- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /
1443-1444

(1906) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - David, Pierre Jean, fransk bildhuggare - David, Kristian Georg Natan, dansk statsman - David, Johannes Baptista, belgisk filosof - David Felicien César, fransk kompositör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

David, Pierre Jean, efter sin födelsestad kallad
D. d’Angers [däjé], fransk bildhuggare, f. 1788
i Angers, kom vid tjugu års ålder till Paris, där
han började studera hos målaren J. L. David, men
snart öfvergick till bildhuggaren Rolands ateljé. Med
reliefen Epameinondas’ död vann han 1811 Rompriset. I
Rom blef han en tid Canovas lärjunge, likväl utan
att antaga dennes maner. Efter återkomsten till
Paris (1816) gjorde han en utflykt till London för
att studera de s. k. "Elgin marbles" och besökte
därefter Tyskland flera gånger. 1826 kallades
han till medlem af franska konstakademien. Såsom
radikal oppositionsman tog D. 1848 liflig del
i februarirevolutionen och blef medlem af den
konstituerande församlingen. Landsförvisad efter
statskuppen 2 dec. 1851, begaf han sig till Grekland,
men fick redan 1853 återvända till Paris, där han
dog 5 jan. 1856. - D. uppträdde dristigt mot den vid
antiken slafviskt fasthållande idealismen och blef
den realistiska riktningens hufvudman. Visserligen
trampade han ofta plastikens då gällande lagar
under fötterna - i synnerhet i reliefen -, men på
sitt egentliga verksamhetsfält, porträttskulpturen,
framstår han som en af sin tids mästare. På ett
glänsande sätt visade han bl. a., att man äfven med
kostymen, skickligt använd, kan lyckas karakterisera
tidens lynne och att man kan träffa det individuella
och personliga utan att använda de traditionella
togorna och slängkapporna. Med sin sträfvan efter
natursanning och kraftig karakteristik förenade
han storhet i uppfattningen och sinne för linjernas
skönhet. Den i hög grad produktive mästarens arbeten
utgöras af en mängd statyer (Den store Condé, på
Versailles’ slottsgård, General Bonchamp, i kyrkan i
S:t Florent-le-Vieil, Cuvier, i Jardin-des-plantes,
Gutenberg, i Strassburg, Corneille, i Rouen,
Den unga grekinnan på Marko Botzaris graf, en
gång förstörd, men nu restaurerad och förvarad i
Aten, Den döende Barras m. fl.), byster (Goethe,
Arago
m. fl.), reliefer (frisen på Porte d Aix i
Marseille, den figurrika Hautreliefen på Panthéons
gafvelfält
, fullbordad 1837, m. fl.) samt en stor
mängd porträttmedaljonger i brons, hufvudsakligen
af samtidens mest framstående personligheter (550
af dessa medaljonger finnas i Louvre). Sällan
behandlade han antika ämnen, såsom i den berömda
statyen Filopoimen (Louvre), i hvilken antikens
stoiska heroism förhärligas. Undantagsvis utförde
han en genrebild Gosse, som plockar drufvor. Hans
födelsestad, af hvilken han länge åtnjöt understöd,
eger ett "Galerie David", till hvilket han skänkte
många af sina arbeten i marmor och brons samt nästan
alla gipsmodellerna till sina verk. Jfr Jouin, "David,
sa vie, son ceuvre etc." (1878) och "David et ses
relations littéraires" (1890). R-n.*

David, Kristian Georg Natan, dansk statsman
och nationalekonom, f. 16 Jan. 1793 i
Köpenhamn, d. där 18 juni 1874. D. föddes af
judiska föräldrar, men öfvergick 1830 till
kristendomen. 1823 blef han filos. doktor i
Göttingen och 1830 professor i statsekonomi. 1834
uppsatte han veckobladet "Fædrelandet", som blef
ett liberalt oppositionsblad, och i förening med
J. Hage stod han i spetsen för dess redaktion till
1839. 1835 ådrog han sig ett tryckfrihetsåtal, och
ehuru han frikändes, miste han till följd däraf sitt
ämbete. Han medverkade äfven till "Fædrelandets"
utvidgande till daglig tidning 1839, men drog;
sig tillbaka från redaktionen 1840. Strax efteråt
vardt D., som kände sig dragen till Kristian VIII,
medlem af fångvårdskommissionen. 1849-58 var
D. öfverinspektör för fängelserna och medverkade
som sådan till åtskilliga reformer, förnämligast
till cellfängelsesystemets införande. 1840 blef
han borgarrepresentant (medlem af "byraadet")
i Köpenhamn och var 1841-49 rådman (medlem af
magistraten). 1842-46 var han ständerdeputerad;
men enär han alltmer aflägsnade sig från det
liberala partiet, föll han igenom vid valet till den
grundlagstiftande riksförsamlingen, 1848. Han blef
dock kungavald medlem af nämnda riksdag, kämpade
där häftigt mot de nya valrättsbestämmelserna,
såsom alltför demokratiska, och var en af de
nio, som protesterade mot grundlagen. 1850-52
hade han säte i folketinget, hvarest han
deltog i synnerhet i debatterna om finansiella
frågor. 1854 blef han chef för statistiska byrån
och 1858 nationalbankdirektör, hvilka ämbeten
han innehade till sin död. Som kungavaldt riksråd
(1854-66) kämpade han 1856 med värme mot de elfva
slesvig-holsteinarnas(Scheel-Plessen m. fl.) förslag
om revision af "fælles-forfattningen" (författningen
för hela monarkien), men hörde eljest till den
konservativa helstatsoppositionen och motsatte
sig 1863 novemberförfattningen för konungariket och
Slesvig. Efter kriget 1864 blef D. finansminister. På
denna post förde han, emot riksrådet, regeringens
talan i de nya grundlagsförhandlingarna. Med stor
ifver sökte han åvägabringa ett mera konservativt
landsting, emedan han "lige saa meget afskyede
den kofteklædte absolutisme som tidligere den
purpurklædte". Då han icke kunde genomdrifva sin
mening, drog han sig tillbaka, i nov. 1865. 1866-70
blef han af sina f. d. motståndare, som icke ville,
att riksdagen skulle gå miste om hans sakkunskap, vald
till landstingsman för Köpenhamn. Som statsekonomisk
författare skref D. åtskilliga smärre af handlingar
i "Statsökonomisk archiv", som han utgaf 1826;
-29, och "Nyt Statsökonomisk archiv" (1841 -43).
E.Ebg.

David, Johannes Baptista, belgisk filolog, f. 1801,
d. 1866 som professor i belgisk historia och flamsk
litteratur vid den katolska högskolan; i Louvain,
var en mycket lärd man och en af de flamländare,
som gjort sig mest förtjänta om den nedertyska
språkforskningen. Han utgaf läroböcker i språk,
pedagogisk-litterära tidskrifter, öfversättningar
och flera historiska verk. Bland de senare må nämnas
Vaderlandsche historie (1842-64; 4:e uppl. 1885
ff.) och Geschiedenis van de stad en heerlykheid van
Mechelen
(1854).

David, Félicien César, fransk kompositör, f. 3 april
1810 nära Avignon, d. 29 aug. 1876 i Paris, blef
korgosse i Aix, erhöll undervisning vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:58 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbe/0770.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free