Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Darwin - Darwins struts - Daryl - Dassa - Daschkow - Dascht - Dase - Dasent - Das grosse vaterland - Dash - Dasjkov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsende och kärna är sträfvandet att klargöra det
lillas makt, att visa hvilka väldiga omgestaltningar
kunna framkallas genom hopsummeringen af de minsta
orsaker. Tillika utgör det genom flera årtionden
fortsatta arbetet på denna undersökning en god
illustration till det omdöme, han fäller om sig
själf i den själfbiografi, som han för sina barns
räkning nedskref under sina sista lefnadsår. "Från
min tidigaste barndom har jag känt det lifligaste
behof af att förstå och förklara, hvad jag såg,
d. v. s. att gruppera alla fakta under allmänna
lagar. Dessa egenskaper hafva gifvit mig tålamod att
huru många år som helst begrunda och tänka öfver
hvilken som helst olöst fråga". Den nämnda
själfbiografien jämte en mängd bref utgafs i 3 delar
1887 af sonen Francis D. under titeln Life and
letters. Den bild, som där träder oss till mötes,
visar en ytterst försynt, i bästa mening frisinnad
personlighet, en kunskapstörstande, men först och sist
oaflåtligt verksam och tänkande man, som egnat hela
sitt lif åt arbetet i den målmedvetna forskningens
tjänst. Tre år före sin död fogade han följande ord
till själfbiografien: "För min del tror jag, att jag
handlat rätt, då jag gjort mitt lif till en oafbruten
arbetsdag i vetenskapens tjänst. Jag känner det ej,
som om jag hade någon stor synd att ångra; men åter
och åter igen har jag måst beklaga, att jag ej gjort
mina medvarelser mera direkt godt". D. fick sitt
sista hvilorum i Westminster abbey helt nära Newtons
graf. I "British museum of natural history" restes
1885 en marmorstaty öfver honom. Om hans vetenskapliga
betydelse se vidare Descendens-teori. D:s autograf
återfinnes i art. Autograf, pl. II.
Litt.: Francis D., "Life and letters of Charles
D., including an autobiographical chapter" (3 dlr,
1887; öfversatt till norskan i "Bibliotek for de
tusen hjem" under titeln "Charles Darwins liv og
breve med et kapitel selvbiografi"), Francis D. och
A. C. Seward, "More letters of C. D." (2 dlr, 1903)
samt biografier öfver D., författade af T. Huxley
(i "Proceedings of the Royal society", vol. 44),
W. Spengel (i "Biologisches centralblatt",
bd 2, 1882), och N. Kleinenberg, "Carlo Darwin
e 1’opere sua" (1882). Korta lefnadsteckningar
öfver D. äro författade af Grant Allen (1885),
G. T. Bettany (1887) och C. F. Holder (1891).
L-e.
3. Sir George Howard D., den föregåendes son, engelsk
matematiker och astronom, f. 1845 i Down, Kent,
sedan 1883 professor i teorien för ebb och flod
vid universitetet i Cambridge. D. har i främsta
rummet egnat sig åt utbildningen af teorien för
ebb och flod, hvaröfver han offentliggjort ett
stort antal arbeten, som höra till det förnämsta
på detta område. Han har äfven utfört en del
numeriska beräkningar af intresse beträffande de
af Poincaré införda periodiska lösningarna till
trekropparsproblemet. Bland hans arbeten märkas
Periodic orbits (i "Acta mathematica", 1897) och Tides
and kindred phenomena in the solar system (1898).
L F.
Darwins struts [dä’wins], zool. Se Nanduerna.
Daryl [darr7!], Philippe, pseudonym för franske
författaren P. Grousset.
Dasa, ett afrikanskt folk. Se Tibbu.
Daschkow, tysk transkribering för Dasjkov (se d. o.).
Dascht (Descht), pers., slätt, öken; ingår i
flera namn, såsom D.-i-Goran ("de vilda
åsnornas öken"), kustlandet i södra Belutsjistan -,
där äfven en flod D. utfaller nära Persiens gräns -,
D.-i-Bedaulet, öken i norra Belutsjisfcan, D.-i-Margo,
öken i södra Afganistan, D.-i-Lut, öken i nordöstra
Kirman (Persien), D.-i-Kevir, saltöken i Chorassan
(Persien).
Dase, Johann Martin Zacharias, tysk räknekonstnär,
f. 1824 i Hamburg, d. där 1861. Redan vid 15 års ålder
uppträdde D. offentligt och väckte uppmärksamhet
genom sin ovanliga förmåga att behärska vidlyftiga
aritmetiska uppgifter. D. beräknade och utgaf
åtskilliga nyttiga tabellverk, hvaribland märkes en
tabell öfver faktorerna till de första 9 millioner
hela talen. I. F.
Dasent [déYsont], sir George Webbe,
engelsk språkforskare och journalist, f. 1817,
d. 1896. Sedan han 1840 blifvit bachelor of arts och
1843 graduerad till master of arts, utnämndes han 1852
till advokat vid Middle temple i London. 1841-45 var
han anställd vid beskickningen i Stockholm. 1845-70
var han medutgifvare af "Times" och öfvertog 1871
"Fraser’s magazine". Sedan 1853 var han därjämte
professor vid King’s college i London. Hans förnämsta
skrifter äro en öfversättning af den prosaiska Eddan,
"The prose or younger Edda" (1842), Theophilus
Eutychianus from the original greek in icelandic,
low german and other tongues (1845), The norsemen in
Iceland (i "Oxford periodical", 1855), Popular tales
from the norse, with an introductory essay (1859,
senaste uppl. 1903, med en biogr, öfver D. af hans
son) och The saga of Burnt Njal (1861). D. var äfven
medarbetare i Cleasby-Vig-fússons isländsk-engelska
ordbok, där han bl. a. skref inledningen med biografi
öfver Cleasby. Dessutom författade han åtskilliga
romaner, bl. a. The vikings of the Baltic: a tale of
the north in the tenth century (1875), ett romantiskt
potpurri ur Jomsvikingasagan och Knytlingasagan. En
samling af hans essayer utkom 1873 under titeln
Jest and earnest. 1876 upphöjdes han i adligt stånd.
E. M.*
Das grosse vaterland [dass gråse fäterlant], ty.,
det stora fäderneslandet, d. v. s. Tyskland.
Dash, Grefvinnan D., fr. la comtesse D., pseudonym
för den franska romanförfattarinnan Gabrielle
Anne de Cisterne de Courtiras (se d. o.).
Dasjkov [-kåff], Jakov Andrejevitj, rysk diplomat,
f. 1804 i Nord-Amerika, där hans fader var ryskt
sändebud, d. 1872 i Stockholm, inträdde 1824 såsom
attaché på den diplomatiska banan, utnämndes 1830
till legationssekreterare i Köpenhamn, 1838 till
ambassadråd i Konstantinopel, 1840 till generalkonsul
i Donau-furstendömena, 1847 till direktör för
asiatiska departementet af utrikesministeriet
och 1852 till envoyé extraordinaire och ministre
plénipotentiaire vid hofvet i Stockholm, där han
dock först i mars 1853 fick aflämna sina kreditiv. I
Sverige gjorde sig D. mycket omtyckt såväl genom sitt
blida umgängessätt som genom sitt ärliga bemödande
att upprätthålla sämjan mellan Sverige och Ryssland -
en uppgift, som stundom, i synnerhet under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
