fonden) för befordran af upplysning och ekonomisk
förkofran hos den jordbrukande befolkningen
inom sin födelsebygd Tössbo härad, hvilken fond
förvaltas af länets norra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott (se vidare reglemente för fonden,
fastställdt af Älfsborgs läns landshöfdingeämbete
6 sept. 1902). Fonden uppgick på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
