Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark, är det sydligaste af de tre skandinaviska rikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de länder, hvarifrån vinet införes; dock brukas
äfven de danska namnen "pibe" och "oxehoved",
hvilka ha olika storlek för olika vinsorter. -
Skeppsmåttet är numera danska registerton, som
fullständigt motsvara engelska registerton. 2 ton
äro lika med den förut använda kommerslästen. -
Viktenheten är 1 pund (500 gram). Pundet delas
i 100 kvint, 1 kvint i 10 ort; 100 pund utgöra 1
centner. De äldre vikterna lispund (16 pund) och
skeppund (20 lisp.) begagnas numera sällan. Till
medicinalvikt användes det franska gramsystemet,
som brukas äfven vid handel med guld och silfver samt
med ädelstenar och pärlor. Förslag om införande af
metersystemet ha sedan 1876 blifvit väckta upprepade
gånger, men ha ej gått igenom. Det användes likväl i
rätt stor utsträckning, i synnerhet i grosshandeln.
E. Ebg.
I början af 1800-talet befann sig D:s
penningväsen i det mest förvirrade tillstånd, vålladt
genom en stor utelöpande sedelstock, utan motsvarande
metallisk valuta, och genom de ekonomiska svårigheter,
som voro en följd af kriget. I anledning däraf gjorde
staten 1813 ett slags bankrutt, i det den nedsatte
sedelmyntets nominella värde till mellan 1/9 och 1/10
(det verkliga värdet var dock mycket lägre). Samtidigt
upprättades en riksbank, hvars grundfond bestod
af en i all fast egendom gjord tvångsinteckning
("hæftelse") af 6 proc. af egendomens värde. Denna
inteckning skulle förräntas med 6 proc., tills egaren
utlöste densamma mot silfver. Hvad landtegendomarna
angår, nedsattes inteckningsbeloppet sedermera
till 1/6, dock med villkor att återstoden
af inteckningen skulle förräntas med 6 1/2
proc. årligen, tills bankens alla utelöpande
sedlar blifvit inlösta eller representerades af
en motsvarande silfvervaluta i bankens ego. För
nämnda räntebelopp beviljades dessutom afdrag
i landtegendomarnas skatter till staten. 1818
förvandlades riksbanken till en privat institution,
hvilken benämndes Nationalbanken. Aktieegarna
i denna penninginrättning blefvo egare af hela
bankointeckningen i städernas egendomar och af 1/6 af
bankointeckningen i landtegendomarna. Nationalbankens
aktiekapital utgör nu omkr. 27 mill. kr. Denna bank
eger ensam all sedelutgifningsrätt. Sedlarna äro
fonderade dels genom en metallisk kassa, dels genom
säkra, lätt realiserbara aktiva. Nationalbanken,
som i lång tid var landets enda bankinstitut, ordnade
småningom penningväsendet, hvilket sedermera icke i
något hänseende varit osäkert. Sedan myntkonventionen
med Sverige af 1873 har det myntats sammanlagdt något
mer än 68 mill. kr. Den utelöpande sedelstocken
uppgick 1904 till 118 mill. kr. 1854 upprättades
Kjöbenhavns private laanebank (aktiekapital 4
mill. kr.; nu 27 mill. kr.), 1857 Privatbanken (12
mill. kr.; nu 36 mill. kr.), 1862 Industribanken
(2 mill. kr.), 1871 Den danske landmandsbank (12
mill. kr.; nu 36 mill. kr.) och 1873 Kjöbenhavns
handelsbank (12 mill. kr.; nu 20 mill. kr.),
o. s. v. Inalles finnas i D. 101 banker med ett
sammanlagdt aktiekapital af omkr. 150 mill. kr.,
hvaraf 110 mill. kr. falla på de fyra stora
köpenhamnska bankerna, Nationalbanken, Handelsbanken,
Landmandsbanken och Privatbanken. Dessutom finnas
535 sparkassor, i hvilka voro insatta omkr. 768
mill. kr. (mars 1904). De 38 största hade hvardera
5 mill. kr. innestående på insättarnas konto. De
14
kreditföreningarna och hypotekskassorna hade 1904 omkr. 1,075
mill. kr. utlånta mot första inteckningar, fördelade
på omkr. 153,000 låntagare. De genom lagen af 1898
upprättade "Landökonomiske forskudsforeninger" hade
1905 utlånat omkr. 5 mill. kr.; inalles funnos 168
sådana föreningar.
