Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dante Alighieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hohenstaufernas fall det länge icke fanns någon fullt
erkänd innehafvare af denna värdighet, blef termen
ghibellin ett oklart begrepp, som närmast angaf
ett mot påfven och hans anhängare fientligt parti
med aristokratisk anstrykning. Ett mindre antal
adelssläkter och det fredsälskande borgerskapet sågo
i påfven ett stöd för sina politiska intressen; de
kallades guelfer. I Florens hade dessa partier länge
stått i hätsk opposition mot hvarandra, men vid
tiden för D:s födelse egde guelferna afgjordt
öfverhanden, och staden åtnjöt ett relativt lugn,
som af yttre anledningar stördes endast af enstaka
krigiska expeditioner mot någon af grannstäderna,
hvarifrån ghibellinerna trängde på. Stadens styrelse
utöfvades af priorer, valda ur det i tjuguett olika
skrån uppdelade borgerskapet, men vid dess sida eller,
om man så vill, öfver detsamma stod feodaladeln,
som bildade ett oroligt element, så mycket farligare
som den med sina underlydande var ensam fullt öfvad
i krigiska värf.
 |
Porträtt af Dante. (Efter en omkr. 1300 målad,
skadad fresk af Giotto; nu i Museo nazionale i
Florens). |
Den högre andliga kulturen inträdde under
13:e årh. i ett nytt skede genom nyförvärfvad
fullständigare bekantskap med Aristoteles’ skrifter
och hans filosofiska metod, som skickligt och med
beundransvärdt skarpsinne tillämpades inom teologien
af de med D. nästan samtida Albertus Magnus och Tomas
från Aquino, de främsta namnen från skolastikens
storhetsperiod. Verkningarna af den genom den
helige Franciscus framkallade mystisk-religiösa
rörelsen fortgingo med starka vågor; åt mystiken gaf
särskildt Bonaventura en vetenskaplig karaktär. På
det kulturella lifvets ädlaste yttringar, konst och
poesi, öfvade denna högt uppdrifna andliga
lifaktighet ett mycket starkt inflytande.
Under sådana förhållanden falla D:s ungdomsår, om
hvilka man ej ens genom studiet af hans skrifter
kan vinna närmare upplysning. Man vet endast, att
han tillhörde en ganska ansedd släkt, som enligt en
dunkel tradition var befryndad med fordom ryktbara
adelsfamiljer. I hvad mån han bör anses ha fått hvad
man kallar en vårdad uppfostran är svårt att bestämma;
säkert torde vara, att han länge fick nöja sig med
den litterära bildningens allra första element. I
musik, teckning och äfven ridderliga idrotter
tyckes han ha fått någon undervisning. Men han
var ovanligt vaken, bildbar och energisk, så att,
när hos honom vaknade behof af en djupare och mera
omfattande lärdomsbildning, han med kraft och allvar
egnade sig däråt och hastigt förvärfvade vidsträckta
kunskaper på den tidens lärda studieområden. Han
hade äfven ett mycket rikt känslolif, och den
vid denna tid i Florens hastigt uppblomstrande
lyriska poesien fick i honom redan vid tidig ålder
en varm beundrare och snart nog äfven en talangfull
utöfvare. Trubadurernas konventionella kärlekspoesi,
som från Syd-Frankrike spridt sig öfver till Italien
och där hastigt fick en rikare utveckling, tilltalade
lifligt hans för poetiska stämningar synnerligen
mottagliga sinne. Föremålet för sin kärlekskult
kallade han Beatrice, och han omger alltifrån början
denna kvinnobild med så mycken mystik, att man väl
aldrig kan säkert utreda, huruvida den verkligen
eger någon real förutsättning, och i så fall, efter
en redan af Boccaccio meddelad tradition, Beatrice
Portinari, eller om han från denna eller någon annan
Beatrice endast lånat namnet åt en idealbild, som
helt och hållet var ett foster af hans ungdomsvarmt
lifliga fantasi och som han sedan lifvet igenom
troget fasthöll och vidare förhärligade ända till
fullständig apoteos. Att man som utgångspunkt för all
denna mystik bör söka ett verkligt kvinnoväsen synes
dock bäst öfverensstämma med den blandning af realism
och symbolism, som i andra fall karakteriserar D:s
diktkonst. Ännu icke tjuguårig började han skrifva
sonetter och snart äfven canzoni och ballate. Till
en början följde han de gamla mönstren, men slöt sig
snart till dem, som sökte bringa den traditionella
kärlekslyriken till en högre nivå. Under skolastikens
inflytelse ledde de den in i en symboliserande
riktning, som determinerades af en filosofisk-religiös
känslostämning. Det var åt denna ideala riktning de
unge skalder, som omfattade den, gåfvo benämningen
"il dolce stil nuovo" (den ljufva nya stilen).
Genom studier och öfning i diktkonst gjorde
D. sig alltmera skicklig att förhärliga sitt
kärleksideal. Man har ännu i behåll ett stort
antal lyriska dikter, som mer eller mindre säkert
tillskrifvas honom och böra dateras från olika skeden
af hans lif. Samlade i volym långt efter hans död
utgöra de hans Canzoniere.
Från jordelifvet bortrycktes Beatrice 9 juni 1290. För
sin häftiga sorg sökte D. tröst i skrifter af Cicero
och Boëthius, hvarigenom hans känslolif fick en
alltmera spekulativ riktning, hans kärlekssorg flöt
ut i konstfull diktning och subtila skildringar af
stämningar och situationer; öfver det hela breder han
en slöja af symboliserande mystik. Af detta första
skede i hans mognande själslif ger han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbe/0727.html
