- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1393-1394

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dardel - Darder - Dardistan - Dareik - Dareios

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konsthandtverkets höjande arbetade D. genom att väcka
förslag om och taga verksam del i upprättandet af
Svenska slöjdföreningens konstindustrinmseum i
Stockholm. Vid flera konstutställningar i Europa
(1867, 1871, 1873 och 1878) samt i Philadelphia
(1876) var han juryman. För konsten och
konstindustrien på internationella utställningen i London
1871 utgaf han från trycket en redogörelse 1872.
– Själf hade D. någon tid idkat studier på Cogniets
och E. Lamis ateljéer i Paris och var en begåfvad
dilettant, som med förkärlek egnade sig åt
karikatyrteckningen. Han lämnade flera teckningar till "Ny
illustrerad tidning" under dess första skede och utgaf
många häften litografier: Minnen från Stockholm,
ritade af D–l (h. 1–2, i förening med J. A.
Cronstedt, 1840–41, h. 3–5, 1841–44), Teckningar
ur dagens händelser
(1848–52), Gubben med skåpet
(1849), Familjen Tutings lustresa till Bomarsund
(1853) m. fl. samt planschverket Svenska och norska
arméerna samt flottorna i deras nuvarande
uniformering
(1–8, 1861–63). D. tog 1882 afsked
från öfverintendentsämbetet och 1885 från
presidiet i konstakademien. Död i Stockholm 27 maj
1901.

(G-g N.)

Darder, invånare i Dardistan.

Dardistan (Jagistan, d. ä. rebellandet, l.
Beloristan), ett högland i västra Himalaya
mellan Chitral i n., Kohistan i s. samt Kashmir i ö.,
genomflutet af Indus. Förr har namnet D., som
uppkommit på senare tider, haft en större
utsträckning, så att dit räknats äfven Chitral, Kafiristan,
Kohistan, Gilgit och Kanjut. D. bebos af det ariska
darderfolket, afkomlingar af de sanskritiske darada
(grekernas dardai). De äro välbyggda, axelbreda,
med brunt, äfven svart hår och bruna ögon; en del
är buddister och talar tibetanska, en del schiitiska
muhammedaner och talar en turkisk dialekt, öfriga
tala en uråldrig arisk dialekt, dardui. Af sina
grannar kallas de äfven kanjut. De lyda under det
engelska väldet (den 1901 bildade North-West
Frontier province). – Se G. W. Leitner, "Results of a
tour in D." (4 bd, 1867–70) samt andra arbeten
af samme förf.

J. F. N.

Dareik l. Darik (grek. dareiko’s, af Dareios,
persiskt konunganamn), fornpersiskt
guldmynt och silfvermynt, af oval form
och på åtsidan visande den persiske
konungens bild i knäböjande ställning
samt med spjut och båge i händerna.
Gulddareiken var af mycket fint guld
och gällde = 20 attiska
silfverdrachmer = 1/5 mina (mna) = 1/300 talent = ungefär
14 kr. i nutida svenskt mynt.

illustration placeholder


Dareios, Darius (grek. Dareios, lat. Dareus
l. Darius, fnpers. Darayavus), namn på tre persiska
konungar af Akemenidernas hus.

illustration placeholder

Bild af Dareios I, uthuggen
i en klippa.

1. Dareios I Hystaspes’ son, f. 550 f.
Kr., åtföljde Kambyses på dennes krigståg mot
Egypten och uppsteg på tronen ej långt efter hans
död (521). Enligt Herodotos skedde detta genom en
list. De persiske furstar, som jämte D. hade störtat
den falske Smerdes, hvilken inkräktat tronen, hade
nämligen öfverenskommit att såsom konung hylla
den, hvars häst vid ett dem emellan beramadt möte
först gnäggade, och genom ett konstgrepp af
stallmästaren utföll profvet till förmån för D. Men icke
långt därefter utbröto i de flesta delarna af riket
upproriska rörelser, hvilka D. ej lyckades kufva,
förrän han i nitton stora fältslag besegrat nio
motkonungar. Bland de upproriska städerna var äfven
Babylon, hvilket först efter tjugo månaders belägring
kunde intagas (519). Ej nöjd med att sålunda hafva
tryggat sitt välde och återgifvit det ofantliga riket
samma omfång, som det
erhållit genom Kyros,
traktade D. efter nya
eröfringar. Under
förevändning att hämnas
Kyros’ nederlag
öfvergick han, på en öfver
Bosporen slagen
skeppsbrygga, med 700,000
man till Europa (omkr.
513), och sedan han
på en liknande brygga
passerat Donau,
framryckte han mot de norr
och nordöst om denna
flod boende skytiska
stammarna. Genom en
låtsad flykt narrade
dessa honom allt längre
bort på sina öde
stäpper, och D. nödgades
omsider att med stora
förluster draga sig
tillbaka. Föga fattades i
att återtåget blifvit
honom afskuret genom
Donaubryggans
upprifvande, hvartill
Miltiades ifrigt uppmanade de greker, åt hvilka
D. anförtrott bevakandet af denna viktiga punkt.
Den hotande faran afvändes dock genom Histiaios,
hvilken såsom persisk vasall innehade
envåldsmakten i Miletos, och D. återvände till Asien,
sedan han i Tracien under Megabyzos kvarlämnat
80,000 man, hvilka fingo till uppgift att fullborda
underkufvandet af detta land. Hans eröfringsplaner
vände sig nu mot östern, där han utvidgade sitt
välde ända till Indus. Längre fram riktades hans
uppmärksamhet mot Grekland, med anledning af det
understöd, som atenarna och eretrierna lämnat de
joniska städerna vid deras försök att afkasta det
persiska oket och vid uppbrännandet af Sardes
(499). Efter att hafva kufvat det joniska upproret
afsände han (493 eller 492) sin måg Mardonius med
en väldig här för att öfver Tracien och Macedonien
anfalla Grekland. Mardonius måste dock snart draga
sig tillbaka, emedan den flotta, som skulle
understödja expeditionen, strandade vid udden Athos och
äfven landthären led stora förluster. Sedan de
sändebud, genom hvilka D. kräfde underkastelse af
grekerna, skymfligt afvisats af atenarna och
spartanerna, sändes (490) en ny expedition, under Datis
och Artafernes. Dessa underlade sig en stor del af
Arkipelagens öar och landstego vid Marathon i
Attika, men blefvo där med stor förlust
tillbakaslagna af atenarna under Miltiades. D. afled 485,
sysselsatt med nya krigsrustningar mot Grekland och
Egypten, samt efterträddes af sin son Xerxes. Han
var ej allenast en stor eröfrare, utan sörjde tillika
på ett berömligt sätt för organisationen af sitt väldiga
rike, hvilket indelades i tjugo, sedermera ända till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0743.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free