Kommunikationer. Utom ett landsvägsnät af
omkr. 6,750 km. samt bivägar af inalles 35,800
km., eger D. ett väl utveckladt järnvägsnät, som i
dec. 1904 hade en längd af 3,200 km. I förhållande
till folkmängden äro af Europas länder endast
Sverige (med 2,39 km. pr 1,000 inv.) och Schweiz
(med 1,23 km.) bättre försedda med järnvägar än
D. (l,22 km.), men i förhållande till arealen är
D. endast det sjätte i ordningen med 80 km. pr
1,000 kvkm. (Sverige har däremot blott 27,4). 1847
fick D. sin första järnväg, mellan Köpenhamn och
Roskilde (omkr. 28 km.), hvilken 1856 fortsattes till
Korsör. Denna linje anlades med statsunderstöd af
"Det sjællandske jærnbaneselskab", som också under
loppet af 1860- och 1870-talen byggde de öfriga
viktigaste järnvägarna på Själland. 1860 började
staten själf bygga i Jylland och på Fyn, och 1869
hade man kommit så långt, att man hade fullständig
järnvägs- och ångbåtsförbindelse mellan Köpenhamn
och Aalborg. 1875 öppnades järnvägsförbindelse med
Jyllands västkust och norrut till Frederikshavn. 1880
öfvertog staten de själländska järnvägarna, och linjen
tvärs öfver Jylland byggdes, så att 1881 sammanlagdt
1,612 km. voro öppnade för trafik (hvartill kommo
enstaka enskilda järnvägar på Lolland-Falster och
på Fyn). Sedan dess har statsbanenätet icke vuxit
synnerligen (dec. 1904 räknade det 1,831 km.), men
till gengäld har de enskilda järnvägarnas antal ökats
mycket starkt, i synnerhet från början af 1890-talet,
och de 31 enskilda järnvägsbolagen omfatta nu mer än
1,376 km. Statsbanorna hade 1905 ett bokfördt värde
af 218 mill. kr., årliga bruttoinkomsten var 35,5
mill. kr. och nettoinkomsten omkr. 7,5 mill. kr. eller
3,75 proc. Med statsbanorna befordrades 1904-05
omkr. 19 mill. pers. och omkr. 4,200 mill. kg. kreatur
och fraktgods; driften sysselsatte omkr. 10,600
pers. Med de enskilda banorna befordrades något öfver
5 mill. resande och omkr. 1,500 mill. kg. kreatur
och fraktgods. Inkomsterna uppgingo till 6,2
mill. kr., utgifterna till omkr. 4,2 mill. kr.,
och öfverskottet var sålunda omkr. 2 mill. kr. -
De danska banorna äro förenade med Tysklands och
därigenom knutna till den europeiska trafiken, dels
genom linjer genom Slesvig till Hamburg, dels genom
regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Korsör och Kiel
och slutligen genom ångfärjetrafik mellan Warnemunde
och Gjedser; på sistnämnda väg tar färden Köpenhamn-
Berlin endast föga mer än 10 timmar. Genom ångfärjor
mellan Köpenhamn och Malmö samt mellan Helsingör och
Hälsingborg äro de danska och svenska järnvägarna
förbundna med hvarandra, och resan mellan Danmarks
och Sveriges hufvudstäder kan göras på 14 timmar.
Postväsendet, som inrättades först i midten af
1600-talet, har sedan 1711 varit en statsinstitution,
och postbefordringen är ett regale. 1904-05 funnos 292
postkontor och 668 brefsamlingsställen; personalen
uppgick till öfver 7,000. 122,5 mill. bref,
104 mill. tidningar, 5 mill. paket och 1,25
mill. rek. bref postbefordrades. Inkomsterna voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
